Min Vision

Det verkar som att Piratpartiet initierat en mycket intressant process internt i partiet. Det verkar som att man försöker hitta en bredare politisk agenda. Integritet och övervakning är förvisso en viktig fråga, men för att uppfattas som ett alternativ i den nationella politiken måste en bredare politik finnas. Åtminstone verkar detta vara idén bakom att börja bredda partiets politik. Gustav Nipe heter förbundsordföranden i Ung Pirat, och han har skrivit en artikel på newmill om detta. Han menar på att en breddning är nödvändig, vilket han också trycker på när han skriver på sin egen blogg.

Först måste jag väl skriva att det ska bli mycket intressant att följa processen. Jag har inte bestämt mig för om jag ska observera eller rent av på något sätt delta. Men jag har egentligen inte tid. Låt oss se hur Piratpartiet utvecklar sig. Det ska bli spännande att se.

Det finns många faror med att bredda politiken. För det första så är det nästan oundvikligt att slitningar uppstår. Både anarki-vänster och ultraliberal höger kan ju förenas i diskussioner om exempelvis integritet och övervakning. Det är mindre sannolikt att de förenas i skolpolitik, näringslivsfrågor, jobb, skola, vård... Med stor sannolikhet kommer det visa sig att det finns väldigt många åsikter inom partiet om alla andra områden som inte har med Piratpartiets huvudfråga att göra. Det är upplagt för en smärtsam process och slitningar inom många viktiga politiska frågor.

Den uppenbara risken är att man kör fast i en vänster- eller höger-låsning, att man fastnar i blockpolitiken och försöker bli ett mittenparti bredvid Moderaterna och Socialdemokraterna. Det kanske blir ett nödvändigt ont och då infinner sig ju frågan vilken sida man kommer att ställa sig på. Så som jag ser det finns det ingenting som säger att det blir liberal eller socialistisk politik. Jag har svårt att tro att man ställer sig bland politiska extremer vad gäller de breda frågorna, och jag har också svårt att tro att man anammar en konservativ värdegrund. Det lämnar ju nämnda liberalismen och socialismen att välja på. I ett nötskal torde det bli valet mellan frihet och trygghet.

Dock tror jag att Piratpartiet har stora möjligheter att lyfta nya skiljefrågor. Övervakning och integritet är ju given, men Nipe ger i sin artikel uttryck för en vilja att vara drivande i bostadspolitik och immaterialrättspolitik samt dessutom bekämpa byråkrati. Bostadskön i Stockholm räcker från stadshuset till Norrköping om alla skulle ställa upp sig på led. I Studentstäderna är det kronisk bostadsbrist till den gräns att tält har blivit ett alternativ för människor som vill börja studera. Jag gissar att det finns röster att hämta om man kan presentera förslag som skapar fler bostäder, speciellt om dessa ligger i attraktivt läge. Immaterialrätt ska bli intressant att se hur man tacklar, för lobbyismen som arbetar för storföretagens intressen är stark. Vidare undrar jag om det är möjligt att bygga en plattform utifrån dessa nya frågor istället för att köra fast i gamla klassiska vänster/högerfrågor. Det hade varit intressant att se ett parti som lyckades med vad MP misslyckades med, dvs hitta ett läge som varken är höger eller vänster och som istället är "frammåt". Det är ju tämligen tydligt att MP är till vänster nämligen...

Det ska som sagt bli spännande att se vad som händer. För just nu är en av de stora frågorna vilken vind som kommer fylla uppstickarens segel. Blir det höger, vänster eller något annat? Och kommer vinden i seglen räcka för att skutan ska segla in i riksdagen nästa val?

Jag blev rätt förvånad när jag skulle kolla newsmill igår efter den dagens labbande och arbete. För helt plötsligt står det något om cyklar! En hel artikel som tyvärr tar upp ett väldigt tråkigt problem. Ska man vara balanserad så skulle man kunna kalla det friktionen mellan trafikslagen cykel och bil men i själva verket handlar det om att det i trafiken kan vara riktigt otrevligt att vistas som cyklist. I artikeln finns en hel del tragiska exempel, och det är inte de vanliga dispyterna vid innerstadskorsningarna som tas upp. Istället fokuserar författaren, som bland annat träningscyklar, på ett problem jag aldrig hört talas om, nämligen att bilister tydligen visar dålig hänsyn ute på små landsvägar. Han tar upp flera exempel där bilister missat att titta ordentligt, blinka, göra idiotiska omkörningar eller helt enkelt valt att gena i kurvor trots att han befunnit sig där. Det är en ganska deprimerande läsning som visar på att trots att cyklister precis som alla andra trafikanter har lagstadgad rätt att vara på vägar där det inte finns cykelbanor tillgängliga så respekteras de inte. Det har gått så långt att entusiasterna inte längre vågar vara ute och köra.

Nåväl, det var en artikel det. Men hur ligger det till med den allmänna uppfattningen om hur det är att vara cyklist? Världen är ju lite större än en artikel på newsmill. Jag begränsar mig så klart till Sverige. Jag googlar på "cyklism" och ramlar in på lite intressebloggar och -siter. Bland annat "Cycleville Stockholm". Där finns mycket smaskig läsning för den som är intresserad. Bland annat går en man som tidigare jobbat som cykelplanerare i Stockholm till hård attack mot hur man arbetar med cyklism där. Om detta kan man läsa i den här artikeln. En annan man tar upp ett stort problem, nämligen att cyklister ofta måste dela yta med fotgängare. Detta fungerar väldigt dåligt. Cyklister svischar fram i höga hastigheter bland människor som går i låga hastigheter och det saknas regler för hur man ska uppföra sig. Frågan är egentligen ett trygghetsproblem hävdar en publikation (vägverket), men det gör den inte mindre viktig. Samma publikation menar också på det vi redan vet, att dålig separering påverkar framkomlighet och hastighet. En annan person som intervjuats av Cycleville Stockholm sällar sig till dem som är negativt inställda till kombinationen fotgängare/cykel: "Cyklister hör mer hemma bland bilister" säger han.

Jag gräver vidare på Cycleville. En cyklist ursprungligen från Holland, som anses vara ett föregångsland på cykelområdet, ger många tips till hur man enkelt kan underlätta för cyklister. Han är också inne på samma grej. Avskaffa kombinerade gång/cykelbanor. Vidare så har han många andra bra tips, bland annat att bygga cykelbanor med röd asfalt, vilket ger en tydlig avgränsning. Här kan man också flika in något som jag kommer till senare, nämligen trafiksäkerhet. Många cykelolyckor sker för att beläggningen är urusel. Sprickor och gropar alltså. Det är alltså inte bara en fråga om att underlätta, det är också en ren säkerhetsfråga. Hela artikeln kan man läsa i sin helhet om man vill veta mera om hans eminenta förslag.

Här är det intressant att stanna upp och fundera två sekunder. Googling på ordet "Cyklism" ledde helt oväntat in på många artiklar som tar upp mycket problem. Cyklister upplever sig ofta som undanskuffade i trafiken. Jag undrar hur bilister generellt sett upplever sig. Det hade varit intressant att jämföra hur intressesidor för de olika sfärerna ser ut. Vad som diskuteras och så vidare. Men jag lämnar det därhän.

Då kommer vi till den mörkaste av alla hörn av cyklisters vardag. Säkerhetsaspekten. Jag kommer använda en wikipedia-artikel om trafiksäkerheten i Sverige som utgångspunkt och referens. Man behöver inte läsa långt för att konstatera att det är med livet som insats man rör sig utomhus utan en bil runt sin kropp:

"Valet av färdmedel är bland de viktigaste sätten att påverka trafiksäkerheten. Att åka buss är cirka tio gånger säkrare än att åka bil, räknat som dödsrisk per personkilometer. Gång och cykling medför bägge en dödsrisk som är cirka 4-7 gånger så hög jämfört med att åka bil, medan motorcykel och moped är cirka 30 gånger farligare än åka bil, allt räknat per personkilometer."

Det är lite tragiskt faktiskt. Nu räknar man inte på häsloriskerna med stillasittande bilkörning här tyvärr så man ser ju inte riskerna med bilkörningen. Men i direkt dödsrisk så är det alltså livsfarligt till och med att gå! Jag brukar annars säga att jag vill ha en stad för människor där man ska kunna ta sig fram säkert utan deformationszoner. Det kom jag på innan jag läste den här artikeln. Det känns ju som att argumentet är helt relevant och viktigt. Det tråkiga är att detta används för att skrämma cyklister. I en artikel i DN uttalar sig en myndighetsperson på följande sätt om en cyklist som blivit dödad av en lastbil:

"– Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil. De sitter så högt upp att de inte ser cyklister eller folk med barnvagn framför nosen, säger Hans Lindegren, trafikinspektör i City."

Med andra ord är det cyklistens eget fel att denne numera är framliden. Sverige år 2011 sägs detta. Trafikmaktsordning känns som ett laddat ord, men är det så fel i det här fallet? Köp dig en större och tyngre leksak nästa gång så att trängselproblem och miljöproblem ökar exponentiellt, då är det inte ditt fel längre... Man tar sig för pannan! Detta är en åsikt som ofta framförs, att cyklister har sig själva att skylla.

Artikeln tar också upp en annan lätt intrssant sak, nämligen cykelbanor som... slutar i tomma intet. Det verkar väldigt spännande att cykla i Stockholm... Det har inte så mycket med säkerhet att göra kanske, men det är ju minst sagt komplicerat att cykla på vägar som plötsligt tar slut helt utan skyltning eller varningar.

Något som däremot har helt med säkerhet att göra är ett stycke om den vanligaste olycksorsaken, som visar sig vara dåligt underhåll av cykelbanor. För mildare olyckor gäller att man inte plogat, sopat, och så vidare. För otäckare olyckor gäller det att beläggningen är under all kritik. Definitionsmässigt nästan så handlar det här ju om singelolyckor som kan bli minst sagt otrevliga. Detta för att kommuner inte underhåller cykelbanor! Man ska komma ihåg att det är smått olagligt att inte använda cykelbana om den finns, men det är tydligen direkt livsfarligt att använda dem.

Om man inte pratar singelolyckor så kan man ju fundera på hur det ser ut med cyklism/bilism. Här finns också många otäcka olyckor, exempel på det har jag ju redan tagit upp. If har gjort en liten undersökning som visar att tre fjärdedelar av alla olyckor i deras underlag, dvs deras kunder som försäkrat sina bilar hos dem (det rör sig om drygt 400 fall), har vållats av bilisten. Detta kan man läsa om i ett intressant blogginlägg på Cyklistbloggen. Corren gör en intressant vinkling på detta, vilket också förklaras närmre på bloggen. Detta leder också fram till ett ganska otrevligt case på Cycleville, en man som överlevt en kollision med bil. Läs vidare om det här.

Det är förståeligt att fler inte väljer att cykla. Här måste krafttag till för att underlätta, och för att göra det hela säkert. På Cyklistbloggen nämns kort utan referens en siffra på ungefär 70% som andel olyckor som är singelolyckor till följd av undermåliga cykelbanor. Alla dessa 70% skulle kunna förebyggas väldigt enkelt genom att se till att cykelbanor håller hög kvalitet. Det görs inte idag tyvärr. Det är den enskilt viktigaste saken att ta tag i just nu. På Wikipedia anförs ett förslag om ökad separering från biltrafik som ett effektivt sätt att minska bilolyckorna. Alltså kan vi rationalisera bort ännu fler olyckor och dödsfall enbart genom att bygga säkrare och underhålla. Vi pratar alltså inga stora pengar ännu, utan bara en godtagbar nivå av underhåll på det som finns och reparation av det som är dåligt samt då ökad medvetenhet när man planerar vidare på cykelnätet. Jämfört med alla förbifarter och gud vet vad som man bygger för att öka framkomligheten för bilar är det kaffepengar, kaffepengar som RÄDDAR LIV. Jag kräver som medborgare i Sverige och året-runt cyklist att min pendling till mina studier ska kunna få vara säker utan att jag omger mig med ett ton plåt!

Om man är alliansanhängare är det idag en mörk dag. Alliansens absolut bästa valarbetare har sagt upp sig. Håkan Juholt har nämligen äntligen avgått som partiledare för socialdemokraterna. Det kan man läsa om i en artikel på DN exempelvis. Ett viktigt steg för (s). Jag har länge sagt att han inte har fungerat på sin post och just nu känns det lite som "vad var det jag sa!". Det är alltid lite ego-boost när man gjort en förutsägelse som verkligen inträffar. Men jag ska försöka hålla mina personliga känslor utanför det här resonemanget.

Som jag skrev ovan så var det ett viktigt steg att göra sig av med Juholt. Men problemen som (s) står inför handlar egentligen inte om Juholt och har heller aldrig gjort det. Den korta och intensiva Juholtepoken har dock skadat (s). Han har gjort för många felsteg. Framför allt hyran tror jag var en stor katastrof därför att den så tydligt visade gapet mellan socialdemokratiska toppen och de väljare man säger sig företräda. Medan toppen får fina och attraktiva lägenheter i Stockholm betalda så säger man sig företräda den ensamstående modern som sliter med vårdjobb eller liknande. Det var ju tämligen omoraliskt agerat att ta emot bidrag för en lägenhet som man delar med sin sambo samtidigt som man redan har en lön på över 100 000 kr. När man dessutom företräder ett parti som har infört så höga skatter att många går på knäna så blir folk förbittrade, det är ingenting konstigt. Folk begriper ju att det är just de ensamstående mammorna som är med och finansierar politikers förmåner. Det blev så tydligt att Juholt inte alls styrs av sina ideal, i så fall hade han inte ens tänkt tanken bidrag. Jobbar man så ska man ju inte gå på bidrag, utan vara med och bekosta de arbetslösas bidrag av solidaritet!

Denna enskilda händelse tror jag var det som skadade partiet mest, för jag tror folk inser att det finns fler partitoppar som lever på samma sätt. Förtroendekrisen blir alltså större än bara någonting centrerat runt Juholt. Det är dock inte heller så att Juholt någonsin har varit problemet. Visst, han har faktiskt bara sig själv att skylla vad gäller alla klavertramp han orsakade (vad än vissa vill säga om falangstrider, smutskastningsdrev och liknande). Men det grundläggande problemet till Socialdemokraternas fria fall i opinionsundersökningar är inte Juholt. Claes Malmberg sa något bra i SVT Debatt, att socialdemokraterna "tappat orienteringen". Man för inte längre politik, man har inte längre någon politik. Det finns definitivt utrymme för ett solidariskt parti som kämpar för en stor offentlig sektor och mycket tvångsförvaltande av befolkningens pengar (förlåt, generösa trygghetssystem menade jag). Det har blivit pinsamt tydligt att socialdemokraterna har blivit ett visionslöst och trött parti med ett gäng makthungrande vargar som mest av allt i hela världen vill ha så stor del av den lilla makt som finns kvar inom partiet. Det är den striden som trasar sönder (s) just nu. Kriget om den minskande maktkakan.

Det man måste ta tag i inom socialdemokraterna är först och främst trovärdighetsproblemet. Det funkar faktiskt inte att de politiker som ska representera sina väljare lever i en helt annan värld. Partiet har varit hårt styrt av en partitopp som inte ens med bästa vilja kan beskrivas leva arbetarens vardag. Här måste man lyckas med konststycket att närma sig väljarna. Jag tror man försökte sig på detta med Juholt. Men det var inte rätt väg. Om man istället skulle ställa sig upp och öppet ifrågasätta politikerförmånerna skulle nog många förbittrade arbetare lyssna.

Man förmår inte heller formulera en politik som ligger nära väljarna. Bidragslinjen är död, men om man exempelvis kunde formulera en hållbar och trovärdig vision för sjukvården, skolan och äldrevården skulle man kunna gå långt. Det finns utrymme för frågorna, det har till och med varit dukat bord, men man har inte lyckats komma med ett bra alternativ. Sverige är ett land med en stark kollektivistisk tradition. Människor känner sig hemma i trygghetssystemen och i den politik som socialdemokratin en gång representerade. Den går att göra relevant idag, det är jag övertygad om. Men i så fall måste man lyckas med att formulera en vision som skiljer sig mer än kaffepengar budgetmässigt från alliansen. SAP måste hitta tillbaka till kärnan i sin politik och göra den relevant för 2000-talets utmaningar. Man måste hitta väljargrupper och definiera en politik som dessa grupper kan ta till sig. Just nu upplever jag att man tappat kontakten med vilka ens väljare är och därför så har man helt misslyckats med att formulera en politik.

Jag uppskattar personligen inte SAP och deras politik, men jag tror det finns många som gör det, jag tror det går att skapa en socialdemokrati som är relevant för dagens samhälle. Men det kräver att man studerar uttrycket "all makt utgår från folket" istället för att behandla väljarna som någon slags grupp zombies som vart fjärde år ska lockas åt rätt håll med godis. Problemet är i varje fall långt djupare än Juholt, och faktum är att det är fler än Juholt som borde lämna sina poster. Åtminstone är det min känsla.

Medan svenska medier som vanligt tiger ihäl hela grejen med SOPA (Stop Online Piracy Act) och PIPA (Protect IP Act) så har det hänt en hel del riktigt intressanta saker. Det är tur att jag har facebookvänner som länkar till internationell media och rapportering. För trots att det är helt tyst om det i Sverige händer saker på riktigt. Jag går så långt som att säga att det har blivit krig. Inte ett krig där människor dödas, än, utan ett modernt krig. Ett krig över Internet, om Internet. Men kriget är högst verkligt, påtagligt och på riktigt.

Wikipedia valde ju att stänga, som jag bloggat om tidigare. Fler aktörer gjorde samma sak. Jag vet faktiskt inte om Wikipedia kom på det hela, eller om det var någon annan, men det verkar som om det var koordinerat. Svaret från Amerikanska myndigheter blev att plocka ner en site som heter "Mega Upload", och som används för en form av fildelning. I princip så kan man skaffa sig en filarea och låta andra ladda ner de filer man har uppladdade. Man kan lägga upp olika media-filer och så vidare. Tjänsten som sådan ser inte skillnad på "olagligt" och "lagligt" material, utan är vad som brukar kallas "blind".

Detta fick någon eller några att bli riktigt "pissed off", om ni ursäktar uttrycket. Flera attacker har genomförts med lyckat resultat mot bl a vissa av USA's myndigheters webbsidor och Universal Music Group. Hacker-gruppen Anonymous tar på sig ansvaret för attackerna.

Det är svårt att se på händelseförloppet utan att få känslan av att det rör sig om ett krig. Först skickar Wikipedia m fl ut några strategiska stötar. Sedan kommer USA och drar iväg en bombmatta över Mega Upload. Då kommer Anonymous med tunga artilleriet och pansardivisionerna. Det känns som de första trevande stötarna i vad som kan utveckla sig till ett regelrätt krig, fast på Internet. Ett krig mellan två olika uppfattningar om vad Internet är och står för. På ena sidan står upphovsrättsindustrin tillsammans med lite för många politiker för att det ska vara bekvämt. Men vi vet ju sen gammalt att staten och kapitalet sitter i samma båt. Det lärde oss Ebba Grön. På andra sidan står olika individer och grupper som tror på frihet och anser att Internet ska vara just fritt, en plats för oss alla att tillgängliggöra och sprida information samt själva ta del av information, FRITT.

Det ska bli intressant och se om det händer något mer. Det finns dock en allvarlig sak som man måste komma ihåg. Det finns tydligen ingenting som hindrar att USA godtyckligt plockar ner siter även utan SOPA och PIPA. Det känns minst sagt olustigt...

Det är inte svårt att hitta stoff till bloggningen om jämställdhet. Feminister och andra antijämställdister levererar tillsammans med hundratals journalister massor med saker. Man behöver inte leta efter saker att blogga om eller fundera över. Tyvärr så kan det ju bli så att man då får svårt att sovra och sålla i materialet och att viktiga saker glöms bort. Jämställdhet är nog för att uppta all tillgänglig tid för vissa bloggare. Jag tänker främst på Ström, men det finns ju andra såsom Bergkvist och Billing.

Det är faktiskt så att till och med det feministiska etablisemanget har uppmärsammat Ström och Billing, männen som bloggar om verklig jämställdhet. Man har kartlagt och tagit fram grafik för att illustrera hur näthatet mot feminismen ser ut. Om detta bloggar Ström på Genusnytt, i den här artikeln. Notera att man "glömt" eller utelämnat Bergkvist som är kvinna. Vilket kardinalfel för feminister att missa den "duktiga kvinna" som också minsann kan! Härskarteknik, nämligen osynliggörande!

Det finns ju många saker att säga om den här historien. Vad som är tydligt är att den säger mer om feminister än om jämställdister. Man kallar motståndet mot feminismen för "antifeministiska drev" och "näthat". Det verkar som att feministerna har en unken syn på det här med demokrati och mångfald av åsikter. Lite som T-forden, man får välja vilken åsikt man vill - bara den är feministisk. Och lite allmänt intolerant, är man inte med till 100% så är man helt anti och definieras som motståndare. Vågar man ifrågasätta de uppenbara religiösa doktrinerna såsom könsmaktsordningen, då är man "näthatare". Det visar ju också vilken inställning till forskning och vetenskap man har. Vetenskap ska så klart ta fram fakta för att kvinnor är diskriminerade av män. Tänk på den en gång till. Slutsatsen är given på förhand. Resultatet SKA vara att kvinnor är diskriminerade av män. Vi vet alltså redan "sanningen" och svaret. Men vad är frågan? Det är ju omvända världen. Det är helt ovetenskapligt! Man kan ju inte börja med att konstruera svaret och sedan leta fakta som styrker det. Vetenskap som producerar "fel" svar... ja den vetenskapen är det ju uppenbarligen fel på så den behöver man inte bry sig om. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Man har också inom hela feministiska rörelsen blivit väldigt bra på att ta upp Medborgare Xs så kallade "mordhot". Jag hade förmånen att vara så framsynt att jag sparade ner vad han skrev till eftervärlden. Jag citerar vad Medborgare X verkligen skrev, hans helt oförvanskade egna ord:

"Men feministerna tycker bara att Valerie Solanas manshat är en humoristisk ironi. Ingen ting som man saka ta på allvar. Så varför inte då på samma sätt uppmana till mord och utrotning av feminister? För visst är det ju inte enbart en våldtagen feminist som är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist!"

Det krävs inga strålande betyg i ämnet svenska för att genomskåda vad han skriver, men detta klarar inte feministerna själva av. Han skriver i praktiken "vad händer om jag speglar retoriken?". Det vet vi nu. Det som händer är att man blir censurerad och anklagad för mordhot, polisanmäld om jag inte minns fel. Men att förespråka en kastrering och slutlig likvidering av alla män i världen, det är "humoristisk ironi". Jag undrar i mitt stilla sinne vilka som står för hatet, feminismen eller jämställdismen. Hur man lyckas med konststycket att tycka mord av alla män är kul och samtidigt få det där ovan till ett allvarligt menat mordhot, det övergår mitt förstånd.

Det är väl värt att påpeka att tidningen, Feministiskt Perspektiv, som inte är något annat än ett feministiskt propagandaorgan får presstöd. Vi skattebetalare subventionerar alltså denna smörja. Det är inte bara så att den subventioneras. I kommentarsfältet på Genusnytt så finns en lista på uttalanden från tunga namn inom  bland annat genusforskning. Det är värt att nämna att över 30% av genusvetarna röstade på F! jämfört med 0,3% som blev deras valresultat. Dra dina egna slutsatser om vad det betyder för objektiviteten på instutitionerna... Det är inte långt mellan politiken och den s k "vetenskapen" i det här fallet.

Så här ser det ut i demokraturen Sverige. Alla får välja färg på bilen, bara den är svart gäller stenhårt inom politiken. Vi får ha vilken åsikt vi vill, bara den är feministisk. Sånt här visar feminismens sanna ansikte. Det är inte en demokratisk jämställdhetsorganisation. Det är ett forum för könsegoism och ohämmat manshat.

Jag lyssnade för ovanlighetens skull på nyheterna igår och får höra lärarförbundets nya lönekrav för alla sina medlemmar. Man kan ju lungt säga att förbundet tappat kontakten med marken. Man kräver 10 000 kr lönelyft för alla lärare. Smaka på den. Det innebär ungefär 40% påslag för den generella läraren (som tjänar 25000 kr brutto idag). Tittar man på siffror om löneökningar brukar det för "vanliga" arbetstagare röra sig om ett par tre procents ökning, dvs ungefär inflationen. Visst, det finns individer som har lyckats med att skapa sig ökningar på tusentals procent också, men dessa kan man räkna på ena handens fingrar och de har alla exceptionella uppdrag.

Det krävs ingen Einstein för att begripa att lärarförbundet kommer att få en minst sagt utmanande förhandling. Ska sanningen fram så finns det inga 10 000 extra till varje lärare i månaden. Vidare så har man ett minst sagt krångligt förhandlingsläge. Svenska skolans resultat går i botten, elever kan snart sagt inte räkna multiplikationstabellen ens när de ska "ta studenten". Är det i ett sådant läge realistiskt att kräva ökningar? Jag gillar verkligen att lärarförbundet faktiskt säger ungefär "vi har misslyckats så kapitalt med att vara lärare så därför kräver vi lönehöjning!" (min högst personliga tolkning).

Nu ska sägas att lönerna behöver öka, främst för de lärare som faktiskt lyckas bra med att lösa sin uppgift. Det finns ett gäng med engagerade och brinnande eldsjälar, klassrums-zlatans, som kan ta varje elev till sin fulla potential. Tyvärr är de inte så många. För varje eldsjäl går minst 10 lärare som harvar runt, som inte lyfter elever och för vilka skolan blivit en skyddad verkstad, en möjlighet att lyfta lön ett år till utan att utveckla sig namnvärt. Det är också så att jobb inom offentlig sektor är tryggare och säkrare än jobben inom privat sektor. Det finns ju skäl till talesättet "Statens kaka är liten, men säker". Detta har ett pris.

10 000 kronor i löneökning per lärare är ett helt orimligt krav och det vet förhoppningsvis lärarförbundet om. Det finns flera skäl. Om man bortser från det tyngst vägande skälet, att det inte finns ekonomi till det, så finns det ändå en hel del som direkt stjälper fackliga krav på högre lön. Är nuvarane lärare värda det generella påslaget? Jag menar att de inte är det. Det räcker med en snabb titt på statistik. Svensk skola dalar, milt sagt. Faller fritt är mera träffande. Resultaten är katastrof. En del är självklart dåliga läroplaner, styrdokument och dålig organisation, men man kan inte gärna hävda att lärarkåren är oskyldig. Det är pinsamt uppenbart att trots "fina" universitetsutbildningar så är många lärare helt eller delvis inkompetenta att genomföra kunskapsförmedling. Statistiken skulle inte se ut som den gjorde annars.

Självklart ska man kunna kräva högre lön, om man faktiskt är värd den. En helt annan fråga för staten, kommunerna och skolorna är att fundera över hur man ska få fram bättre lärare. Det är från arbetsgivarhållet en drive för att försöka locka fler drivna och duktiga studenter att välja lärarbanan, genom exempelvis lönelyft, ska komma. Jag ser det inte som fackets sak. Fackets sak är att kämpa för de nuvarande medlemmarnas intressen. De vill ju få till en statushöjning. Men hur ska de lyckas med det när deras medlemmar underpresterar så kapitalt? Jag vet att jag generaliserar. Det finns såklart bra lärare. Jag har haft förmånen att träffa några av dessa. Men statistiken talar ett tydligt språk. Vi kommer inte ifrån det faktum att många lämnar skolan utan godkänt ens i kärnämnena. Allt kan inte skyllas på omständigheterna. Lärarna har en framträdande roll i kunskapsförmedlandet. Man kan inte kräva löneökningar med så usla resultat helt enkelt. Hybris eller galenskap, eller rent av smart positioneringstrix? Avgör själva.

Jag vet inte hur många som har koll på vad SOPA är för något. Det är ju inte direkt svensk politik och svensk media har tigit ihjäl historien trots att den berör oss alla. Det är Internetlagstiftning som liknar ett beställningsverk från upphovsrättsindustrin. Jag har inte läst förslaget, som de flesta vet så är juridiskt fikonspråk ganska intetsägande för den som inte ägnat sig åt högskolestudier i ämnet. Det finns dock massvis att läsa och ta till sig om lagen som inte är juridiskt fikonspråk. En bra förklaring till vad SOPA kan få för konsekvenser för Internet finns i följande videoklipp. Det är någon typ av jurist som ger sig på att förklara.

Men att till fullo ta till sig konsekvenserna är en helt annan sak. Därför har Wikipedia bestämmt sig för att demonstrera den fulla effekten av SOPA. Utan att gå in på detaljerna omöjliggör SOPA en interaktiv webb. Den möjliggör nedstängning av hela webbplatser om någon användare lägger upp en länk som går till upphovsrättsskyddat material. En site som Wikipedia, eller säg Facebook har miljoner användare som lägger upp miljarder med saker i veckan. Det är omöjligt att centralt granska och kontrollera allt. Alltså är det omöjligt att garantera att det inte finns "förbjudna" länkar (vilket medför att det säkerligen finns någonstans). Alltså kan siten när som helst godtyckligt bli nedstängd. Wikipedia har valt att stänga ner hela sin engelska sektion i 24 timmar. Man kan läsa mer om det på Wikimedia Foundations site, eller i en Newsmill-artikel.

Idag, den 18 januari 2012, är en dag med smak av SOPA. Så här kommer det sannolikt att bli över hela nätet om lagen går igenom. Internet är världens viktigaste media av flera skäl. I ren omsättning har reklamdelen på nätet gått om TV. Det är också ett media som alla människor nästan helt oberoende ekonomisk och social situation kan använda för marknadsföring och publicering av åsikter och alster. Det är ett sätt för alla människor att ta del av information med andra perspektiv än de snäva gammalmediaperspektiven. Internet är faktiskt den viktigaste uppfinningen för DEMOKRATIN sen Gutenberg och tryckpressen. Så SOPA hotar inte bara en massa mer eller mindre löjliga tjänster. SOPA hotar sjäva demokratin, ideologisk utveckling, ja yttrandefriheten!

Nu kanske någon invänder att detta är Amerikansk lagstiftning. Men då ska man komma ihåg att USA har en av världens största krigsmaskiner och anser sig ha rätt att invadera Haag för att frita eventuella medborgare som står åtalade för krigsbrott. Det finns ingenting som indikerar att USA skulle ha minsta problem med att invadera det land som öppnar upp för leverantörer av Internettjänster. Det skulle möjligen vara Kina då... Dessutom är liknande lagstiftning på väg in i flera länder världen över, och SOPA kan mycket väl om den antas bli en motivering och ett skäl för mer hindrande förbud och annan lagstiftning världen över. USA är en av världens största maktfaktorer. En lagstiftning om Internet som införs där kan mycket väl apas efter i hela västvärlden.

Jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det som svensk. Det enda alternativet jag ser är intensiv och innerlig bön till högre makter att vi slipper hantera fallet att lagen går igenom. För går SOPA igenom så är det slutet för Internet "as we know it"...

Det är länge sedan det hände, åtminstone i den politiska tidsuppfattningen, men det är inte alltid analyser och funderingar hinner landa samma dag som händelsen och absolut inte säkert att jag dessutom lyckas hitta dem. Så därför så tänker jag ha ett inlägg om den berömda Almedals-händelsen, nämligen att F!'s Schyman brände 100 000 kr på en grill.

Som vi alla vet så var det ju något av ett PR-trick för att väcka uppmärksamhet på något sätt. Vad Schyman kanske inte räknat med är de ekonomiska effekterna. Valuta är att betrakta ungefär som en vara. Det finns en begränsad mängd av den och värdet bestäms av efterfrågan. Så då kan man ju fråga sig varför det har det minsta med att förstöra 100 000kr. Jo, för om man förstör x antal pengar så minskar ju tillgången vilket betyder att efterfrågan på de pengar som finns kvar kommer att öka. Detta betyder ju i så fall att de som äger mycket pengar kommer få se sina pengar öka i värde, dvs rika blir rikare. De som äger lite pengar och istället har höga lån kommer ju dess värre se sina lån öka mer i värde än sina tillgångar.

Vad betyder då allt detta? Jo det betyder att Schyman i sitt PR-trick inte bara lyckades bränna lite pengar. Hon lyckades också med konststycket att göra rika rikare och fattiga fattigare. På ett sätt så skapade hon en straffavgift för fattiga, med enda skälet att de är just... fattiga.

Naturligtvis kom jag inte på detta själv. Nej, så smart är inte jag. All cred ska gå till Den hälsosamme ekonomisten, som är en bloggare som har mycket spännande att säga. Det är en blogg som är väl värd att följa och läsa. Se det som ett bra tips! I själva blogginlägget som länken går till så finns numeriska beräkningar som visar exakt på hur mycket rikare rika blev och hur mycket pengar som togs från de fattiga. Men för att få reda på det så får ni faktiskt masa er vidare till hans blogg.

En intressant bloggpost tar upp något väldigt intressant vad gäller samhällets prioriteringar vid brottsbekämpning. Svart på vitt och med många länkar till tidningar med uttalande från polis och olika typer av orsaksutredningar visar det sig att medan polisen lägger våldsamma pengar på att jaga tonåringar som vill dela kulturupplevelser i det virutella rummet såväl som det fysiska saknas resurser för att utreda riktiga brott, såsom sexuella utnyttjanden och våldsbrottslighet. Det finns inte tillräckligt med resurser att åka på de larm som kommer in under en dag. Resursbristen är så katastrofal att riktiga bedrägeribrott inte kan utredas. I exempelvis Göteborg saknas helt en bedrägerirotel och i Malmö är den som finns så nedtyngd av arbete att det finns över 1000 öppna fall. Fall som inte hinns med på grund av resursbrist.

Man behöver inte vara Einstein för att se sambanden. Det kostar pengar att anställa och utbilda speciella poliser som ska syssla med att jaga och kriminalisera en del av Internets och ungdomars kultur, att jaga vanliga svenssons. Det kostar också pengar att ha speciella åklagare som bara sysslar med en viss brottslighet. Detta sker självklart på bekostnad av annan verksamhet inom polisen.

Visst är det märkligt att man väljer att vika stora resurser till att bekämpa ett brott som på sin höjd kan kallas för ringa och istället prioritera ner brottslighet som drabbar samhället riktigt hårt? Man har prioriterat bort att jobba med att förebygga rekryteringen till den organiserade brottsligheten, prioriterat ner att åka på våldsbrott, misshandel och rån, och har extremt knappa resurser att jobba med bedrägerier. Allt detta för att få nöjet att få springa upphovsrättsinustrins ärenden och täcka upp för bristerna i denna industris föråldrade affärsmodeller. Det är faktiskt riktigt märkligt att det just är upphovsrättsindustrin som blivit så viktig att värna om. Bedrägerier mot andra företag är tydligen helt okej...

Allt det här visar på prioriteringarna inom polisen och inom samhället. Det har blivit viktigare att springa upphovsrättsindustrins ärenden än att värna folkets intressen. Att lösa brott har fått stå tillbaka för den suspekta uppgiften att kriminalisera ett helt folk och dess kultur.

I samband med kopimismens intåg på arenan har en diskussion om religion uppstått, eller snarare om religionsfrihet. Humanister har ett ganska bra tag drivit frågan att religionsfriheten ska anses som överspelad och att de fri- och rättigheter den ger redan täcks av andra lagar och att det är omodernt och icke-sekulärt att ge, som det heter, "religiösa extra privilegier och särställning i lag". Jag vill kommentera den diskussionen lite här dels för att markera min egen ståndpunkt och dels för att på ett lämpligt ställe försöka reda ut många missförstånd om religionsfriheten.

Till att börja med kan det vara bra att dra igenom lite definitioner. Vad är religionsfrihet egentligen? Religionsfrihet finns definierad i många dokument på olika nivåer. FN, EU och svensk grundlag innehåller alla skrivelser om religionsfriheten. Den svenska implementationen återfinns under opinionsfriheterna i regeringsformen och lyder:

"Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
- yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
- informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
- mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
- demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,
- föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
- religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion."

Sista raden haterar alltså religionsfrihet. Vad betyder detta då kan man fråga sig? Lagen är ju som bekant lätt krypisk och svårtolkad. Så då kan man konsultera regeringens hemsida där man har skrivit lite om religionsfrihet:

"Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Dessa rättigheter återfinns även i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen.

Religionsfriheten får endast begränsas om det är föreskrivet i lag och är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. Skyddet för religionsfriheten innebär ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös åskådning.

Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige och kampen mot diskriminering på grund av bland annat religion är en mycket högt prioriterad fråga för regeringen. Se vidare avsnittet om skydd mot diskriminering."

Då är det dags att ta itu med att reda ut de missförstånd som finns. För det första: Ger religionsfriheten religioner eller religiösa människor större rättigheter än andra.

Svaret är nej, det gör den inte. Religionsfriheten är definierad för alla individer, inte bara religiösa. Alla har samma rättighet att själva välja och inom ramen för vad som inte inskränker på andras säkerhet och så vidare utöva sin religion ensam eller i grupp. Detta täcks förvisso delvis av yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, men ingen av dessa grundlagar ger något som helst skydd mot lagar som uppenbart är till för att motverka religionsutövning. Exempelvis skulle man kunna utfärda ett förbud att bygga religiöst betingade lokaler. Detta strider inte mot någon annan grundlag än religionsfriheten och skulle starkt inskränka vissa religioners möjligheter att samlas och utöva sin religion.

Nu har jag egentligen också svarat på den andra uppenbara frågeställningen, ifall religionsfriheten har spelat ut sin roll. Humanisterna påstår ju detta, men som man ser när man granskar det närmre så har den faktiskt inte det. Man ska också hålla i minnet att det inte ens är ett sekel sedan man inte fick lämna statskyrkan hur som helst. Vi minns också förintelsen som rörde sig om aktiva övergrepp på människor bland annat för deras religiösa härkomst.

Men vi behöver faktiskt inte minnas historien om vi inte vill. Än idag förföljs och dödas människor för att de har en viss religion. Mest utsatta är kristna. Omkring 100 000 kristna beräknades dödas 2011 med tron som orsak världen över. Detta är optimistiska siffror jämfört med 2010 års siffror på 160 000. Det viktigaste skälet till minskningen är att religionsfrihet implementerats i fler nationer. Riskerna för kristna är som störst i muslimska länder. Där saknas ofta religionsfrihet. Självklart är människor med andra religiösa uppfattningar också förföljda i olika delar av världen. En röd tråd som man kan se är att i länder där det saknas religionsfrihet är människor med avvikande uppfattningar ofta väldigt utsatta. Här är det viktigt att komma ihåg att religionsfriheten skyddar även sekulära livsfilosofier. I en muslimsk stat kan ateisten mycket väl löpa ungefär samma risk som den kristne. Speciellt om han föddes som muslim och vill avsäga sig tron... Vi ser alltså att religionsfriheten är viktigt och att den lika mycket skyddar människor som inte betraktar sig som religiösa som den skyddar människor som betraktar sig som detta.

En ytterligare fråga som kopplas till religionsfriheten är (rituell) manlig könsstympning. Men religionsfriheten som sådan medger inte könsstympning på barn eller andra övergrepp. Barnet har ju en egen religionsfrihet. Alltså har föräldrarna inte rätt att begå övergrepp för att det stämmer med deras religion, eftersom barnet har rätt att själv få välja. Barnet lyder ju faktiskt inte under föräldrarnas religonsfrihet. De enda undantagen är att föräldrarna har rätt att förmedla läror och värderingar, men det är ju knappast samma sak som att karva i någons penis (eller vagina för den delen). Detta är också tydligt i lagstiftningen eftersom det finns en egen lag skiljd från religonsfriheten som medger manlig könsstympning av rituell art. Den hade ju inte behövts om religionsfriheten hade medgett detta.

Som man lätt ser så är religionsfriheten en viktig frihet, en frihet som vi borde lära oss att tillämpa bättre. Det finns idag saker som motsäger religionsfriheten, exempelvis könsstympning av pojkar, som med stöd av religionsfrihet borde förbjudas. Religionsfriheten täcks bara delvis av andra grundlagar varför den inte heller har spelat ut sin roll. Slutligen ser vi en röd tråd i avsaknaden av religionsfrihet och förföljelse med religiösa förtecken runt om i världen. Alltså ser det ut som att lagen faktiskt gör nytta eftersom vi har den lagen här i Sverige och samtidigt inte har någon utbredd förföljelse av religiösa. I ett fritt och modernt samhälle känns religionsfriheten som en väldigt naturlig rättighet. I en värld där hundratusentals människor förföljs och dödas för sin tros skull varje år borde lagen vara helt självklar. Allt annat känns som ett steg tillbaka mot det totalitära och ofria, även om religionen inte längre heter "Kristendom" utan kanske "Statsfeminism" eller "Genus'vetenskap'", eller varför inte "Naturvetenskap"? Jag tror alla håller med om att man ska få tänka och tro hur man vill. Detta är religionsfriheten i ett nötskal. Därför ska den vara kvar.

Jag hänvisade till en länk i det nytänkande inlägget som argumenterar för tanken att ätstörningar drabbar människor och inte könsorgan. Den här länken går till en site som heter "Salutis". Det är studerande i folkhälsa på kandidatnivå som skriver om just folkhälsa. De skriver att den vanligaste dödsorsaken för yngre och medelålders män i Sverige är självmord. Det gäller alltså 2/3 av den totala självmordssiffran. Media är jättebra på att anlägga det så kallade "genusperspektivet" när det är kvinnor som drabbats, men på den här viktiga nyheten (som dessutom verkar förtigas helt) har mig veterligen inget genusperspektiv anlagts. Därför tänker jag göra det.

Det visar sig lätt att anlägga det här genusperspektivet. Faktum är att även om media förtigit saken så har faktiskt studenterna, kanske helt ovetandes om det, nästan helt anlagt det. Jag citerar:

"Generellt är det männen som står för de högsta självmordssiffrorna."

Det är otydligt om detta gäller bara nationellt eller till och med internationellt eftersom passagen står mellan en formulering som hänvisar till WHOs uppfattning om världssituationen och en formulering som rör Sverige. En möjlig tolkning är att detta faktiskt betyder att majoriteten av alla som begår självmord är män och att det finns ett mönster med manlig majoritet som återkommer i majoriteten av världens nationer.

Läget i världen är att över 1 miljon människor beräknas ta sitt liv varje år. Detta är fler än vad som dör i väpnade konflikter. Det verkar också som att majoriteten av de som väljer att ta sitt liv är män. Med andra ord så ser vi en tydlig manlig underordning i självmordsstatistiken. Feminister och andra anti-jämställdister påstår ofta att män glider fram på en räkmacka genom livet. Den här statistiken verkar ju motsäga det manliga räkmackeglidandet. Jag är inte den som är den, om feministerna visar mig någon räkmacka som jag anklagas glida fram över så kan jag revidera min åsikt, men jag har faktiskt aldrig sett den där räkmackan eller några patriarkala glashissar direkt till VD-posten. Det är faktiskt feministerna som påstår att det finns glastak och räkmackor och därför deras uppgift att bevisa det.

Hade det varit kvinnlig majoritet i självmordsstatistiken kan man ju gissa hur media hade hanterat saken. Jag ser framför mig krigsrubriker och feta krav på åtgärder och större satsningar på detta stora kvinnohälsoproblem. När det är män som drabbas är det... tyst. Jag lämnar analysen av detta faktum till läsaren.

Jag hoppas att de flesta redan snappat upp nyheten om att vi i Sverige numera har en ny religion, nämligen "kopimismen". Jag är ingen expert på religionen, det är svårt att ens få ett grepp om den eftersom den som registrerat samfund bara är dagar ung än. Men registreringen har rört upp mycket känslor, det är tydligt. Och det är nästan lika tydligt att registreringen har delvis politiska motiv. Jag vill inte dra för långtgående slutsatser, men det ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig. För övrigt så betyder detta också att Den Heliga Upphovsrätten fått sin motkraft, helt enligt Newtons lagar. Det tog bara lite tid för den att upptäckas och formaliseras.

Det är svårt att se detta som en religion dock. Samtidigt är den filosofiska motiveringen slående. Att kopiera är en grundsten i naturen. Vi utvecklas genom DNA-delning och celldelning. Hela naturens utveckling bygger på evolution, vilket är icke-perfekt kopiering. Rent politiskt betyder detta också ett ifrågasättande av upphovsrätten. En konkurrerande syn om hur man filosofiskt kan och bör ser vi just nu ta form. Med vilken rätt förbjuder vi något så naturligt som att kopiera? Ska vi börja förbjuda människor från att dricka också? Det är frågeställningar som jag misstänker går att formulera utifrån kopimismens grundteser. Tyvärr så är kopimismen den lilla aktören. Att utmana Den Heliga Upphovsrätten kan visa sig lätt problematiskt.

Det är en intressant tid vi lever i.

Det finns en bra låt som bl a Elvis gjorde en version av, "Blue suede shoes" heter den. Den går ungefär ut på att du kan göra vad du vill mot mig bara du inte trampar på mina blå mockaskor. Det finns en massa fina historier runt den där låten, men jag lämnar dem osagda. Jag funderar på om inte den kan säga oss något idag.

Detta är inte helt osökt. För det är nämligen så att en man har tilldömts att betala 1,8 miljoner kronor i skadestånd. Detta inte för vilket brott som helst heller. Han har nämligen begått storsynden att storma in på en fotbollsplan under pågående landskamp! Ni hör! Uslingen borde sättas på vatten och bröd (obs ironi)!

Skämt åsido. Att avbryta en fotbollsmatch är väl inte så himla farligt? Det är självklart otrevligt och en handling som absolut ska bestraffas, men jämfört med våldtäkt, mord, eller grov misshandel och liknande borde väl detta inte vara något spektakulärt. Så med andra ord så borde man baserat på detta anta att skadeståndskraven ligger på minst mellan 5 och 15 miljoner. En snabb googling senare konstaterar jag:

"Kränkningsersättningen utgör oftast den största delen av det skadestånd man kan få. Skadestånd avseende kränkning till en vuxen kvinna som utsätts för våldtäkt uppgår ofta till 75 000 kr."
http://www.hopp.org/juridik/juridisk-information/skadestand/

För hemska brott såsom mord eller grov misshandel bemödar jag mig inte med att söka fram information om hur mycket pengar man kan kräva. Men det är inte ens av samma tiopotens som detta miljonskadeståndet. Det gör ju att man kan börja fundera. Är det verkligen så här vi vill ha det? Vad sänder det här ut för signaler?

"Du kan slå ner mig
sparka mitt huvud
förtala mitt namn
överallt

(---)

Du kan bränna ner mitt hus
sno min bil
dricka upp min sprit
...

BARA DU INTE TRAMPAR PÅ MINA BLÅ MOCKASKOR!"

(Blue suede shoes, Perkins, fritt översatt)

Det är alltså här mockaskorna kommer in. Men här är det inte mockaskor som är den där gränsen som inte får passeras. Våldta kvinnor är rätt okej, slå in skallen på folk lika så, men den som vågar avbryta en fotbollsmatch... Åtminstone om vi ser till hur det ser ut rent ekonomiskt. Det säger en del.

Med detta vill jag inte rättfärdiga huliganens handlingar. Jag tycker bara att det helt saknas proportioner. Jag tycker inte att det funkar att döma ut 1,8 miljoner skadestånd för att springa in på en fotbollsplan och en struntsumma för att helt förstöra någons liv genom grov misshandel, kanske mord, eller våldtäkt. Det strider mot min grundläggande uppfattning om att domen och påföljden samt ersättningar ska stå i proportion till den skadan som skett. För den som vill läsa tidningsstorryn så finns en artikeln här (SvD).

Någon kanske tycker att jag bagatelliserar. Han försökte faktiskt göra en massa otrevligt med aktörerna på fotbollsplanen. Men nu är det så att det är danmarks fotbollsförbund som fått skadestånd för att han avbröt matchen inte någon av de inblandade för sveda/värk/kränkning eller liknande. Hade de fått det utefter svensk lagstiftning så hade det blivit tiopotenser lägre. Det var inte rätt det han gjorde. Men domen är lika sjuk för det.

Jag kan inte mycket om vare sig integritetsfrågor, säkerhetspolitik eller inkrökt juridik. Därför blir det inte mycket bloggande om detta. Jag försöker hålla mig till områden jag behärskar bättre. Det är ju orimligt att kunna allt! Men jag har ändå känt att något fel har hänt, något märkligt. På olika sätt har obekvämare övervakningslagar och kränkningar i den personliga integriteten lobbats igenom och antagits av riksdagen, detta helt emot folkets vilja! Man har kört över opinionen, och idag finns inget riksdagsparti som ifrågasätter lagstiftningen som i praktiken misstänkliggör hela svenska folket för brott. Trots detta möter jag många människor som liksom jag känner att något är fel, människor som känner sig förbannade, osynliggjorda och svikna av sina förtroendevalda ombud. Att FRA-lagen antogs under många mystiska och dunkla omständigheter är ingen nyhet.

Det som dock är en nyhet (eller ja, jag har vetat om det någon vecka av ren slump) är att en man fått nog och slagit näven i bordet på riktigt. Han har med stöd i Europakonventionen stämt svenska staten. Michael Gajditza heter den person som lämnat in en stämningsansökan till tingsrätten. Den är tresiffrigt sidor lång, men finns att läsa på nätet för den som är intresserad. Google får vara er vän. Han förklarar varför på bland annat Newsmill i en debattartikel.

Det är skönt att det finns vissa som står upp och ifrågasätter. Varje sund demokrati behöver kritiska röster. Jag hade önskat att kritiken fanns i den politiska debatten också, men när inte så sker är det viktigt med medborgares initiativ för att lyfta frågan. Det tror jag kommer bli den viktigaste effekten av det här. Debatterna omkring internet och övervakning sker inte med ett medborgarperspektiv närvarande vid förhandlingsborden. Där sitter upphovsrättsindustrin och makthungrande politiker. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det. Inte för att jag har något att dölja utan för att det strider mot viktiga demokratiska principer. En demokrati förutsätter ett fritt folk som inte lever under rädslan och hotet att det man säger hörs av "storebror".

Som jag skrev så kan jag inte ett dyft om sånt här. Jag försökte läsa sammanfattningen av målet och fastnade någonstans halvägs genom juridiskt fikonspråk. Man kan ju faktiskt fundera på varför fikonspråket är så inkrökt, när varje svensk förväntas ha koll på lagen och förväntas kunna agera i egen sak. Visst, det finns advokater, men... det känns ändå väldigt märkligt att man ska behöva ha akademisk utbildning för att kunna förstå när man potentiellt blir utsatt för rättsövergrepp och dyl, speciellt av sin egen stat! Dock är det ett sidospår så jag lämnar det.

Jag kommer att försöka hålla ett öga på detta, för jag tror att det kan bli ett intressant mål. Det skulle inte förvåna mig om det tar sig hela vägen upp till Högsta Domstolen för att juridiken ska få sig ett prejudikat. Om den går igenom öppnar det för en kollektiv stämmning med hela folket som kärande. Lite som vissa stora mål mot stora företag som Grisham beskriver i sina böcker. Av det skälet kommer det knappast att gå igenom. Hur skulle det se ut om staten plötsligt blev skyldig att betala hundratusentals kronor till varje medborgare?! Jag lämnar det som ett tankeexperiment för den intresserade. Men nu är det tid att luta sig tillbaka och observera händelsernas utveckling.

Som vi alla vet kan kvinnor och tjejer drabbas av alla möjliga problem. Men nu har något revolutionerande hänt tror jag. I en debattartikel på Aftonbladet dristar sig en man, Tommy Lagestam, till att påstå att även män kan drabbas av problem, närmare bestämt av ätstörningar. Nu ska det sägas att Lagestam inte är vilken man som helst. Han är nämligen själv drabbad och har kämpat mot bulemi. Jag vill jubla över att han tar bladet från munnen, men det fastnar i halsen. För vissa frågor infinner sig. Ska man explicit behöva påpeka att både män och kvinnor kan drabbas av de flesta problem, nämligen alla som inte är kopplade till reproduktion, kön, och bröst ungefär? Tydligen i feministernas Saudi Arabien anno 2012...

För mig som är jämställdist är detta naturligtvis ingen överaskning. Det är väl inget konstigt att även personer som har uppsättningen XY i sina kromosomer kan drabbas av psykologiska problem såsom ätstörningar? I artikeln påstås det att 10 procent av de som drabbas i Sverige har uppsättningen XY, dvs är män. Jag vet inte hur det ligger till med siffran eller vad den baserar sig på. Det talas om ett mörkertal så sannolikt baserar sig siffran på antalet som söker vård, vilket kan skilja sig mycket från antalet som faktsikt har ett problem. Denna teori är inte heller helt otänkbar.

En anledning till att teorin inte är otänkbar är att någon av något skäl har bestämt att ätstörningar är ett kvinnoproblem. Alltså är texter som olika ätstörningsenheter har uppe på sina hemsidor och i sitt informationsmaterial riktade helt till kvinnor. Och nu pratar vi inte om någon subtil underton eller så. Det står ofta uttryckligen, och jag citerar nu artikeln, ”Många unga kvinnor drabbas av ätstörningar.”. Män drabbas alltså inte och blir ju med förmuleringar som denna direkt helt avvisade från den hjälp som faktiskt finns att få, hur begränsad och liten den än är. Artikelförfattaren hävdar att en del i ätstörningsproblematiken är att man hatar sig själv, att man känner att det är fel på en själv. Tänk er in i hur en man med den problematiken, den föreställningen och den självbilden skulle tolka meningen "många unga kvinnor drabbas av ätstörningar...". Varje tänkande individ måste väl förstå att det leder till att man känner sig ännu mer avvikande och värdelös?

En annan anledning är att svensk psykvård verkar vara väldigt dåliga på att fånga upp män över lag. I och för sig gäller faktiskt att all vård i Sverige är värdelös på att fånga upp män, men psykvården är tydligen extra värdelös. Den vanligaste dödsorsaken bland unga och medelålders män är självmord (Salutis). 2/3 av de som tar sina liv i Sverige har manligt könsorgan. Detta är dock inget problem enligt den så kallade "jämställdhets"rörelsen och statsreligionen feminismen. Män glider ju genom livet på en räkmacka, för det säger könsmaktsordningen. Det är så att man tar sig för pannan!

Jag trodde det var så självklart att det inte behövde sägas, men antagligen behöver det skrikas ut på gator och torg och i plenisalen i riksdagen. Ätstörningar drabbar personer, och inte könsorgan! Alla har rätt att få hjälp och stöd och bra information oavsett verktyg mellan benen. Jag läste i en annan debattartikel att en viktig åtgärd för att öka den så kallade "jämställdheten" i näringslivet (dvs öka kvinnoandelen) är att formulera om VD-kontrakt så att kvinnor inte behöver skriva under ett kontrakt med pronominat "han". Hur mycket viktigare är det då inte att se till att information om sjukdomar alla kan drabbas av finns riktade till hela befolkningen? Ett VD-kontrakt skriver bara några hundra personer under, om ens så många, per år. Information och sjukdomar söker tusentals, kanske rent av miljontals medborgare per år.

Så här går det med "jämställdheten" när feminister får sätta agendan. Feminismen är inte för jämställdhet, feminismen är ett fackförbund för kvinnor. Lika lite som maskulinismen skulle leda till jämställdhet kan feminismen göra det. Vi behöver jobba mer förutsättningslöst med en analysmodell som upptäcker både problem där kvinnor missgynnas och där män missgynnas och basera vårt arbete utifrån detta. Vi behöver jämställdism! Jämställdhet är LIKA RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER för alla kön, inte rättigheter till kvinnor och skyldigheter till män eller något annat könsrasistiskt. Vilket parti blir först att hissa jämställdistiskt flagg månne?