Min Vision

Jag ska ta och dyka på en riksnyhet för en gångs skull, nämligen att Max's VD i ett brev till alla anställda påtalat vilka konsekvenser ett regerinsskifte skulle innebära för företaget och då också företagets möjligheter att behålla personal. SVD, Expressen

Det finns två perspektiv på den här frågan. Det ena är att detta kan tolkas som ett försök att styra vad de anställda röstar på. Det kan ses som negativt. Samtidigt har Max ingen möjlighet att begära att anställda ska rösta på något visst, och har inte heller gjort så. Det andra perspektivet är att VDn kommunicerar sanningen till sina anställda. Ett regeringsskifte skulle innebära att flera reformer som genomförts som gynnar Max och gör det möjligt för dem att anställa fler rivs upp. Det innebär att företaget i så fall skulle behöva minska antalet anställda, vilket har en direkt implikation på anställdas liv och framtid. Det hade varit fallet oavsett om VDn valt att kommunicera det eller inte. Ett företag som verkar på en marknad kan inte ha så mycket anställda att bolaget går med förlust. Det enda VDn gör är att vara öppen med det.

Jag noterade att en Facebookgrupp startats för att bojkotta Max av det skälet. Det tycker jag är ett dåligt skäl att bojkotta dem. Jag själv bojkottar förvisso Max efter att deras personal visat att de inte var det minsta intresserade av att göra affärer (och också för att jag är riktigt trött på snabbhamburgare). Det är en annan historia.

Som jag ser det är det en klassisk instans av "vad man än gör så blir det fel". Så kallad dubbel bestraffning. Om VDn går ut med informationen tolkas det som att han försöker styra vad anställda röstar på. Om VDn inte gör det mörkar han läget för sina anställda och kommunicerar inte risker som påverkar personalen. Min åsikt är att även om det är kontroversiellt så är öppenhet att föredra. Nu känner personalen till risken och de som riskerar uppsägning kan förbereda sig på att eventuellt stå utan jobb efter valet. Det är helt klart trevligare än att det slår ner som en blixt från en klar himmel. Kontroversiellt agerat, men samtidigt ansvarsfullt.

Det är dags att avsluta det pågående temat omkring examensarbeten i arkitektur producerade av studenter vid Chalmers. Egentligen var det meningen att det bara skulle bli två poster, men jag beslutade mig för att göra en liten bonuspost, om ett ämne som är vardag för mig.

Det här med cykelparkering. Don't get me wrong. Det finns riktiga godbitar bland cykelparkeringarna. Bryr man sig om det går det att hitta helt okej parkeringsplatser. I vissa fall har man till och med på ett smart sätt inkorporerat cykelparkeringen på ett tilltalande sätt i arkitekturen. Men det är tyvärr ovanligt, vilket Copenhagenize uppmärksammade nu precis i en eminent bloggpost:

"What really frustrates me is how architects design a building in excruciating detail and then forget to plan for bicycle parking. The result? Someone who actually understands mobility needs has to put up a bike rack outside the excruciatingly designed building. Usually a bike rack that doesn't match the architectural integrity of the building, just one that works. Because they need it in a hurry."

Och tyvärr har han rätt, Mikael Colville-Andersen. Det finns otroligt gott om arkitektoniska ikoner som missar att ta med den grundläggande funktionen cykelparkering i designen. Trots att det knappast kan ha varit svårt att räkna ut att cykelparkering är bra att ha, och dessutom kommer att hamna vid byggnaden alldeles oavsett. Med den skillnaden att det blir en snabbfix som inte alls matchar arkitekturen. 

Men man kan som sagt göra bra cykelparkeringar. Och det är vad examensarbetet jag ska lyfta fram nu handlar om. Bra cykelparkeringar av en framsynt arkitekt. Avsedda för Lerums Station. Huruvida det byggs i verkligheten är ju en annan fråga, men jag lyfter fram det för att visa hur man kan göra istället.

Arkitekten kallar det "Cykelkatedral". Namnet visar hur arkitektstudenten ser på cykeln. Det är inte något som ska skuffas undan i ett hörn, i nått uselt ställ som man slänger upp i panik efter att allt är färdigt och man insåg att "oj, fan, vi glömde cyklisterna nu igen!". Cykeln är ett prioriterat och viktigt trafikslag. Värdig en katedral. Och med takhöjden, attraktiv belysning och till och med en kristallkrona tycker jag att den gör skäl för sitt namn. I parkeringshusens värld är det som en katedral. Needless to say; me like!

Ett annat ställe där anslaget verkligen märks är i inledningen. Där sätts målen för projektet. Cykeln ska vara ett färdmedel med hög status. Resecentrum och dess omgivningar ska vara platser man gärna rör sig i. Cykelparkeringarna ska lokaliseras smart. De ska ha tillräcklig kapacitet och de ska ha diverse bekvämlighetsfunktioner. Nyp mig i armen, jag tror jag drömmer!

Byggnaden är tänkt att rymma ca 260 cyklar. Alla i stöldsäkra ställ. Längs ena väggen i två våningar. Byggnaden ska angöras med en Cykelbana! Alltså inte en Gångcykelbana, utan en riktig infrastruktur för fordonet cykel. Det är värt en understrykning eller två. I dagens amatörlekstuga som cykelplanering är så är detta självklara, en riktig infrastruktur, ett fåtal undantag snarare än en regel. Garaget kommer med dubbla entréer in, vilket gör att förutsättningarna finns att klara rejält pendlarkaos på morgon och kväll. Byggnaden ska också inrymma bekvämlighetsfunktioner för cyklister: vattenfontän, pumpstation, speglar och låsbara skåp. 

Tittar man på läget så är det också väl utvalt. Det ligger vägg i vägg med bussterminalen och precis utanför dörren är en nedgång som leder till perrongerna. Perfekt. Parkeringen ligger riktigt nära de två självklara målpunkterna den servar. Tänk om man gjorde så här lite oftare för cyklister. Vem vet? Kanske skulle cykling rent av upplevas som attraktivt? Kanske skulle människor rent av välja cykeln mycket mera ofta? Tja vi behöver ju egentligen inte fråga oss hypotetiskt. Det är bara att kolla på Malmöregionen, Köpenhamn eller Holland, och då särskilt Groningen. "Bygg det, och de kommer att komma!"

Arkitektstudentens egen specifikation av vad just katedralen ska innehålla finns också bifogad nedan.

Det här är ett strålande och välgjort arbete som på allvar adresserar ett viktigt och relevant problem för cyklister. Om jag förlorade hoppet lite gällande hela arkitektskrået i de två tidigare posterna så är detta ljuset i mörkret. Lösningen är mycket tilltalande, attraktiv, och uppfyller ställda mål. Här finns en viktig och värdefull lektion för alla kommuners trafikkontor. Det funkar inte att behandla cyklister oseriöst och ständigt prioritera ner, låta det vara en lekstuga för amatörer. Tyvärr är det så idag vilket Martin Emanuel pekar på i sin doktorsavhandling "Trafikslag på undantag". Behandla trafikslaget cykel med seriositet och ambition. Precis som arkitektstudenten som ligger bakom detta arbete. Det är enda sättet att skapa lösningar som faktiskt fungerar.

Jag tar och fortsätter med mitt tema att skriva lite om Chalmers arkitektstuderandes examenarbeten. Nu har turen kommit till ett arbete om Ringön. Jag tycker det idag är ett av Göteborgs mest absurda områden, och då är Göteborg ändå en stad som nästan helt utgörs av absurda platser. Men det är en plats med stor potential. Eftersom jag cyklar därigenom är det ett av de där områdena där jag drömt många vackra drömmar. Vad ska man göra med området? Man kan tänka på olika sätt. Ungefär så här tänker jag:

Det är en ganska radikal omdaning till mer innerstadsstruktur som också får koppla starkt till ett utvecklat Gullbergsvass.Ungefär så går mina drömmar. Kommunen tänker sig något mer försiktigt. Man vill se kompletteringsbebyggesle. Kreativa infills. Om jag förstått det rätt beror det främst om att man vill värna tillgången på billiga verksamhetslokaler. Detta är i grunden inte fel. Det kan dock lätt bli problematiskt när den här enorma centrala ytan, det är större än Frihamnen, blir i stort sett helt låst till en människoovänlig och nedgången bilcentrisk industrimiljö med företrädelsevis asfalt, korrugerad plåt och stängsel att bjuda på. Så tycker jag i alla fall. Jag har haft svårt att tänka mig hur en komplettering kan bli. Så det var väldigt intressant att kika lite på det här examensarbetet.

Så här tänker då alltså en nästan arkitekt om området. Det gröna är centrum med bostäder och industri. Resten är varianter av industri. Rött inkluderar även handel. Jag tycker delen där bostäder ingår är för liten, men glädjande att den här arkitekten har förstått vad "blandstad" är. Det är ju förvisso bara en liten klick i ena hörnet där funktioner liksom blandas, men där det blandas är det riktig blandning!

Ett problem som jag brottades med och inte riktigt hittade en lösning på var anslutningar till området. Framför allt norröver mot Brunnsbo. Detta har personen som tog fram det här förslaget tittat lite på.

På bilden ovan illustreras de tänkta genomfarterna genom området på någon slags abstrakt strukturnivå. På bilden nedan får vi se de intressanta kopplingarna norrut konkretiserade. 

Det ser spännande ut även om kringlan just precis vid motorvägstrasslet norr om Tingstadstunneln ser sådär kul ut att använda som fotgängare eller cyklist. Kopplingen över vagnhallens tak ser dock ut att kunna bli något!

En viktig fråga tycker jag är gaturummet. Det ser idag ut som en plats Gud glömt. Hela området är dimensionerat för att det ska vara smidigt att köra runt med långtradare och dra överdimensionerade laster. Ja precis, dispenslaster. Ringögatan är riktigt vidrig. I mitten är det en jättebred bilväg, så bred att man utan problem skulle kunna måla fyrfiligt. Övergångsställen saknas. Den är flankerad av två usla smala trottoarer som dessutom är både busshållplats OCH cykelbana förutom trottoar. De är för smala ens för att vara trottoarer, och kan än mindre vara cykelbana! Egentligen helt sanslöst. Det saknas inte yta att bygga cykelbana på. På ömse sidor om trottoarerna är det sedan rejäla asfaltsplaner som har funktionen lokalgata, frilastyta, parkering och allmän avställningsplats. Och så lite träd för den "naturliga" känslan. Som en parodi på amerikansk stadsplanering. Let's put som trees on the edge of the parkingfield and it will look inviting. In 100 km/h when you pass by in a car. 

Så hur har gaturummet prioriterats i förslaget? Två gator har fått något slags förslag. Först ut blir Ringögatan

Noterar först att det här märkliga fordonet Gångcykel fått en hel bana på 5,5 meter. Eller menar arkitektstudenten att fotgängare och cyklister ska pressas upp i ena hörnet på bara 5,5 meter inklusive träd!? Och busshållplatser förmodar jag. Samtidigt får biltrafiken 9 meter gata och 2*2 meter kantstensparkering. 9 meter räcker nästan till en trefilig väg för biltrafik. Spacious. Lite drygt halva ytan. För ett trafikslag. Resten får trängas. Särskilt cyklister. Så står det inte i trafikstrategin som väl nu ska vara klubbad om jag inte misstar mig? 

När man tittar på modellen är det inte utan att det upplevs en smula... Bildominerat. Bättre än tidigare, men fortfarande är bilen kung på Ringön. Inte särskilt framsynt. Vi får också se lite idéer kring kompletterande bebyggelse i form av kuber. Man får nog se det som en volymstudie mer än som ett förslag till arkitektur. Men jag skulle inte bli förvånad om det blev just kuber i slutändan.

Nu till nästa gata. Parallellgatan Järnmalmsgatan. Den tänker sig utformaren ungefär så här:

Igen den här märkliga Gångcykeln som har fått en bana. Märkligt detta, eller är det igen så att fotgängare och cyklister får knö ihop sig medan biltrafiken får rymliga gator och till och med en regelrätt parkering. Exklusive impediment och möbleringszoner får biltrafiken 64 procent av all yta.  Ska dock sägas att på denna gata får GC-trafiken en 0,5 meter bredare bana än den föreslagna längs Ringögatan. 6 meter.

Ett coolt inslag i bilden är dock den stora klossen som ser ut som en förvuxen lastbil mellan bilgatan och gångvägen till höger. Det är inte en förvuxen lastbil, utan något väldigt chalmersinspirerat. Järnvägsvagnar som någon slags möblering/lokaler. Lite som Chalmersvagnen.

Det tycker jag är en riktigt häftig idé! Nu är jag i och för sig uppväxt med en far och farfar som har ett något ohälsosamt stort intresse för tåg (båda har alltså modelljärnvägar i sina källare och hela det kittet), men jag tror det kan bli både snyggt och intressant. Det är lite oväntat att stöta på tågvagnar när man är ute och flanerar. Det blir ikoniskt och något man minns. 

Det är med blandade känslor jag tar till mig det här förslaget. Vissa idéer är intressanta, några till och med geniala. Det finns någon form av hygiennivå, vilket inte är vanligt. Men så finns det en hel del som hade kunnat bli bättre. Så vad kommer hända på Ringön då? Tja... med tanke på att vi är i Göteborg ska vi vara glada om någonting ändras där innan jag går i pension. Och då har jag inte börjat mitt arbetsliv än. Men det kan onekligen bli ett riktigt spännande område, bara man kommer igång!

Gott nytt år alla läsare! Förlåt att jag inte hunnit skriva några inlägg. Jag har haft fullt upp med jalp!, som är en app som automatiskt detekterar och larmar vid cykelolyckor. Vi kör beta nu på Android-plattformen. Varför inte joina? Yes, det är helt gratis, och om du upptäcker en bugg så skänker vi 10 kr till cykelteamet Team Rynkeby och deras kamp mot cancer som tack för hjälpen.

Nog med reklam och till ämnet. Jag passade på att cykla upp till Chalmers och glutta på arkitektstudenternas utställda arbeten. Det kommer bli kanske två poster totalt på det här temat. Först ut är omdaningen av parkeringsplatserna vid Chalmers och Teknikparken på Johanneberg. Några olika grupper hade fått i uppgift att rita nått på en av parkeringarna där, nämligen syd om Sven Hultins Gata (se bild nedan).

Det här är ju en prima parkering att bygga på. Så ska också ske. Men låt oss leka med tanken att det inte var färdigritat. Som vi alla ser är det ett utmärkt ställe att bygga ett riktigt stadsmässigt kvarter på. Eller varför inte två? Här har ju arkitektstudenterna alla chanser att visa att de förstår det här med stad. Så låt oss kolla på vad de lyckades rita ihop för trevliga stadsmässiga kvarter då!

Koncept Trudy

Idén här verkar vara att ta en schysst tomt med massor volym, slänga ut en romb mitt på och därmed kapa upp den stora fina tomten i flera små meningslösa markslattar. För att dölja tragedin planteras lite träd så vi förhoppningsvis ska känna oss lite bättre till mods över att ha slängt bort halva tomten till ingenting. Dock så måste jag säga att det finns någon form av ärlighet i renderingen. Tre personer känns ändå sannolikt kommer att röra sig runt byggnaden då och då, hastande bort därifrån så fort som möjligt för att undvika att drabbas av akut depression.

Koncept lunch time dance

Igen en byggnad där den bärande idén är att bygga så lite som möjligt och strössla träd istället på parkeringen. Lite kreativ form. Tyvärr kopplar den inte särskilt bra mot någon gata förutom nått nyanlagt gåområde som gör att man kan passera diagonalt genom komplexet. Det kan ses som en feature. Men i övrigt så blir det väldigt mycket oanvändbar så kallad "impedimentsmark". Det kanske är fint i arkitektkretsar med "odefinerbara flytande publika platser" men det är inte stadsmässigt och inte uppskattat bland oss vanliga dödliga som ska leva med skiten. Jag tycker både fasaden och de färgglada skärmarna (inspiration från Kuggen på Lindholmen möjligen?) är urfula. Det ser också ut som att man missat det här med ett publikt öppet bottenplan. Butiker och sånt. Typ resturanger där man kan ta lunch. Det hade inte rimmat helt illa med konceptnamnet. Jag har en känsla att det blir en död institutionsbyggnad som bygger på Chalmers isolerade enklavkänsla snarare än bjuder in.

Koncept Structure matters

Glaskuber i park. Jag är inte riktigt övertygad. Dock lite mer byggnader och lite mindre park än de två tidigare förslagen tror jag bestämt. Det finns någon slags ambition att fylla upp utrymmet med byggnadsvolymer istället för att skapa menlösa små grässlattar som ingen kommer använda.

Och faktum är att det är lite åt kvartershållet till. Dock har vi igen ett slutet bottenplan. Byggnaderna verkar vända sig inåt istället för utåt. Tragedi. Och vad de kreativa vinklarna på väggarna ska vara bra för förstår jag inte. Inte heller förstår jag varför man ska stanna på 4 våningar. Vi är inte i Bullerbyn, vi är i Sveriges andra största stad. Vi är vid Sveriges bästa tekniska högskola. Nog måste man kunna lite mer än 4 våningar då!

Koncept Mossen Office

Jag vet inte vad det är med arkitekter och att inte rita kvarter med innergårdar, men okej. Det går att leva med det. Här har man inte slarvat bort ytan i alla fall. Det blev kontor istället och det kan vara hyfsat okej. Och så lite obligatoriska gräsimpediment på framsidan. För att skapa den där "naturliga" känslan och sabba upp gatukopplingen. Varför? Bottenplanet såg ju så lovande ut annars! Ska man klaga på något mer så är det höjden. Och att fasaden känns lite som en Kuggen-rippoff. Men jag hade i alla fall inte avlidit av depression ifall detta byggdes.

Koncept Sea Gherkin

Jag vet inte ens vart jag ska börja här. Vart kom den där idén ifrån? Det ser ut lite som en ailien, eller nått monster från havets djup. Är detta att välkomna in? Chalmers nya entré? Ett monster? Gatukopplingen är obefintlig. Och hur byggnaden hugger upp all mark i oanvändbara gräsplättar är tragiskt. Ja, som skulptural byggnad är den möjligen cool. I en annan kontext hade det kanske fungerat. På platser där människor redan rör sig. Det här är idag en baksida. Det är ingenting den här ormen försöker ändra på. Snarare stärks platsens karaktär som icke-entré. Det vore trist om så skedde.

Summering
Man kan konstatera att det här med att rita stadsmässigt är något arktiektstudenterna inte tycks få lära sig. Vill man ha mer av de här fina och uppskattade miljöerna vi har kvar från sekelskiftet och tidigare så är det fortsatt inte arkitekter man bör vända sig till. De kan inte sånt. De kan strössla träd för att försöka dölja sina kompletta misslyckanden att skapa stadsmässighet och -liv. Jag är övertygade om att examinatorerna var alldeles till sig av lycka. Mer modernistisk förortsstil mitt i stan. Ännu mer tid att försöka övertyga folk om att det där med innerstad är trams och att Angered är paradiset på jorden egentligen. Som arkitekterna alltid vetat, alltid hävdat. Men aldrig någonsin fått att fungera...