Min Vision

Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag skickat in 4 motioner till Piratpartiets medlemsmöte på temat stadsbyggnad. Avsikten är att driva förändring i stadsbyggnadspolitiken så att fler hem kan skapas. De fyra motionerna riktar in sig på varsitt viktigt område:

• Stadsplanering
• Reglering
• Konkurrens
• Innovation

Motionerna tillsammans bildar en helhet, uppdelningen finns framför allt för att bryta ner ett väldigt omfattande paket i mindre delar. Det är inte på något sätt en färdig patentlösning eller mirakelkur som löser alla problem, men det är en god början. Liksom allt behöver även detta givetvis utvecklas och slipas iterativt. Avsikten med det här blogginlägget är att förklara motionerna, försöka lyfta huvuddragen och skilja ut det som kan leda till en verklig skillnad från det som mer har karaktären uppstädning. 

Jag svarar gärna på frågor, oavsett om de handlar om övergripande saker eller små detaljer. Jag vill inte att någon ska känna att det saknas information eller att någonting är otydligt. Det viktigaste för mig är att få så många Pirater som möjligt att göra ett informerat val. Här i kommentarsfältet går bra, och självklart även Facebook. Så som sagt, om något är oklart: Ställ frågor!

Stadsplanering
Den här motionen innehåller i princip en samling övergripande värderingar som bör styra stadsbyggnadsprocessen. Jag föreslår att hållbarhet ska utgöra ett övergripande mål och definierar det vidare framför allt med hjälp av rekommendationer från UN Habitat, men lyfter också in vikten av ett konstruktivt medborgarinflytande. En viktig del med avseende på bostadsförsörjningen är ambitionen att motverka godtyckliga begränsningar av byggnadernas höjd, något som ofta kostar bostäder.

Den mest signifikanta förändringen handlar om införandet av ett nytt planeringsinstrument, stadsplan, för att ersätta två befintliga. Det handlar i praktiken om ett paradigmskifte för hur planering sköts, där mer frihet gällande detaljer lämnas till exploatör och kommunen istället ägnar sig åt generella penseldrag. Istället för att diskutera om det ska vara sockelvåning eller vilken färg fasaden ska ha just på Falkenbergsgatan 32 så ger stadsplanen möjlighet att diskutera generella normer för en hel stadsdel eller hela staden. Regleringarna blir då av nödvändighet mindre klåfingriga, då det faller på sin egen orimlighet att t ex besluta en viss fasadfärg eller ett visst material över hela staden. Det är helt enkelt en sundare nivå att planera på.

Yrkandena lyder ordagrant:

• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet ska verka för en hållbar stadsutveckling som möter medborgarnas behov av bostäder, arbetsplatser, service samt attraktiva livsmiljöer."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "I centrum för en hållbar stadsutveckling är medborgarinflytande. Vi vill förbättra planeringsprocessen för att bättre ackommodera medborgarnas ökade krav på delaktighet och inflytande."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet vill avskaffa systemet med översiktsplaner och detaljplaner. Vi vill slå ihop planeringen, och därmed flytta det offentliga maktutövandet, till mer övergripande och därmed mindre detaljerade stadsplaner. Stadsplanen skall också bilda plattformen för medborgarna att utöva demokratisk påverkan på stadsutvecklingen."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet tycker att de grundläggande kriterierna för en ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad är tillräcklig befolkningstäthet (>150 invånare per hektar), funktionsblandning av bostäder och verksamheter, samt ett finmaskigt gatunät där medborgarna ges många möjligheter till mobilitet."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet är positivt inställda till att använda byggnadens höjd för att skapa täthet och på så sätt spara mer mark till andra användningar. Vi vill minska möjligheterna för kommuner och närboende att begränsa byggnaders höjd på godtyckliga grunder."
• att medlemsmötet beslutar att ändra ställningstagandet "Piratpartiet ska främja en modern blandad tät stad där gång, cykel och kollektivtrafik ska vara det naturliga och snabbaste sättet att ta sig fram på. Samtidigt ska biltrafik så lite som möjligt vara totalförbjudet så att varor, taxi för t ex handikappade och utryckningsfordon kan ta sig fram om än i långsam takt, men med mindre köproblem." till "Piratpartiet skall verka för fotgängare, cyklister och kollektivtrafik prioriteras istället för privatbilism vid planeringen av städer."

Reglering
Den här motionen städar framför allt upp bland partiets tidigare ställningstaganden. Den har dock två viktiga poänger. Först och främst uttrycks den politiska viljan att bryta med modernismens funktionsseparatism. Idag måste användning av varje fastighet definieras i detaljplan. Om en byggnad är klassad till exempel för kontor får den inte användas som bostäder, även om marknaden efterfrågar bostäder mer än kontor. Att ändra på den saken kräver att man startar en process med kommunen för att ändra detaljplanen. Detta är extremt omständligt och tidskrävande i proportion till vad man försöker åstadkomma. Så länge det gäller alla normala användningar i stadsmiljö, dvs det mesta förutom exempelvis tung industri, bör allt vara tillåtet och flexibelt, alltid.

Den andra viktiga punkten handlar om parkering. Idag har kommunen ett särskilt ansvar att planera för det väntade behovet av parkering. Detta leder i praktiken till att kommuner kräver mer parkering än vad marknaden efterfrågar, vilket potentiellt kan ha en lång rad problematiska effekter (VTI). En sådan effekt är att exploatören väljer att bygga färre lägenheter för att undvika stora tröskelkostnader, exempelvis en dyrare parkeringslösning såsom garage istället för markparkering. Föreslagen förändring är väsentligt vassare än befintlig, men lämnar tydligt kvar ansvar till kommunen gällande rörelsehindrade och lastning/lossning, vilket utgör en rimlig avvägning.

En tredje detalj som bör utvecklas rör andra yrkandet i listan nedan, där ett väldigt retoriskt ställningstagande föreslås ersättas med en regleringsbegränsning som inte på ett uppenbart kopplar till det befintliga ställningstagandet. Anledningen till detta är att standardsänkning av det slag som föreslås inte leder till billigare bostäder, då kostnaderna för kvadratmeter är väsentligt lägre än kostnaderna för stammar, vatten och avlopp som behövs i vilket fall. Det är bättre att åtgärda grundproblemet, som handlar om hur byggvolym regleras, vilket är avsikten med mitt förslag.

Alla yrkanden listas nedan:

• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet vill avskaffa överregleringen av fastighetsanvändning genom att införa en beteckning för blandstadsfastighet i detaljplan för att öka flexibilitet i användning av byggnader. Vi tycker att all vanligt förekommande icke-störande verksamhet skall vara tillåten. Nuvarande beteckningar som innefattas i den nya beteckningen blandstadsfastighet bör tas bort."
• att medlemsmötet beslutar att stryka ställningstagandet "Det behövs inte t.ex. 2.4 m diskbänk för en studentlägenhet, alla byggreglerna för studentlägenheter bör förenklas och anpassas till de krav en student har så att de blir billigare att bygga och fler studentlägenheter kan byggas." till förmån för "Kommuner skall inte tillåtas att både styra maxantal lägenheter och Bruttoarea (BTA) samtidigt i detaljplan."
• att medlemsmötet beslutar att ändra ställningstagandet "Krav på parkeringsplatser för att få bygga lägenheter ska bort och ersättas med ett krav på motivering om varför så få parkeringsplatser behövs." till "Piratpartiet vill ta bort kravet på kommuner att tillse ett allmänt behov av parkeringsplatser. Ansvaret bör istället läggas på den öppna marknaden. Kommunen bör enbart åläggas att reglera angöring för lastning och lossning samt parkering för rörelsehindrade."
• att medlemsmötet beslutar att stryka ställningstagandet "I möjligaste mån ska reglerna för att bygga förenklas och processen för överklaganden snabbas upp. Däremot ska regler för blandad bebyggelse och en kvot på andelen billiga lägenheter införas, men utan att det nämnvärt fördyrar byggnationerna. Kommunala bostadsbolag ska få direktiv om att vara ledande när det gäller att blanda upp bebyggelsen."
• att medlemsmötet beslutar att ändra ställningstagandet "Motverka segregering genom att planera för andra upplåtelseformer när ny bebyggelse sprängs in i redan existerande, och genom att dela upp ny mark i mindre områden som tilldelas fler olika aktörer." till "Piratpartiet anser att kommunens ansvar för att motverka segregation genom fysisk planering bör förtydligas."
• att medlemsmötet beslutar att stryka ställningstagandet "Tät kvartersstruktur, kombinerad med parker och skyskrapor om detta är ekonomiskt, tekniskt och estetiskt godtagbart, ska vara basritningen för staden, men överdäckningar, parkstäder och modernistiska stadsdelar ska inte på förhand förkastas utan kan vara en lösning just där."

Konkurrens
Det första som bör sägas om den här motionen är att yrkandena hamnat i oordning på mötesplattformen. Detta har i sig ingen betydelse, förutom att de är lättare att följa min tankegång om de läses i rätt ordning. Därför kommer jag presentera dem i en annan ordning här än vad de presenteras i på mötesplattformen.

Den första strykningen görs med avsikten att de följande ställningstagandena tillsammans skall ersätta befintlig skrivning. Övriga yrkanden handlar sedan mest om att reglera dels inklusion av fler och mindre aktörer, dels att öka pressen på kommuner att leverera byggrätter och slutligen att verka för standardisering där det är lämpligt, vilket ger förutsättningar för ökad industrialisering av viss byggnation och bättre förutsättningar för aktörer inom EU att vara med och bygga.

Mina förslag listas nedan:

• att medlemsmötet beslutar att stryka ställningstagandet "Bryt upp oligopolen i byggsektorn för att få ner byggkostnaderna, till exempel genom att via EU standardisera byggnormer så att vi får en friare konkurrens på EU-nivå, och genom att kommuner fördelar mark för bebyggelse i mindre delar och till fler aktörer."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet vill bryta oligopolstrukturen i byggsektorn och motverka strukturer inom den kommunala maktutövningen som leder till att små aktörer utestängs."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet vill förbjuda kommuner från att dimensionera markanvisningar och tomter så att enbart de största bolagen har kapaciteten att hantera ett projekt"
• att medlemsmötet beslutar att ändra ställningstagandet "Kommuner måste ta ett ökat ansvar för framförhållning i markinköp och planering." till "Piratpartiet anser att kommuners ansvar att tillhandahålla planlagd mark skall förtydligas."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet anser att planering genom konsortiebildning med ett fåtal aktörer skall betraktas som kartellbildning"
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet förespråkar utvecklingen av ett harmoniserat regelverk för standardiserade kvarterstomter utvecklas så i syfte att öka möjligheterna att modularisera och standardisera husproduktionen."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet ska verka för ökad harmonisering av byggnormer och -regler inom hela EU för att underlätta konkurrens på den Europeiska marknaden."

Innovation
Den här motionen handlar om att få igång mer av långsiktig utveckling inom byggindustrin, Forskning och Utveckling (FoU). Byggindustrin utmärker sig som en industri som har väldigt låga ambitioner på den punkten. Insatser på den här punkten kan leda till smartare, billigare och bättre bostäder på olika sätt, som med all forskning är det omöjligt att säga exakt vad det blir innan man har börjat forska. 

Ett sätt att stimulera byggindustrin att satsa mer på FoU är att erbjuda innovationsanslag, exempelvis genom VINNOVA. En möjlighet med statliga innovationsstöd är att man får goda möjligheter att styra inriktningen genom att definiera vilka syften som forskning måste ha för att få del av stödet. Jag väljer att föreslå en social vinkling med mångfald och integration som huvudtema, vilket spelar väl med inriktningen mot hållbar utveckling som föreslås i den övergripande motionen "Stadsplanering".

En annan potentiell anledning till små innovationssatsningar är svårighet att skapa testanläggningar. Emedan exempelvis Volvo kan bygga nånting mitt ute i en skog och i övrigt använda befintligt vägnät så vill byggföretag förmodligen kunna studera hur en byggnad interagerar med en kontext, vilket kräver bygglov mitt i en stad. Ett sådant kan ta upp emot ett decennium att få igenom, vilket ger väldigt lång väntan på att få testa intressanta teser. 

De två yrkandena lyder ordagrant:

• att medlemsmötet beslutar att ändra ställningstagandet "Större mångfald i byggandet av bostäder. Vi vill se en produktutveckling av bostäder för olika grupper med olika behov." till "Piratpartiet vill inrätta ett innovationsstöd till byggbranschen för forskning och utveckling för att stimulera utveckling av nya lösningar för ökad mångfald och social, etnisk och ekonomisk integration."
• att medlemsmötet beslutar att anta ställningstagandet "Piratpartiet vill skapa ett särskilt bygglov för koncept- och demoanläggningar med ett kraftigt förenklat förfarande för att underlätta för byggbranschen att bedriva en effektiv forskning- och utvecklingsverksamhet.

Jag måste inleda den här posten med att påpeka hur härligt det känns att få leva just nu. Det finns så mycket spännande utmaningar i världen, det finns så mycket som händer som tvingar världen att utvecklas och bli bättre. En sådan sak är folkvandringen som pågår ute i Europa, mycket till följd av situationen i Syrien. Jag vill minnas att jag hörde att just nu pågår den största migrationen sedan andra världskrigets slut. Det är svårt att förstå hur stort det är.

Och allt fler tar sig fram hela vägen till Sverige, och knackar på här i förhoppningen att få komma in och bygga ett tryggt och bra liv för sig och sina barn. Det är inte minst ett fantastiskt betyg till Sverige, att människor faktiskt föredrar att komma hit framför många andra länder, men det är kanske framförallt också en möjlighet. Vår befolkning är jätteliten, och kommer förmodligen få allt svårare att hävda sig internationellt när de mindre utvecklade delarna av världen allt mer kommer ifatt. Jag är fullständigt övertygad om att vi behöver precis varenda människa som vill flytta hit till den karga, kalla och dystra avkrok som Sverige är rent naturligt stora delar av året. 

Men samtidigt så är det självklart inte problemfritt, det finns också stora utmaningar. Inte minst den allt mer brännande frågan om bostäder. Läget på bostadsmarknaden har sakta blivit allt kärvare, särskilt i storstadsregionerna. När vi nu får en lite större våg av människor som kommer hit så blir givetvis detta också mera tydligt. Dock beror inte bostadsbristen på invandring.

Bostadsbristen beror, enkelt uttryckt, på att byggtakten är för låg och att de bostäder som finns inte utnyttjas effektivt. Det beror i sin tur enbart på hur system och regler är utformade. Frågan om hur effektivt bostadsbeståndet utnyttjas är viktig, 90 procent av välfärdskostnaderna av bostadsbristen beror enligt Boverket på ineffektiv allokering. Det är dock en ytterst känslig fråga, ingen politiker lär vinna val på att berätta för väljarna om en framtid där man kanske måste byta bostad av kostnadsskäl. Jag har skrivit om lösningar för att öka rörligheten på bostadsmarknaden tidigare, den här posten ska handla om den låga byggtakten.

Förenklat dikteras byggandet idag av en enda faktor, nämligen hur mycket som är tillåtet att bygga i lägen där det finns en efterfrågan. Det är kommunerna som genom planmonopol reglerar hur marken får användas. Planeringen sker i sin tur utifrån Plan- och Bygglagen (PBL). Det har i sin tur visat sig leda till att planering tar väldigt mycket tid och resurser i anspråk, vilket leder till att kommuner inte kan leverera den mängd byggbar mark som efterfrågas. Det har också visat sig leda till tidskrävande och oförutsägbara överklagandeprocesser som leder till att planer ofta måste begränsas så att färre bostäder kan byggas.

Det bidde bara en liten...

PBL är byggd för att försvåra förändring av befintlig miljö, och utifrån tanken att stadsexpansion primärt ska ske genom att nya stadsdelar byggs som storskaliga öar långt bort från annan bebyggelse. Miljonprogram helt enkelt. Detta har marknaden aldrig någonsin efterfrågat, och byggnation på det här sättet förutsatte en kraftig subventionering från staten. Endast då, när slutkundens preferenser inte i samma utsträckning kunde slå igenom på intäkterna blev det intressant att bygga. Det som hände efter mitten av 70-talet var att ingen längre ville betala, och man blev tvungen att avveckla subventionerna successivt.

Problemet är alltså hur som helst rent byråkratiskt. Det saknas inte pengar, det saknas inte företag som vill bygga, och det saknas inte en marknad. Det som saknas är tillstånd att bygga där människor vill bo, helt enkelt politisk vilja. Det är streck på ett papper som förhindrar människor från att få tak över huvudet.

På senare år har kommuner tvingats bli allt mer kreativa för att försöka hantera den allt mer akuta situationen. Ett populärt sätt är att försöka ställa ut modulhus, det är en eufemism för barracker, på tillfälligt bygglov. För tillfälligt bygglov kräver inte att samma rigida planeringsprocess ska klaras av. Vi håller alltså på att hamna i situationen att vi bygger kåkstäder, ja låt oss kalla det för vad det är, ren slum, i grunden på grund av streck på ett papper.

För mig är den insikten näst intill surrealistisk. Jag tycker inte det är okej någonstans att streck på ett papper hindrar människor från deras mänskliga rättighet till boende. Det är dags att tänka om. Det här systemet måste reformeras i grunden. I oktober kommer Piratpartiet att hålla medlemsmöte. Dit har jag lagt inte mindre än 4 kraftfulla motioner som om de går igenom ger Sveriges skarpaste bostadspolitik. Om jag gissar rätt är Piratpartiet snart Sveriges vassaste parti, ett parti som inte accepterar att människor tvingas stå utan bostad och som har mer än floskler att bemöta utmaningarna med. 

Jag presenterade för ett tag sedan en grov modell för vilka delar jag tror behövs för att bära upp Piratpartiet. Nu har jag orkat fixa en liten bild i Visio för att illustrera samma tanke grafiskt. Den bygger på tre ben som håller upp en plattform. De tre benen är Aktivis, Ideologi och Människor. Idag har jag tänkt prata lite mer om ett ämne som faller inom ramen för Ideologi. Det är därför den boxen har en avvikande färgsättning.

Jag vill prata om den politiska utvecklingen. Partiet har gått från en liten kärna av enstaka frågeställningar till att i alla fall ha ambitionen att bli ett heltäckande politiskt alternativ. En breddningsprocess har genomförts och mycket ny politik har anammats. Dock kvarstår utmaningar.

Dels behövs alltid en kontinuerlig ideologisk utveckling, speciellt inom partiets kärnområden. Om man till exempel sneglar på Miljöpartiet, som delar den likheten med Piratpartiet att de bildades runt en enda fråga som inte ligger på Vänster/Höger-skalan, så har de ju knappast slutat utvecklas inom miljöpolitiken. 

Det andra som behövs är att kolla över resultatet av breddningen, för att få en bild av vad som finns, men framför allt för att få en bild av vad som saknas. Sedan behöver det resultatet användas för att utveckla politik på de områdena. Problembilden är nämligen som följer:

Vi har en massa ställningstaganden, vissa är bra och andra är mindre bra, vissa är *kompletta* i någon mening, andra *fragmentariska*. Och så har vi en massa luckor. Dessa luckor behöver identifieras och fyllas.

Yes, det här är tråkigt strukturjobb. Det är väl vad svärmrörelser gör sämst. Är något tråkigt blir det inte gjort. Ska man bygga ett hus kan man mycket väl tänka sig att några gör väggar, nån gör köksinredning och en tredje gör gardiner. Och sen när man ska sätta ihop huset saknas både grund och tak, och fönster och en hel räcka med annat. 

Det är ju lätt att säga "detta behöver göras", jag har ingen aning om hur man ska lösa det rent praktiskt. Vilka processer som behöver kickas igång tycker jag är uppenbart, men man måste ju ha människor med tid och engagemang också. 

Själv tog jag ett krafttag och försökte surra ihop en helhet av stadsbyggnadspolitiken genom inte mindre än 4 motioner till kommande medlemsmöte. Min avsikt är att fortsätta med trafik- och infrastruktursfrågor efter höstmötet. Jag kör igenom mina "expertområden" mer eller mindre. Har även funderingar på innovation och företagande. Jag ska hinna med att dra ihop en våldsam mängd motioner till PPGBG också. Hur som helst, om någon vill hänga på och bolla idéer, hojta gärna till så sätter vi upp en struktur för det. 

Idag blir det något av ett litet sidospår här, jag ska diskutera fack och fackligt medlemsskap. Det hör inte till vanligheterna! Anledningen är att diskussionen flammat upp inom Piratpartiet gällande uteslutning på grundval av partipolitiskt engagemang. Utgångspunkten för diskussionen var att ännu en Sverigedemokratisk politiker blivit utesluten ur LO-facket på grund av hans engagemang i partiet, alltså på grund av sin politiska åsikt och sitt engagemang att driva den åsikten inom ramen för vårt demokratiska system.

Jag reagerade ganska direkt på ett principiellt plan, det liksom luktar ruttet när man inte får vara med på samma villkor bara för att man engagerar sig för sin åsikt. Det luktar liksom lite åsiktsdiskriminering och politisk förföljelse. När jag googlade runt saknade jag också i stora drag diskussion omkring just vad detta egentligen innebär. Därför tycker jag det är värt att sammanfatta det resonemang som började utkristallisera sig för mig.

Första delen i mitt resonemang handlar om demokrati, och vilka grundprinciper som rimligen måste finnas för att den ska vara sund. Demokrati betyder "folkstyre", och det mest grundläggande är allas lika rätt till lika påverkan. Ingens röst skall ha ett högre värde på grund av ställning, inkomst eller någonting annat. Inom direkt demokrati företräder var och en sig själv, och inom representativ demokrati kanaliseras rösterna genom ombud, politiker. 

Det räcker inte att det i teorin är möjligt att rösta på vad man vill. Om det är möjligt att använda påverkansmedel, hot, för att styra hur människor röstar kan man knappast anse att demokratin fungerar på ett sunt sätt. Det måste alltså finnas en motsvarande struktur för att säkerställa att det är praktiskt möjligt att utöva den teoretiska rätten att lägga sin röst på vad som helst. I Sverige har vi därför valhemlighet. Ingen annan får gå bakom skärmen när jag röstar, ingen kan kräva att få se vilken valsedel jag faktiskt lägger ner i kuvertet. Ingen vet säkert vad jag röstat på. 

I en representativ demokrati måste rimligen exakt samma resonemang applicera på även politiskt engagemang. Om det är möjligt att använda påverkansmedel, hot, för att styra hur människor engagerar sig politiskt, då kan det knappast anses vara en sund demokrati. Till den teoretiska rätten att bilda vilket parti man vill och yttra vilka åsikter man vill måste läggas strukturer för att säkerställa att det är praktiskt möjligt utan att man blir förföljd, diskriminerad eller särbehandlad i samhället. Vi måste ha en säkerhetspolis som ställer upp med skydd för politiker som lever under en hotproblematik, medborgarens möjlighet att efterfråga samhällstjänster kan inte bero av vilket parti man väljer att företräda och så vidare. 

Den andra delen i mitt resonemang handlar om implikationerna av den Svenska modellen på arbetsmarknadsområdet. I Sverige regleras arbetsrätt och -skydd till största delen genom avtal mellan parterna, i praktiken alltså mellan de dominerande fackförbunden och arbetsgivareorganisationerna. Lagstiftningen beskrivs som semi-dispositiv, det betyder att lagstiftaren fastslår vissa ramar men delegerar samtidigt en stor del av beslutsfattandet. I de flesta andra länderna skrivs mycket av det som beslutas i förhandling mellan fack och arbetsgivare istället in i lagen. I Sverige finns till exempel inga minimilöner införda i lagboken. De regleras istället genom avtal mellan parterna. 

De dominerande fackförbunden kanaliserar i praktiken både en stor del av beslutsfattandemakten, inte genom några allmänna val utan genom sin ställning, och de kanaliserar även i hög grad skyddsstrukturerna till arbetstagarna. De fack som arbetsgivaren har avtal med har till exempel alltid rätt att förhandla om större förändringar på arbetsplatsen. Facket har alltid rätt att väcka talan i Arbetsdomstolen, en enskild måste dra sitt ärende genom Tingsrätten först för att kunna få prövningstillstånd. Facket är i praktiken den enda part som har något mandat att ifrågasätta brott mot LAS, vilket gör lagen helt tandlös för ickeanslutna då i princip bara facket kan ifrågasätta arbetsgivaren och att göra så innebär att de istället måste acceptera att sparka sina egna medlemmar. Listan kan göras lång. Kontentan är att utan medlemskap i en betydande facklig organisation är man i praktiken rättslös på arbetsmarkanden när det kommer till kritan. 

De här två delarna tillsammans, dels vad som krävs för en sund demokrati och implikationerna av att bli utesluten ur facket, innebär att en uteslutning på grund av partiengagemang faktiskt är ett sätt att utöva påverkansmedel för att undertrycka politiskt engagemang. Den teoretiska rätten att vara engagerad i ett parti är inte mycket värd om man samtidigt måste välja bort en stor del av sina rättigheter och skydd på arbetsmarknaden. Det är fullständigt orimligt att den kopplingen finns i en demokrati. Det är inte sunt. 

Det finns i praktiken två möjligheter att lösa situationen. Antingen säkerställer man att politiskt engagemang inte riskerar att leda till uteslutning ur en facklig organisation genom reglering, eller så avvecklar man den svenska modellen och skapar en modell som ligger mer i linje med hur de flesta andra länder gör. Det vore dock synd, den svenska modellen fungerar i mycket väldigt bra. Vi har få konflikter och förlorade arbetsdagar. Vi har ett system som gör arbetsmarknaden extremt dynamisk och flexibel, där förutsättningarna kan ändras precis så mycket, exakt på det sätt, och så ofta som arbetsmarknadens parter tycker är nödvändigt. Det kan man inte uppnå om man istället sköter detta i den lagstiftande församlingen, det skulle innebära en väsentligt mer stelbent arbetsmarknad.

Den enklaste lösningen framstår alltså att låta den delegering av uppgifter till fackrörelsen den svenska modellen innebär också åtföljas av skyldigheten att välkomna alla medlemmar oberoende vilket parti de tillhör eller engagerar sig i. Vilket parti man sympatiserar med eller tillhör ska inte avgöra ens möjligheter att få del av inflytande och skydd på arbetsmarknaden. Fackförbund som inte håller med om det ska inte tillåtas bedriva facklig verksamhet, teckna kollektivavtal eller förhandla för både egna och ickeanslutna arbetstagare. De kan få samma mandat som syföreningen. Då är de en helt vanlig förening, varken mer eller mindre, och kan få ha precis vilka uteslutningsregler de vill.