Min Vision

För en tid sedan fick vi celebert besök. Eller ja, fjollträsk fick i alla fall, och det verkar ha varit en stor smärta i bakdelen för Stockholmarna. Hela stan var avspärrad, och det var nästan omöjligt att ta sig fram oavsett hur man valde att resa. Till och med det livsfarliga terrorist-högriskhotet cyklisterna skulle stängas ute. Jag aver förstås president Obamas besök. I någon dag blev hela centrala Stockholm äntligen bilfritt. Tack Obama! Äntligen har du gjort något verkligt bra för Sverige och världen. Vi, nåja Stockholmarna, fick äntligen se hur härligt bilfrihet är, och det verkar ha givit mersmak. Centerns och Miljöpartiets ungdomsförbund kräver i skarpa ordalag att Stockholms centrum befrias från massbilismens ockupation. 

Jag tänker inte intressera mig så mycket för vad de fakitskt skriver. För min del, och för er trogna bloggläsares del, är massbilismen i städernas problem välkända. För nytillkomna kan jag rekommendera att läsa mitt inlägg "Massbilismen är problematisk i städer". I den artikeln går jag igenom en någorlunda heltäckande mängd problem som massbilismen för med sig i städer. Mitt fokus kommer istället att vara följande:

"Ett rad till er som inte gillar bilar och vill andas ren luft: Flytta ut till landet."

Detta är ett exakt citat av en autentisk kommentar till debattartikeln. Detta finns i lite olika varianter, innebörden är att gillar man inte att det är massvis med bilar överallt jämt (dvs massbilism) så är man antiurban stadsfiende och hör hemma på landet. Detta verkar vara en vitt spridd uppfattning, att massbilismen är en naturlig och självskriven del av staden.

Jag kan tycka att det är en lite olycklig uppfattning. Till att börja med är det inte sant. Det som konstituerar en storstad, eller vilken stad som helst, är faktiskt människor. Många människor, som lever förhållandevis tätt för att underlätta samarbete, arbetsdelning och specialisering för att genom detta skapa större vinster än summan av bidragen. Jag skrev redan för snart ett år sedan om "Stadens ekonomi", en "krönika" (snarare reflekterande artikel) som kom att uppmärksammas av Göteborgs YIMBY-avdelning. För den som vill läsa artikeln rekommenderar jag att välja den senare länken till YIMBY, av två skäl: Yimby-versionen har bilder och den har också idag inte mindre än 156 kommentarer (2013-10-08). Vilken diskussion!

Artikeln handlar hur som helst mycket om att stadens syfte är rent resursekonomiskt. Det är ett rationellt sätt att sammanföra produktionsresurser, och då särskilt människor. Därför uppstod städer, de uppstod inte för att man skulle köra bil i dem. Vad jag vet har städer merparten av mänsklighetens historia inte haft massbilism. Städer har funnits i minst 6000 år. Massbilismen har inte fyllt 100 år än. Det är 1,67 procent av städernas livstid. Massbilism kan alltså inte vara en konstituerande faktor för storstaden.

Jag vet att jag gör en stor sak av en ganska trivial poäng. Finessen med att göra det är att visa att massbilism inte är ett urbant värde. Många tillskriver massbilism egenskaper såsom stadspuls, urbanitet och liknande. Jag menar att det är felaktigt. En stad konstitueras av att det finns många människor. Om de sedan kör bil, cyklar eller går spelar ingen roll. Mänsklig rörelse upplevs urbant, dvs det som felaktigt tillskrivs massbilismen bör istället tillskrivas den mänskliga rörelse som massbilismen idag är ett alltför dominerande verktyg att genomföra.

Så de som förespråkar bilfrihet i centrala Stockholm, är de antiurbana? De värnar om att ge plats för mänskligt liv och rörelse i staden, de vill använda bilytor till att skapa bostäder för en mångfald av människor. Det låter ganska urbant. Och eftersom massbilismen inte är ett urbant attribut så innebär ambitionen att stävja den ingen negativ inverkan heller. Så då kan man ju fråga sig varför dessa människor föreslås flytta till landet.

Det framstår som helt mystiskt för mig. Jag är själv uppvuxen i små byar på den svenska landsbygden. Jag har vänner som verkligen är uppvuxna i en röd stuga med vita knutar i en skog. Min erfarenhet är att bilberoendet på landet är enormt. De som har bil, detta innefattar i stort sett alla vuxna, använder den överallt: till affären, till kyrkan, till fotbollen, till båten... De i de röda stugorna i skogen använde bilen ännu mer. Det var förekom att bilen började användas innan körkortsålder uppnåtts. 

Naturligtvis måste man inte lita till mina kvalitativa erfarenheter. Det finns statistik på detta. Och den statistiken visar att de som bor i innerstad har ett betydligt mindre bilägande, ett ännu mindre bilanvändande och upplever inget bilberoende jämfört med genomsnittssvensson. Så de som gillar bil verkar i huvudsak finnas i stadens utkanter och på landsbygden. Så kanske är det bildyrkarna som bör flytta ut på landet istället och sluta störa staden med sin bilism?

Faktum är att i storstäderna är den kraftiga biltrafiken ofta orsakad av förortsinpendling från villaförorter och kranskommuner. Bilisterna från i huvudsak villamattor som de har flyttat till för att få ren luft, lugnt område och "barnvänlig" miljö kommer alltså och parasiterar, förstör livsmiljön för stadsborna och stjäl stadsbornas rena luft, lugna område och barnvänliga miljö. Det försigår ju en diskussion om rätten att välja livsstil. Varför är rätten till en bilberoende livsstil alltid normerande på bekostnad av en biloberoende? Varför är det mer rätt att begränsa storstadsbornas levnadsförutsättningar än bilpendlarnas?

Min åsikt är att massbilism och städer är två fenomen som är inkompatibla med varandra. Man måste förvisso inte gå så långt att man förbjuder bilen, men det är dags att ändra prioriteten. Fotgängare, kollektivtrafik och cyklister ska komma före bilen. Hint, att prioritera i enlighet med detta men med villkoret att det inte får inverka på biltrafiken är bara en omskrivning av att bilen ska prioriteras högst. Enrique Penelosa, tidigare borgmästare i Bogota och känd (superstjärna i stadsplaneringskretsar) för sitt enorma förändringsarbete med stadens transportsystem, sa något smart (fritt återgivet ur minnet): "En buss som transporterar 100 människor ska ha 100 gånger så lätt att ta sig fram som en bil som transporterar en människa". Det är rättvisa, och det visar hur långt vi har kvar till ett rättvist trafiksystem i våra städer.

I slutänden så handlar dock allt om vad som är rationellt. Staden handlar om mänsklig interaktion, att sammanföra mängder med människor och att minska transaktionskostnaderna. Massbilism har visat sig göra motsatsen. Istället för mänsklig interaktion sätter sig var och en i en varsin isoleringscell. De samanförs inte och staden glesas ut så att transaktionskostnaderna skenar. Massbilismen är inte en naturlig del av staden utan en cancersvulst som tynger ner den. Problemet är inte bilen, det är rätt använd en fantastisk uppfinning, problemet är massbilismen, att så många känner behovet att ta bilen vart de än ska. Det måste vi bryta.