Min Vision

Jag har dåligt med läsare nu när julen närmar sig, men jag skriver denna ändå för de trogna läsare som ännu biter sig fast. Som titeln antyder handlar det om julstöket och genus. Det är nämligen så att jag har läst en tråd på Genusnytt om just detta med julstöket. Pär Ström skriver om en journalist, Svante Tidholm, som har skrivit en krönika där han i princip skuldbelägger alla män för att inte ta nått ansvar för förberedelserna inför julen. Med andra ord så anlägger Tidholm det berömda "Genusperspektivet" på julstöket och som vi alla vet så slutar en sådan approach alltid och ofelbart med att mannen inte tar sitt ansvar och att kvinnan är ett offer som tvingas till omänskliga uppgifter.

I just det här exemplet handlade det om att det tydligen enligt Tidholm är kvinnorna som tar allt ansvar för att koordinera och planera julfirandet genom att ringa sina dambekanta och sätta agendan, dvs vem som träffar vem när. Sen löser kvinnorna alla praktikaliteter. Julklappar, julmat, resor, sovplatser och allt vad det är. Allt detta medan deras man smuttar på kaffet i tv-soffan.

Jag vill börja med att i den verklighet där jag kommer ifrån är julen en strikt traditionsbunden historia. Vem som firat med vem och när har varit någorlunda självklart i minst ett decennium. Att ringa och bestämma är alltså näst intill formalitet. Det skiftar ju naturligtvis lite mellan åren, men i stort är det samma grej även om vissa tider diffar på några timmar hit och dit. Vem som bidrar med vad till julbordet och vad som ingår på detta är också tämligen förutbestämt. Samma sak med julgodiset. Det krånliga att planera är vad man ska äta förutom julbordet, och där upplever jag ett jämställt ansvarstagande. Vad gäller att göra det praktiska är fördelningen av uppgifter typ jämställd. Visst gör alla inte exakt lika del av allt. Hur skulle det se ut? Alla kan inte göra knäck och alla kan inte pynta. Men alla bidrar efter förmåga och intresse.

Med detta sagt undrar jag om inte Tidholm egentligen utgår ifrån sin egen familj. Så kanske är det Tidholm som ska ha en spark i baken så att han inte sätter sig i soffan utan bidrar till det gemensamma? Sen ytterligare en sak som kan vara värd att nämna är att det mycket väl kan finnas olika förväntningar på julen. Många män kanske helt enkelt vill ha tid att ta det lungt och sitta i soffan och ladda batterierna medan många kvinnor vill skapa den perfekta julen. Varför är det då kvinnans förväntningar som ska räknas som de normerande? Jag tycker Ström sa det bra: "Den som sätter ribban högst får också hoppa högst". Det är ju egentligen samma sak vad man än pratar om. När kvinnor lägger ner 5 timmar på att städa medan män lägger ner 2 så hjälper inte män till tillräckligt. Men vad säger att 5 timmar är det rimliga att lägga? Män kanske generellt sett har andra förväntningar? Jag vet inte om det är så, men det låter ju troligt att det kan vara så att man i relationen har olika uppfattningar om vilken "nivå" som ska hållas på olika saker. För mannen kanske det är viktigt att bilen är i topptrim och att fasaden är snyggt målad, medan det för kvinnorna är viktigt att det är kliniskt rent överallt jämt ifall någon väninna kommer över?

Det hela känns som en förväntanskonflikt. Borde man inte hantera det istället? Jag tycker att man borde sätta sig ner i sin familj och komma fram till en gemensam linje. Vilken nivå ska man hålla saker på? Vad är idén med säg julen? Vad ska julen vara för oss? Vill man köra ett eget race med högre nivå så får man ju förvänta sig att hoppa högre. Familjeliv är ett teamwork och har man inte teamet med sig så kan man ju inte förvänta sig uppbackning. Något som Tidholm tycks ha missat helt är att det inte funkar om ena parten sätter ribban som andra parten ska hoppa över. Man sätter antingen en gemensam ribba eller sin egen ribba. Så enkelt är det.

Det här genusperspektivet börjar för övrigt bli uttjatat. Jag vet att jag är ett svin och att jag är personligen ansvarig för de gärningar som andra män gör mot kvinnor. Jag vet att jag inte tar tillräckligt ansvar för hem och mina ännu ej påtänkta barn. Jag vet att jag hela tiden bara genom att existera trycker undan duktiga kvinnor som borde lyftas fram. Och jag vet också att genusanalysen hela tiden ofelbart producerar den här analysen. Det finns ingen indata som kan ge ett annat resultat. Det är som jeopardy. Vi vet svaret, så vad är frågan?

Nej... Jag är inget svin, hur många gånger feministerna än säger det. Jag är homo sapiens, människa. jag är inte heller ansvarig för andra mäns våld. Jag är bara ansvarig för det jag gör. Jag tar vidare tillräckligt med ansvar för mitt hushåll och barn har jag inga. Jag tar inte heller mer plats bara för att jag är man. Däremot så har jag en del meriter som jag genom hårt arbete och eget engagemang skaffat mig, men det har inte med mitt kön att göra. Jag anser att kvinnor inte behöver lyftas fram explicit. Duktiga kvinnor tar sig fram utan att specifikt curlas fram. Att påstå att kvinnor är i behov av extra hjälp är osmakligt och kränkande mot de kvinnor som faktiskt verkligen är duktiga! De som propagerar för detta är feminister med en omodern och mossig mans- och kvinnosyn och en antijämställdistisk agenda, så långt från verklig jämställdhet man kan komma!

Det finns en riktigt bra parodi som baserar sig på en låt av Mikael Wiehe som handlar om den så kallade "Slussen" i Stockholm. Egentligen så är det ju ett inlägg i den trafikpolitiska debatten, men det är inte därför jag tänker länka den, eller ja, till och med embedda den. Det är nämligen så att United Stage Artist AB, som representerar bland annat Wiehe har varit på dessa parodiörer och påstått att det är "absolut otillåtet" och "ett intrång i upphovsrätten". Man har inte bara varit på parodiörerna och tillika upphovsrättsinnehavarna till åtminstone parodins textrader, utan man har också skickat ut mejl till de bloggare som har länkat till videon på youtube och på något sätt hävdat att länkningen också skulle vara otillåten.

Det har sedan varit en otroligt löjlig debatt på newsmill. Det var lite som att titta på ett gräl utifrån. Lite smått löjeväckande när ena parten är VD på United Stage AB. Jag måste bara kommentera på det. Snälla. Newsmill är inte till för interna gräl. Men det har i och för sig varit intressant att se hur upphovsrättsindustrin fungerar och hur de agerar. Det handlar om att kränka individuella små enskilda privata upphovsrättsmän till förmån för deras ägda industriella intressen. Det har alltid varit nått lurt med upphovsrättsindustrin. Här ser vi det tydligt. Upphovsrättsindustrin är inte för upphovsrätt för alla. Man vill bara ha så stort skydd som möjligt för de produkter man äger utan att behöva betala ett öre för det. Man ser på upphovsrätten som ett obegränsat patentskydd som man i de flesta fall avtalar till sig när man "signar" med artister. Upphovsrätten har föga med den lilla kämpande låtskrivaren att göra. Istället är den i verkligheten ett skydd för stora industriella och ekonomiska intressen. Den skyddar inte individen från kapitalets exploatering utan kapitalets intressen.

Ja,ja... nog om detta. Här följer i alla fall videon. Detta delvis som en protest mot United Stage ABs agerande:

Det satt en och en halv mandatperiod långt inne men nu har det äntligen presenterats och lyfts fram som ett förslag, det vill säga att studentexamen ska återinföras. Bra Björklund! Äntligen ett bra förslag på skolfronten. I DN finns en artikel om det hela.

Det finns väl egentligen både hur mycket och hur lite som helst att skriva om det. Studentexaminationerna ska utföras och utformas oberoende av skolorna och ett av skälen är betygsinflatonen. Ett annat argument är att det ökar möjligheterna att utvärdera de reformer som gjorts och som kommer att göras. Det blir lättare att följa upp resultat, hur skolor sköter sig och också hur enskilda lärare inverkar på elevers färdigheter.

Som du kanske redan gissat så är jag förespråkare av förslaget. För att få någon rimlig möjlighet att diskutera skolpolitik baserat på fakta måste vi ju ha ett objektivt system för resultatutvärdering. Den sekunden vi börjar med sosseriflummet att kunskap är omätbart så får vi direkt en diskussion som enbart baserar sig på proffstyckande. Och vad gör en åsikt bättre än en annan? Nej, vi behöver faktiskt mäta för att veta vad som händer! Dessutom ska väl kunskapsrustningen av vår framtid definitivt basera sig på vetenskap och fakta?

För den enskilda eleven blir livet också bättre. Istället för att som tidigare få betyg efter relation till läraren, kön, klädstil och andra helt ovidkommande parametrar så får man betyg baserat på vad man presterar. Detta är bra. Föräldrar och elever får bättre möjligheter att se hur bra skolor med olika huvudmän egentligen är och det är lätt att se om någon missköter sitt uppdrag markant. Jag tycker examinationer som koncept ska flyttas ner ända ner till högstadiet bland annat för att stävja glädjebetyg och ge föräldrar och elever bättre indikatorer på en skolas kvalitet. Ett annat skäl är att jag anser att varje människa har rätt till rättssäkra betyg. Som jag skrivit tidigare är betygen ett av livets viktigaste dokument, ett dokument som påverkar hela ens framtid. Det är också det enda dokument som absolut inte går att överklaga. Man kan överklaga att grannen målar huset i fel nyans av gult om man vill, dvs helt ovidkommande detaljfrågor, men sina betyg som påverkar hela framtiden sätts subjektivt och godtyckligt helt utan att man kan göra ett dugg åt det. Det är pinsamt.

Det enda som finns att förlora är prestige. De som inte vill mäta kunskap misstänker jag är rädda för att se sina vackra teser falsifieras. Då är det bättre att hävda att det är omöjligt att mäta någonting. Då kan man fortsätta predika sin pedagogiska religion ostört. Börjar vi ta tag i att mäta kunskaper igen så kommer sannolikt många pedagogik-gurus stå där som fån. Det är inte svårt att förstå varför åsikten att kunskap är omätbar är väldigt bekväm för forskningsfältet...

Men nu ska det bli slut på detta "kunskap är omätbart"-tjafs. Äntligen. Enda problemet är att jag redan passerat studentåldern. Jag skulle faktiskt gärna skriva en studentexamen. Men livet är väl orättvist antar jag.

Det här är sannolikt den absolut mest deprimerande frågan jag vet, FRA och övervakningssamhället som håller på att växa fram. Det har varit en liten grej om det nu. Lite löp har skrivits och det ligger väl helt enkelt i tiden att kommentera. Om jag har fattat det hela rätt kollar FRA all trafik som löper ut ur landet. Detta är möjligt. All trafik löper längs en högkapacitetsmotorväg som FRA har en liten sniffare på. Denna sniffare använder sedan massor datorkraft för att göra statistik och sånt av det.

Motiveringen för detta är ursprungligen att FRA måste ha verktyg att se vad andra stater har för sig och ifall något som hotar rikets säkerhet är på väg. Det låter ju fint. Men i praktiken betyder det att varje mejl, varje textrad, varje chattmeddelande är tillgängligt för staten. Då kan man ju fråga sig ifall det spelar någon roll ifall staten får läsa vad jag skriver. Jag har ju rent mjöl i påsen liksom. Vad bryr sig staten om ifall jag skriver en kärlekshälsning till flickvännen mitt i veckan eller skriver nån kommentar på någon webbsite? Nu gäller ju bara övervakningen internationell trafik. Men hallå?! GIVE ME A BREAK! Internet är liksom inte... medvetet om nationsgränser på samma sätt som vi. Servrar med svenska sidor står på andra sidan atlanten ibland. Kortaste vägen mellan min dator och datorn bredvid kan visa sig gå via flertalet länder. Det är utan tvekan så att begreppet "internationell trafik" i det här fallet nästan kan översättas till "all trafik". Men i alla fall. Spelar det någon roll?

Det är klart att det spelar roll! Det har inte att göra med hur rent mjöl i påsen man har, det har att göra med att staten inte ska ha rätt att avlyssna korrenspondens mellan människor som inte är misstänkta för brott. Det är en självklar rättighet i en demokrati att få korrenspondera med andra medborgare utan att staten ska kunna avlyssna. Det är faktiskt en förutsättning för demokratin. Oavsett rådande politiska vindar ska medborgare kunna utveckla ny politik utan risk att bli fängslade eller misstänkliggjorda på grund av sina avvikande värderingar. Detta är så viktigt att det är olagligt att öppna fysisk post. Men med rådande lagstftning erbjuds inte mejl, som i dag är ett av de viktigaste kommunikationssätten samma skydd. Inte heller politiska bloggar eller övriga bloggar erbjuds något som helst skydd, trots att en allt större del av den politiska diskussionen och opinionsbildningen sker där. Allt vad jag skriver är öppet och tillgängligt för staten. Dessutom är det inte bara tillgängligt. All data samlas konsekvent dessutom in.

Detta är ett hot mot demokratin. Nu står dessutom lagstiftningen inför utvidgande. Andra myndigheter kommer snart att delges all infomation. Alla våra tankar, åsikter, ord och kommentarer kommer stå i klartext att läsa för valfri maktmissbrukande politiker eller högt uppsatt statstjänsteman. I praktien innebär det åsiktsregistrering även om det inte är helt uppenbart när man pratar om det som "signalspaning". Det är ett stort steg mot ett totalitärt samhälle. Den information som samlas in är avlyssningar av hela svenska folkets Internetaktiviteter. Det är information som lätt kan missbrukas. Historien lär oss att stater som skaffar sig sådan information utnyttjar den. Detta anfördes redan från början och bekräftas nu. "Storebror ser dig" är en term som känns träffande.

Jag vill inte ha ett samhälle där man ska behöva vara rädd för att yttra sina åsikter i mejl och över internet. Vi har faktiskt åsiktsfrihet. Jag vill inte att staten ska avlyssna medborgare som inte är misstänkta för brott, för det inskränker yttrandefriheten, åsiktsfriheten och hela demokratin. Därför kräver jag att lagarna skrotas och att varje individs integritet uppvärderas. Signalspana gärna på andra suveräna stater. Men lämna folket ifred!

Jag är en tjuv och förbrytare, tydligen. Jag har nämligen använt en bilder som jag inte äger. Jag har inte tjänat pengar på dem eller använt dem i komersiella intressen. Jag har använt dem för att illustrera mina blogginlägg. Bildombudsmannen, en pappersvändare jag inte hade en aning om existerade tills nyss, har beslutat sig för att jaga alla som använder sig av en viss bild. En bild på svenska flaggan, dvs folkets egendom. Det hela kan man läsa om på fotosidan.

Aja. Jag vet i alla fall vilken fotograf jag inte ska anlita för att ta fram marknadsföringsmaterial till mitt företag i framtiden, samt vilken fotograf jag ska avråda andra att ha affärer med.

Vidare så tycker jag att fotografera svenska flaggan och sedan kräva pengar för det är stöld av svenska folkets rättighet till sin egen flagga. Varför skulle det vara mer rätt att begå övergrepp på svenska folkets ägande av flaggan genom att fotografera den för kommersiella ändamål än att ta fotografens bild? Märklig syn det där.

Jag blir sällan euroforisk för bilar. Speciellt inte de så kallade "miljöbilarna" som man trycker in 300 hästar i så att de drar mer soppa och släpper ut mer CO2 än min gamla Golf och sedan kallar "miljövänlig" och säljer in den med "miljöbils"premie. Men nu har jag äntligen hittat en bil för mig. En verklig miljöbil, något som är på riktigt.

Bilen heter Urbee, bara det är ju ett helt fantastiskt namn. Den verkar vara något seriöst indie-projekt. Det är inte Volvo eller GM som står bakom, utan ett litet team utan stora finansiärer i ryggen. De har en superbra webbplats där man kan läsa mera om projektet och se lite film och så. I alla fall så är idén att bygga en bil anpassad efter urbana förutsättningar. Den är liten, den är lätt, den är Eco på riktigt! Den drivs av små elmotorer och har totalt 8 hästkrafter. Trots detta förmår den att gå upp i 110km/h. Det är imponerande. Det är den låga vikten som gör det möjligt. Och ska sanningen fram så behöver man sällan köra fortare.

Okej då, det är en stadsbil. Namnet antyder ju det också. Den har säkert sina problem. Räckvidd, toppfart, säkerhet och sådana saker. Det här är inte bilen som är lämplig att använda för att köra familj + släp + takbox i århundadets snöstorm på isgata uppför något stort berg. Så för alla svenskar som tänker sig att man ska använda bilen till just detta och sedan i 99 fall av 100 använder den för att köra 3km till jobbet så är det här ju inte en lämplig bil. Men för oss som fattat att detta är citybilen med stort C så är det här rätt grej tror jag. Man skulle ju kunna sänka den med alla nämnda faktorer var och en för sig, men då missar man poängen. Det här är ett koncept och det är en idé och framför allt så har den enorma styrkor som plåtburkarna på ett ton inte har.

Den är framtagen med City i tankarna. Hur många tycker att det i citymiljö bland fotgängare, cyklister, pensionärer och barn ska finnas behov av krocksäkerhet och deformationszoner? Dessa skyddar ju bara bilister och är ren livsfara för alla andra som rör sig i staden. Tempot i city ska företrädelsevis vara så lågt att det är säkert ändå. Nästa faktor är räckvidd. Det är ett problem, men solceller och batterier osv är under utveckling. Infrastruktur för laddning på parkeringar är under utveckling. Om 10 år så är problemet löst tror jag. Och åtminstone i Sverige så är ju storstaden inte mer än några mil i diameter så tänker man efter så är det nog inte ett problem. Toppfarten samma grej. Var i City körde du senast 120km/h? Det räcker gott om mojängen har vettig prestanda upp till 90km/h. Mer behövs inte. Det är också något som sannolikt kommer bli bättre med tiden. Vill man kan man ju slänga in lite större motorer och kanske tänka sig hiskeliga 16 hästkrafter, en fördubbling. Då lär man ju klara av lite mer prestanda, men frågan är om det är vettigt. Jag skulle kunna tänka mig 10hk mest för att få bättre accelerationsprestanda men med lite tur så diversieras bilfloran när projektet börjar dra in pengar om det någonsin händer.

Jag läste på en nyhetssite att detta inte är en bil. Det är kanske sant. Den har bara tre hjul. Men det är ju inte en motorcykel heller. Det är något helt nytt. Det är en kategori för sig. Citybil, Ecobil, Lättbil.. Ja ett tråkigt eller mer fantasifullt namn kan nog någon byråkrat komma på. Det är ju en helt ny fordonstyp tycker jag och bör behandlas som sådan. Jag tänker mig att man ställer vissa krav, exempelvis maximal motoreffekt, maxvikt, max antal passagerare, maxhastighet och så vidare och definierar alla fordon som uppfyller detta som denna nya kategori. Krav för att framföra den borde vara giltigt b-körkort precis som för andra bilar, men fordonstypen ska åtnjuta vissa fördelar. Varför inte ha lägre skatter för dessa fordon? De väger ju mindre, sliter mindre på vägarna , tar mindre plats i trafiken, bullrar och släpper ut betydligt mindre. Det är väl bara rimligt med lägre skatter då? Vidare bör ju denna kategorin om någon bilkategori åtnjuta miljöbilspremier!

Jag brukar då och då snacka om bilfri innerstad. Säg om 20 år när det finns lite anternativ varför inte besluta att man i innerstaden dagtid bara får köra med citybilar? Kanske kan man tänka sig vissa undantag; Kollektivtrafik är ju självskrivet, kanske taxi och varuleveranser. Det är ju inte en helt otänkbar lösning på några olika problematiker nämligen buller, dålig luft och utrymmet på vägar och gator. Om man nu får tillåta sig att drömma, vore inte det här en lösning som faktiskt inte är helt omöjlig?

Nej... Ta nu och skänk pengar till projektet så att jag kan köpa en Urbee när jag är klar med studierna. Tack så mycket!

En märklig debatt har blossat upp på Genusnytt. En signatur som kallar sig "Sam" och som brukar ha utpräglat feministiska åsikter skrev att vi jämställdister borde stödja en liten kille som vill få ha möjlighet att kandidera som Lucia på sin skola. Tydligen tillämpar skolan ett lottningssystem där de som vill kandidera får möjlighet att bli valda oberoende popularitet, hårfärg, ansiktsform, bröststorlek eller vad annat som kan vara viktigt. Jag kan ha fått det om bakfoten i och för sig. Kanske tillämpar de omröstning istället. Problemet är i alla fall att för att få kandidera måste man vara född med snippa. Råkar man ha haft oskicket att bli född med snopp så är man inte välkommen att kandidera. Detta står att läsa i en artikel i Sydsvenskan.

Pojken heter Loke och han tycker att det är väldigt märkligt att könsdiskriminering fortfarande tillåts pågå i våra skolor. Han får frågan vilken reaktion han fick från skolan och svarar att skolan anser att det skulle förstöra luciatraditionen. Men hans uppfattning är att många på skolan inte håller med. Han berättar:

"– Nej, nästan alla elever och en lärare höll med mig och tyckte att det skulle kunna gå bra. De tyckte, precis som jag, att det var diskriminerande av skolan att alla elever inte får vara med i lottningen till Lucia. Jag kan inte komma på någonting annat i skolan där killar och tjejer väljs till något på grund av kön."

Jag kan inte annat än beundra pojken för hans vältalighet och förmåga att sakligt peka ut felet. Varför ska diskriminering tillåtas i skolor under förevändningen att "det är tradition"? Varför blev plötsligt könet helt avgörande? Man kan ju retoriskt prova att byta ut "pojke" och "flicka" mot "neger" och "vit" och se vad som händer:

"Neger får inte vara lucia på skolan därför att skolan anser att det är tradition att lucia är vit"

Jag undrar hur det hade sett ut i pressen. Varför skulle en annan biologisk förutsättning, kön, tillåtas vara avgörande? Och detta "av tradition"... jag tar mig för pannan! Ska vi av tradition tillsätta manliga styrelseordföranden och VDar också eller? Är det värdigt ett jämställt land att hävda att tradition rättfärdigar könsdiskriminering?

I alla fall så tänkte jag att på Genusnytt bland jämställdister måste ju saken vara biff. Klart som korvspad att man inte ska diskriminera en kille för att han råkar ha snopp, men oj vad jag tog fel. Flertalet av de så kallade "jämställdisterna" verkade tycka att killar som vill göra omaskulina val inte är värda uppbackning. Det är bara killar som blir diskriminerade till följd av att de vill göra maskulina val som verkar vara värda att backas upp. Argumentationer om tradition har väl varit vanligast förekommande. Det verkar vara en rådande åsikt att en kvinna inte kan gestaltas av en man. Dock verkar en vit kunna gestaltas av en neger eller tvärt om. Det är väl till och med så att en man kan gestaltas av en kvinna, men inte tvärt om. Märkligt där tycker jag. Lite dubbelmoral på något sätt. Rasism är man ju försiktig med att förknippas med men könsrasism är tydligen okej till och med för jämställdister.

Inte ens Pär Ström verkar ha förmågan att se problemet. Han inser ju att för att hans definitioner ska hålla kan han inte gärna säga att han tycker att det är bra, men han är noga med att i sin bloggpost skriva att "om man ska tillämpa STRIKT jämställdhet..." och liknande, som att det här är en sak som man kan göra lite som man vill med. Klart det är okej att diskriminera killar, man behöver ju inte ta definitionerna så strikt. Gör de omaskulina val så får de väl skylla sig själva? Eller?

Pär Ström, detta är nästan helt riktat till dig:

"Jämställdhet är viktigt. Jämställdhet betyder samma rättigheter och skyldigheter för könen."

Anser du att detta inte behöver tillämpas på vissa godtyckliga områden för att tillfredsställa stofiler och konservativa könsrasister? Är det bara ett citat som är lämpligt att dra fram när det passar? Menar du allvar med det citatet, egentligen? Jag börjar tvivla. Ditt sätt att skriva om frågan antyder att du tycker tradition är överordnad jämställdhet egentligen. Vi vet ju att rollen av vårdare "av tradition" spelas av kvinnan. Så då kan vi väl anta att det inte är mer än rätt att mammor tilldelas vårdnaden "av tradition" också? Eftersom jämställdhetsdefinitionen egentligen inte... behöver vara "strikt".

Och så självklart ett slutord till Loke:

Stå på dig och anmäl skolan för könsdiskriminering. Klart du ska få kandidera som Lucia. Byt helst skola till en skola med en syn på kön som inte härstammar från förra millenniet. Jag stöttar dig helhjärtat!

Det finns en väldigt märklig debattartikel på SvD brännpunkt. Den handlar om att det är fel av TV4 att låta Michael Wihe vara med i programmet "Så mycket bättre" där många svenska artister varit med. Jag har själv inte sett på programmet för program där svenska "kändiseliten" ska leka "folkliga" tilltalar mig inte så mycket så jag vet inte närmre hur det fungerar, en det verkar vara så att vem som är huvudperson liksom växlar från gång till gång och att då resten av gruppen tolkar denne.

Anledningen då till att det är så hemskt att Wihe är med i "Så mycket bättre" är att han sägs vurma för diktaturstater och vara gammal rödvinskommunist eller något i den stilen. Och tydligen så får man det till att TV4 gör ett hyllningsprogram för en demokratihatare.

Men då undrar jag om det är så att TV4 hyllar demokratihataren Wihe (om en sådan finns) eller den svenske artisten Wihe. Jag är ganska radikal vad gäller yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Jag har inget problem med att hylla en duktig konstnär för dennes konstnärliga bidrag oavsett om denne tycker eller har gjort något som var mindre fantastiskt. Leonardo da Vinci arbetade mycket som vapeningenjör och skapade mordverktyg men fortfarande kan vi hylla hans konst och hans uppfinningar. Wihe må ha skrivit en och annan radikal text i sina dagar, men han är också en av Sveriges mest folkkära artister. Ska vi börja porta kulturpersoner från olika arr för att deras åsikter är obekväma och inte PK? Det börjar lukta censur och åsiktsregistrering ungefär. Ska en människas möjligheter bestämmas av vilken partibok man bär omkring på? Jag tycker inte det.

Jag tycker TV4 tog rätt beslut i att ta med Wihe. Alla som är intressanta nog ska självklart få vara med, oavsett om de hatar kapitalism, religion, feminism, socialism eller om de vurmar för USA eller Kuba. De politiska åsikterna är något som man bör lämna därhän. Frågan är inte om han tycker rätt utan om han är en bra Svensk artist. Det är han. Alltså ska han med. Programmet handlar om MUSIK och kultur, dvs INTE om politik.

Socialdemokraterna har börjat fatta hur man bedriver politik igen. Det tog ett tag, men nu tror jag det gått upp ett liljeholmens för ledningen. Äntligen har man börjat lägga egna förslag och inte dansa efter den blå regimens pipa. För demokratin är det ett stort steg framåt.

Håkan Juholt lanserar socialdemokraternas nya "valvinnare". I en artikel i DN kan man läsa om att S vill att alla ska kunna ringa över hela vårt avlånga land. Självklart duger inte vilket sätt som helst, utan man måste kunna ringa med mobiltelefon. För att uppnå detta vill han dock inte satsa några pengar. Han vill tvinga alla telefonoperatörer att erbjuda hundraprocentig täckning eller nått i den stilen. Han vill i alla fall åstadkomma det hela med regleringar.

Problemet är väl bara att det redan finns täckning där människor rör sig. Det som är kvar är otillgängligt, det är höjder, berg och fjäll, och samhällsnyttan är på sin höjd marginell. Det är därför också löjligt dyrt. Visst kan bolag sänka sina vinster lite grann, men till stor del så blir det medborgarna, eller kunderna (hur man nu ser på det), som valt tätorter som kommer få betala prislappen.

Jag tycker det hela är lite spännande. För jag betraktar det som en ekvivalent till ett storstadsfenomen. Ett typiskt landsbyggdsfenomen. Alla storstadsbor ska som bekant ha som mest 200 meter till närmsta större grönområde, 200 meter till närmsta dygnetrunt öppna butik, 200 meter till närmsta T-bana eller spårvagnshållplats, och max 3 minuter in till en pulserande urban stadskärna med kollektivtrafiken samt inga för höga byggnader i närheten som stör utsikten. Med andra ord vill man bo både i staden och på landsbygden samtidigt.

För landsbygden gäller att man vill ha samma service som en storstad kan erbjuda i det lilla samhället man bor i. Det ska finnas apotek, sjukhus, handlare, ett levande centrum, full mobiltäckning överallt, bredbandskablar dragna fram till minsta stuga... Kort sagt, man vill bo på landsbygden fast i staden.

Jag förstår inte vad som är så fruktansvärt svårt med att begripa att en stad har vissa fördelar och att landsbygden har andra fördelar och att man inte kan få allt utan faktiskt måste göra ett val? Väljer man en stad så bör man ju inse att hela paketet ingår, inte bara de roligaste delarna. Samma sak gäller landsbygd. Ett problem är dock att man bygger efter den här märkliga paradoxen att stadsbon vill bo på landet. Det gör att många inte får plats i städerna, speciellt Göteborg och Stockholm. Antalet "skrapor" (dvs lite högre höghus) i Göteborg är 3 om jag räknat rätt: Läppstiftet och Gothia Towers. Precis bredvid stadskärnan så breder små låga hyreshus ut sig med typ 6 våningar och mitt i centrum finns stora öppna ytor. Inom en radie på någon kilometer från Hard Rock Café på Avenyn finns ca 10 fotbollsplaner, nämligen Heden, Valhalla, Nya Ullevi och Gamla Ullevi. Jag håller med om att eventområden och fotbollsplaner har sin roll i staden, men 10 stycken mitt i centrum?! Varför kan man inte bygga lite rejäla moderna höghus med lite glasfasad och minst 30 våningar med bostäder på någon av fotbollsplanerna?

Och vad gäller mobiltäckningen då. Jag tycker det är typiskt socialdemokratiskt. Något ska göras, bara jag slipper finansiera det. Så håller man på tills man slösat bort alla andras pengar. Då är det inte lika roligt längre...

Ibland måste jag tillåta mig att bli aningen upprörd. Följande text finns tydligen i en gymnasiebok i samhällskunskap A:

"
Den orättvisa genusordningen
Oavsett vår inställning i dessa frågor är vi alla överens om att män och kvinnor inte har samma ställning i samhället. Det råder en speciell genusordning - och den är orättvis. Den ger i många fall män speciella förmåner och en mer framskjuten ställning i förhållande till kvinnor. Våra uppfattningar om genus påverkar bland annat hur hög lön vi får eller vem som blir företagsledare. Det betyder att män har de viktigaste positionerna i samhället brukar kallas för patriarkat (mansvälde) och den politiska rörelse som försöker öka jämställdheten kallas feminism

"

[källa: FORUM s51 ISBN 978-91-622-7850-2]

Detta anförs som fakta. Helt okritiserat slås snabbt fast att könsmaktsordningen verkligen existerar, något som aldrig någonsin har bevisat. Lika vetenskapligt korrekt är det att påstå att enhörningar finns. De flesta som läst min blogg vet att könsmaktsordningen är ett feministiskt hjärnspöke och inte fakta. Vidare påstår man att könsmaktsordningen gynnar män. Stämmer detta? Är det inte så att majoriteten av allt våld i samhället riktas mot män? Åtminstone säger BRÅ det i sin statistik. Alltså har kvinnor tryggare liv än män generellt sett. Vidare vet vi att det är ca 57 gånger vanligare att män dör i arbetsrelaterade olyckor. Igen ser vi att kvinnor åtnjuter vissa förmåner till följd av könsrollerna.

Det går alltså ganska snabbt för mig som amatör att såga tesen könsmaktsordningen. Det finns ju strukturer som missgynnar även män. Hur kan man då hävda att enbart kvinnor missgynnas?

Man pratar ofta om att det finns en "antiplugg-kultur" hos pojkar. Märkligt att det finns en sådan när de varenda dag tvingas sitta och lyssna till att de är förtryckande, bråkiga, våldsamma och hemska människor...

Vidare fastslås att feminismen kämpar för jämställdhet. Det är en lögn vilket framgår tydligt när Pär Ström på Genusnytt synar rörelsen i sömmarna. Även om feminismen skulle kämpa för jämställdhet så finns andra rörelser som kämpar för samma sak, jämställdismen exempelvis. I sjävla verket är stycket inget annat än propaganda för F! och feminismen.

Skolan ska inte syssla med att propagera för vissa politiska uppfattningar eller att leverera ideologiska åsikter som fakta. Skolans verksamhet är att leverera fakta och underbyggd vetenskap, inte svammel och myter. Så ser jag det i alla fall. Någon som är av avvikande åsikt? Vi kanske ska börja med att undervisa utifrån koranen också eller?

På ett forum som jag är aktiv på blossade det upp en gammal diskussion om slöjan. Det har ju blivit en intressant symbolfråga som blivit väldigt polariserad och väldigt svartvit. Att ta avstånd från slöja har blivit liktydigt med rasism och sverigedemokratisk invandringspolitik. Att vurma för den har blivit det politiskt korrekta. Jag vill med det här inlägget försöka skapa någon form av nyans i detta svartvita. Jag vill skriva lite om tolerans och integration och hur en välmenad tolerans kanske åstakommer motsatsen till vad man tänkte. Mitt resonemang kommer att hålla sig på ideologisk nivå snarare än realistisk. Mycket av det jag skriver kommer kanske bli svårt att implementera. Men jag tycker tanken är värd att beaktas ändå, om inte annat för att nyansera diskussionen lite.

Jag kan börja med att prata om min inställning till invandrare. Att säga att jag är för invandring är kanske fel sätt att säga det. Jag är för att alla människor ska åtnjuta fri rörlighet i världen. Nationer och gränser är inskränkningar i människors rörelsefrihet, ett sätt för ett litet antal människor att utöva makt över stora människogrupper. Detta får som konsekvens att jag vill öppna Sveriges gränser, jag vill öppna världens gränser. Jag vill att människor själva ska få välja var de vill bo och leva.

Men man väljer inte bara plats när man väljer vart man vill leva. Man väljer också en kulturell kontext. Det betyder att om en svensk kvinna väljer att bosätta sig i Saudiarabien bör hon vara beredd på att acceptera att bära slöja. Deras kultur är sådan att det förväntas. De har all rätt att ha sin kultur. På samma sätt bör kvinnan från Saudiarabien vara beredd att inte bära slöja om hon väljer att bosätta sig i Sverige. I vår kultur ingår inte slöjan. Och vi har all rätt att ha den kulturen. Vill någon flytta hit så tycker jag att de har all rätt i världen att göra det, men då måste det finnas en insikt om att hos oss gäller våra seder och bruk, precis som jag måste ha respekt och tolerans mot deras seder och bruk om jag väljer att flytta till deras samhälle.

En anledning att jag tycker så här är att jag är för integration. Vill man bo någon annanstans ska man självklart få göra det, men under förutsättningen att man också vill leva i den kontexten. Det ställer krav på att anpassa sig till den platsens kultur och liv. Annars uppstår segregation, eller som det heter idag "multikultur". Det låter säkert jättefint på pappret, men vad det betyder är att det existerar flera parallella samhällsstrukturer med markant divergerande värderingar. Dessa blir som små bubblor. Olika folkgrupper hamnar på sin kant och gör sin grej och väldigt få har kontakter över dessa bubblors gränser. Det skapar spänningar och våld, marginalisering och fördomsfullhet. Den så kallade "toleransen" mot andra kulturer i Sverige har lett just till detta, att integrering blivit omöjlig. Istället för att hålla hårt på att vi i Sverige valt att ha en viss kultur med vissa normer har vi valt att som det så vackert heter "tolerera" olikheterna. När en muslimsk man tvingar sin kvinna att bära nikab så vågar vi inte säga ifrån, för det är ju deras kultur som ju ska respekteras. När dessa segregerade bubblorna uppstår vågar vi inte säga ifrån för att vi vill ju tolerera alla kulturella yttringar. Den så kallade "toleransen" skapar förutsättningar för ett samhälle där det inte finns någon känsla av något gemensamt som binder oss samman. Och med detta försvinner också statens legitimitet. Om inget binder oss samman varför ska vi då ha gemensam stat och gemensam välfärd?

Jag tycker inte sämre om andra kulturer. Jag uppskattar många andra kulturyttringar. Men här gäller vår kultur. Jag är för rörlighet och alla människors rätt att välja plats att bo på. Men det är under en förutsättning: Vill man flytta måste man vara beredd till integration i det nya samhället man flyttar till. Så ser jag det i alla fall.