Min Vision

I dagarna har en ny uppsättning skandaler skakat självaste socialdemokratin. Händelsernas epicentrum har varit Margot Wallström, och hennes bostadsförehavanden, men det här handlar egentligen inte alls om en enskild händelse eller en enskild individ. Det är en struktur. Aftonbladet skriver:

"Wallström gjorde som så många S-toppar gjort före henne när hon behövde en lägenhet i Stockholm. Hon vände sig till ett LO-förbund, ett LO närstående försäkringsbolag hade också gått bra. Hon fick det hon behövde, en lya i Stockholms city."

Det råkade vara facket Kommunal. Att kommunal samtidigt befinner sig i blåsväder för sina dunkla nöjesinrättningar är förmodligen ett olyckligt sammanträffande. Det hade kunnat vara vilket LO-förbund som helst. Internförmedling av attraktiva kontrakt till högt uppsatta namn är inte ovanligt.

Att det rör arbetarrörelsen, som håller en rätt hög moralisk svansföring, gör saken smaskig, men givetvis försigår den här typen av "privilegie-samhälle" även annorstädes. Det finns i näringslivet och det finns i det politiska livet. Och i det politiska livet är båda "sidor" samma röta. Riksdagspensionerna är ett exempel, och både Persson och Reinfeldt och många med dem har kvitterat ut miljoner från skattebetalarna samtidigt som de har mycket lönsam affärsverksamhet. 

Riksdagen håller sig också, naturligtvis, med en internförmedling av bostäder. Argumentationen är att det är svårt att få bostad i Stockholm. Det är förvisso sant, men det gäller ju för precis alla jobb i Stockholm. Idag kan arbetsplatser flyttas snabbt från en stad till en annan. Varför ska just en politikerelit vara fredad från de vanliga systemen? Om de inte lever i det vanliga samhället, då ser de ju inte heller de problem som vi vanliga människor står inför. Hur ska de då kunna styra Sverige? 

Sett ur det här perspektivet så blir bruksvärdeshyror logiskt. En paradvåning i Stockholms innerstad för 12 000 i månaden är inte konstigt, det är ju "bruksvärdet" som avgör. Och så motiverar man det hela med att "alla" har chans. Det är bara att köa och köa. Men ekonomin begränsar inte. Det man inte säger är att vissa hela tiden går före i kön. Att "alla" har en chans att bo i Stockholms innerstad, det har blivit vetenskapligt vederlagt. Segregationen är större inom hyresbeståndet än inom bostadsrättsbeståndet i Stockholm.

Det sägs ofta att Stockholm är särskilt svårt just eftersom det är en huvudstad. I sammanhanget är det intressant att jämföra med Bryssel, som är EU's huvudstad. Här saknas internförmedlingar. Trots allt vad det innebär att ha EU's högkvarter, med stödfunktioner, politiker, tjänstemän, press etcetera så väntas politiker klara sig själva på den vanliga bostadsmarknaden. Och det fungerar.

Jag drar mig till minnes den där trappan som skulle städas, och vilket håll den skulle städas ifrån. Varje tid behöver sina systemkritiker, nya krafter som inte har något att förlora på att kämpa för rättvisa, för den lilla människan. Piratpartiet är ett sådant parti, och jag tycker att Piratpartiet ska vara aktiva och drivande i att börja städa den där trappan. Det är en kraftfull symbolpolitik. Politikertoppen ska inte vara ett frälse. Vi är alla jämlikar. 

Jag vill se ett slut på internförmedlingarna. Funkar inte fördelningssystemet med reglerat låga priser, så byt system. När politiker exponeras för samma verklighet som vanliga svenssons så kommer deras drivkraft att lösa problemet vara en helt annan. 

Jag vill se ett slut på de svulstiga riksdagspensionerna. Avsluta alla befintliga avtal. Riksdagen stiftar lagar. Riksdagen kan skriva av hela rasket med ett pennstreck. Inga fler miljoner till avdankade politiker som inte vill leva i de system de själva konstruerat. Då kommer de skapa system som är drägliga. I Norge får politiker 3 månadslöner om de inte blir omvalda. Det räcker som omställningsförsäkring. 3 månadslöner räcker för att gå tillbaka till sitt vanliga jobb, allt annat är snack. Inbetalningar till pensionssystemet bör ligga i paritet med vad vanliga anställda får. 

Och bort med riksdagspolitikers privata sjukförsäkring. Om inte vanlig svensk vård duger för de styrande, så duger den inte för vanliga svenskar heller. Men så länge politiker får gå före i kön och särbehandlas på alla skattebetalares bekostnad, då kommer de inte heller ha någon drivkraft att göra det bättre för dig och mig. 

Bort med rötan, in med fräsch jämlikhet. Vädra ut snusket med rättvisans friska vindar i seglet!

Jag ska ge mig in i Stockholmspolitiken, som ett undantag. Jag har egentligen inget intresse av Stockholm. Jag bor inte där, jag vistas där mycket sällan. Dock har vi en riksmedia som har fått för sig att världen och Stockholm är ungefär samma sak. Man ligger efter med den internationella omvärldsbevakningen såväl som med lokalbevakning utanför stadsgränsen, istället kablar man ut sådant som slussen över hela riket, som om resten av riket brydde sig det minsta om tramsigt käbbel kring ett sjunkande motorvägsmot. 

En annan fråga som tydligen hela riket bryr sig om är flygplatsen Bromma. Egentligen är det väl mest Miljöpartiet som menar att Bromma borde läggas ner och bli bostäder. Övriga Stockholm kan däremot inte bli bostäder, eftersom det där finns sällsynta skalbaggar. Miljöpartiet är i Stockholm det klart mest drivande för att sätta käppar i hjulet för bostadsproduktion och övrig expansion genom att fälla detaljplaner och inrätta naturreservat. Detta föranledde för övrigt viss kritik i en partiledardebatt jag såg, som Fridolin bemötte med "Ja, men ni vill ju hindra x antal hundra tusen bostader för att det finns spår av flygtrafik", som om en enstaka skalbaggeart kan jämföras med ett riksintresse för kommunikation. Jaja...

Hur som helst, jag ska göra det fullständigt klart. Jag skiter i Bromma flygplats. Jag har aldrig satt min fot där, och jag har varken landat där eller flugit därifrån. För min del kan de gärna lägga ner anläggningen och flytta upp alltsammans till Arlanda. Det som stör mig är hur uppenbart osanna utsagor och hyckleri präglar debatten.

"Bromma hindrar bostäder", i ett enormt område som är drygt 10 kilometer i diameter. Det är stort nog att sträcka sig ut över och täcka Sveriges minsta kommun, Sundbyberg. Intressant nog är Sundbyberg den kommun som bygger absolut mest i hela Sverige. 

I förlängningen påstås att flygplatser hindrar bebyggelse även annorstädes. Fast Linköping, som har två flygplatser i tätorten, bygger dubbelt så mycket per capita som Göteborg, som inte har någon. Det är något som luktar fisk. 

För Miljöpartiet har Bromma aldrig handlat om bostäder. Jag skulle satsa min sista dollar på att bostadsplanerna från Miljöpartiets sida ersätts av ett naturreservat för att skydda någon hotad fjäril så fort beslut om stängning tagits.Det är helt enkelt inte trovärdigt att vara emot precis all bebyggelse i övrigt och sedan påstå att bara Bromma läggs ner så kommer man vara jättebyggvänlig där. Nej, det handlar inte om att slåss för bostäder, det handlar om att lägga ner en flygplats. Bostäderna är bara ett sätt att försöka förklä det egentliga syftet. Om man hade velat ha bostäder hade man inte gjort naturreservat precis överallt i Stockholm där det finns risk att det byggs. Bromma handlar bara om prestige.

Men det verkligt olyckliga, det är alla annars intelligenta och välinformerade debattörer som går på finten.

Varje stad har sina symboler för att markera sin identitet, och ingen stad håller sig med fler markörer än Göteborg. Dessa vårdas i allmänhet med någon slags agressiv ömhet i någon slags sadomasicistisk förvirring. Ta exemplet Skeppsbron. Jag tror det är helt säkert att påstå att Göteborgs kommun har en helt unik förmåga att trassla till utvecklingen.

En annan av Göteborgs stadsklenoder är Kungsportsavenyn, ofta av kommunen kallad stadens "Paradgata" men i folkmun mest känd som, kort och gott, "Avenyn". 2013 annonserar Stadsbyggnadskontoret att det ska bli ett lyft. 2016 skall allt vara klart. Man tänker sig att göra ett sammanhängande Torg från Konsthallen förbi Biblioteket med slut mot Park Lane. Götaplatsen ska fyllas med vattenlek, och i höjd med biblioteket ska det bli vattenspegel. Att det råkar ligga en gata med 13 000 fordon per årsmedeldygn rätt över verkar inte föresvävat Stadsbyggnadskontoret, ej heller att avenyns problem knappast är avsaknad av vattenlek.

Vad det blir i verkligheten återstår att se, nu har något slags plank kommit upp. Det tycks inte ha kommit ut någon ritning på hur det verkligen blev, men indikationen har varit att man fått banta ner sina tankar väsentligen. Vad som är klart är att man inte löser Avenyns problem, utan istället mest ägnar sig åt att försöka skyla över de värsta blemorna med smink.

Avenyn är en gata man vill ska vara fylld av liv och rörelse. Problemet är att liv och rörelse inte uppstår av sig självt ur tomma intet. För att människor ska röra sig längs en gata krävs att det finns någon vits med manövern, alltså målpunkter. Målpunkter, i klarspråk framför allt affärsverksamheter, uppstår i två typer av lägen. Det ena läget kännetecknas av att det finns en stor motorväg, en stor markparkering och en stor lada med "IKEA" på. Det läget har vi inte på Avenyn. Det andra läget kännetecknas av att det finns en lokal köpkraft. Och det är när man tittar just på tillgången till lokal köpkraft som problemen blir uppenbara. Patrik Sjöberg, samordnare på Yimby Göteborg, har sammanställt en del belysande kartor över täthet:

Det går ganska snabbt att konstatera att Avenyn knappast omges av horder av närboende. Provocerande, givet läget, är att det faktiskt finns enorma områden där inte en enda människa bor. Mest noterbart är den gröna blobben direkt öster om Avenyn. Den ytan är 12 hektar, det är samma storlek som stadsdelen Haga. Där bor inte en enda själ. Man kan debattera Hedens vara eller icke vara i en evighet, men klart är att man inte både kan ha en livskraftig Aveny och ett Heden helt utan boende samtidigt. Som jämförelse kan man först titta på en stadsdel som är mera livskraftig, den så kallade "Linnéstaden":

Linnégatan ligger mitt i bild, och det är inte särskilt svårt att räkna ut varför den gatan inte är i behov av några kommunala "lyft" och "förädlingar" för att upplevas som livskraftig. Det kan här också vara värt att notera att Linnégatan och Avenyn har ungefär samma gatubredd, och alltså behöver ungefär lika mycket folkliv för att upplevas "levande". Därför är de intressanta att jämföra med varandra. Hur som helst är det faktum att förhållandena vid Avenyn i det närmaste kan jämföras med den i sammanhanget perifera landshövdingehus-bebyggelsen vid Mariaplan.

Den intressanta slutsatsen av detta är att Avenyn är en fighter som överpresterar kraftigt, relativt förutsättningarna. Eller möjligtvis att det runt Avenyn finns aningen fler arbetsplatser (som inte visas i bilderna), samt att det i viss mån måhända "spiller över" från angränsande stadsdelar. Men oavsett detta överpresterar fortfarande Avenyn remarkabelt, redan idag. Kosmetika kommer knappast rädda gatan. Det som gatan lider akut brist på är köpkraft.

Lyckligtvis är det en ganska enkel sak att lösa, i alla fall i teorin. Det behöver byggas kontor och bostäder. Det finns gott om mark och det finns gott om människor och företag som är beredda att betala. Det finns långa rader med bra förslag. Så sluta tramsa med kosmetika och börja bygg!

EDIT
Patrik Höstmad och Patrik Sjöberg, samordnare på Yimby Göteborg, skriver på samma tema