Min Vision

De absurda implikationerna av vår upphovsrätt fortsätter att förvåna och förfära. Nästa exempel i raden är att Kungliga Biblioteket på grund av copyright-lagstiftningen inte kommer kunna bevara datorspel. Det är förbjudet att till exempel säkra spelens framtid genom att skapa möjlighet att emulera spelplattformer och kopiera spelen till ett mer framtidssäkert medium. Idag ligger de på originalmedium, plastkassetter och -skivor. Hur länge de håller vet ingen, men många börjar bli slitna. De håller garanterat inte lika länge som böcker oberoende hur duktig man är på att konservera...

Varför är det då relevant och intressant att bevara datorspel? I grunden handlar det om att det är en kulturyttring som vad som helst annars. Kulturyttringar är det som hjälper oss förstå historien. Vår förståelse av till exempel den antika världen grundar sig till stor del i bevarade kulturartefakter såsom konst, arkitektur och litteratur. Ju mer vi kan bevara för eftervärlden desto bättre möjligheter får forskare att förstå vår tid i framtiden. Det är också, som i fallet med all grundforskning, inte alls omöjligt att det kan bidra till helt oväntade upptäkter. Det är på förhand omöjligt att veta exakt vilken information som kommer visa sig vara nyttig, det är därför man bevarar så mycket som möjligt. Slänger man bort någonting riskerar man att slänga bort det fragment som annars lett till stora genomslag.

Det finns också ett allmänintresse av att försöka förstå sin samtidshistoria. I skolorna får man idag läsa utdrag ur Röda rummet och alla andra klassiska kulturella 1900-talsverk, för att förstå hur vi hamnade där vi är idag. Imorgon kommer en del av att förstå vara att spela Zelda och Super Mario. Redan på litteratursidan finns det en oroväckande lucka när det kommer till nyutgåvor av 1900-talsverk. Där kan i alla fall referensexemplar sparas i hundratals eller kanske tusen år, men det urvattnar fortfarande gemene mans möjligheter att förstå.

Det löjligaste med det här är att det inte finns något som helst marknadsvärde i spelen idag. De produceras inte och de säljs inte. Deras upphovsmän tjänar inte längre pengar på dem. Ändå har vi en upphovsrättslagstiftning som ovillkorligt skyddar allt bortom allt förnuft och sans, bortom själva bevarandets gränser. Dessa verk skyddas hårdare än innovationspatent som man måste betala för att få ha under en begränsad tid. Det är orimligt.

Den kanske mest intressanta, om än knappast oväntade, implikationen har dock att göra med fildelning av upphovsrättsskyddat material. Detta är, har vi blivit itutade, kriminellt och värre än både stöld, misshandel och våldtäkt. Som vi lär oss av Wierd Al Yankovic så börjar det med att man snattar sånger, sen börjar man råna spritbutiker, sälja knark och köra över skolbarn med sin bil. Skämt åsido, men brottet anses till och med viktigare än grundlagsskyddade rättigheter till integritet, i förlängningen själva förutsättningarna för fri demokrati. Så det finns ju knappast någon ände på hur illa det etablerade samhället tycker fildelning är, vilket Pirate Bay-domarna är ett otvetydigt bevis på. Justitiemord. Männen hade inte en chans. Utgången var given på förhand, exempel skulle statueras i bästa militärdiktaturstil.

Men kanske är det just fildelning som kommer rädda dessa spel från förstörelse? Helt oväntat är det en piratflagga som seglar upp på horizonten. Pirater har sysslat med att möjliggöra bevarande av datorspel sedan datorspel uppfanns genom att knäcka kopieringsskydd och sprida ut programvaran till många av varandra oberoende lagringsplatser. Det framstår som en paradox. Samhällets upphovsrättslagstiftning förutsätter fildelning. Annars skulle vi inte kunna bevara vår historia.

Jag håller tillsammans med ett gött gäng vänner utveckla nästa generation trafiksäkerhetslösningar för cyklister. På bilden ovan presenterar vi den inför gräddan av Göteborgs näringsliv (t ex Volvo Group, Accenture och SKF) på CTK BachelorsChallenge. Det handlar om appen jalp! som automatiskt känner av cykelolyckor och larmar. Nu har vi vunnit moment pitch i Venture cup i västsverige. Det känns härligt! Vi arbetar mot en lansering i första kvartalet nästa år. Besök gärna vår hemsida, www.jalp.me, och skriv upp dig på vårt nyhetsbrev!

Venture Cups officiella pressrelease

GP-artikel

Jag tänkte försöka få tummen ur nu och äntligen hinna skriva om en hearing i regeringen om den (ö)kända cykelutredningen. Den hölls den 9e september och finns förevigat i form av anteckningar. Det intressanta är vad de olika större remissinstanserna har att säga om utredningens resultat och förslag.

Trafikverket exponerar skamlöst sin kompletta okunskap när de avstryker förslag om att tillåta cykling på körbana även när cykelbana finns samt att tillåta barn under 8 år att cykla på trottoaren med säkerhet som motivering. När det gäller det förstnämnda visar all forskning och all statistik på att det är lika säkert eller farligt att befinna sig på cykelbana som på väg som cyklist varför en säkerhetsmotivering helt enkelt inte går att använda. Jag förmodar att det ligger ett annat argument i bakgrunden som de inte vill använda, nämligen att cyklisterna ska ur vägen så att bilisterna kan gasa på obehindrat. Vårt trafikverk bör egentligen heta Bilverket, unofficial associate with BIL Sweden. När det gäller trottoarcyklande barn då så är är det vad jag vet, även om jag inte själv gått igenom STRADA, ett mycket litet säkerhetsproblem. Trottoarcykling förekommer, det är rent av vanligt bland barn, oavsett vad Trafikverket tycker om saken. Att tillåta BARN, tåls att upprepa, små BARN är bara att justera lagen efter verkligheten. 

Transportstyrelsen visar sig ungefär lika okunnig som Trafikverket om modern trafikforskning. De vill avstryka ungefär samma förslag som Trafikverket. Vidare så åberopar de liksom cykelutredningen självt obegripligt nog en urgammal bilcentrisk överenskommelse från 60-talet, Wienkonventionen,är den en helig skrift i trafikplanerarkretsar? Positivt dock att de pekar på behovet av satsningar på infrastrukturen och tillstryker väjningsplikt mot cykelöverfart.

SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, är märkligt nog emot statliga investeringspotter för cykelinfrastruktur. De måste väl förstå att det är kommunerna som kommer få betala för allt detta, och att kommunerna oftast inte har medel att göra detta? Utan pengar så kommer det mesta falla platt. Trafikverket, nej förlåt, Bilverket, unofficial associate with BIL Sweden, har ju dessutom valt att skita i riksdagens upprepade uttryckliga direktiv att ta ansvar för regional cykelinfrastruktur på samma sätt som man tar ansvar för bilinfrastrukturen. Hur det ens är möjligt i en demokrati att förvaltningarna skiter i sitt uppdrag är en gåta. Med "regional infrastruktur" avses motsägelsefullt nog allt som ofta enorma investeringar i storstäderna för att bära lokalpendling. Till exempel Tingstadstunneln (75 procent lokal trafik), Förbifart Stockholm (beräknas få 99,9 procent lokal trafik) osv. Var är de "regionala" medvindscykeltunnlarna, Trafikverket?

Hur som helst ställer sig SKL i övrigt positiv till regeländringarna, de verkar vara mer up to date med trafikforskningen än trafikmyndigheterna själva.

Svensk cykling och Cykelfrämjandet attackerade cykelutredningens åberopande av Wienkonventionen och pekade också på behovet av pengar och omprioritering i trafiksystemet. 

Av allt detta kan man konstatera ungefär det förväntade. Trafikplanerarskrået är hopplöst efter, de är ute och kör bil. Istället är det svagare grupper, framför allt de små cykelorganisationerna, som är mest med i matchen. Det ger ändå lite hopp att läsa vidare i protokollet och se att de närvarande åhörarna i stort verkar tycka ungefär som jag om Trafikverkets och Transportstyrelsens illa maskerade bilagenda.

Lösningen på bostadsbristen i Göteborg har levererats. Den stavas "tillfälligt bygglov", eller på ren svenska: "barracker". Ett miljonprogram 2.0 i någon mening, fast bara ett tusental bostäder. Kommunen föredrar att använda eufemismen "modulhus". Dessa ska nu placeras ut lite varstans på våra grönområden istället för till exempel stadskvarter och andra riktiga hus som stoppats av en helt havererad bygglagstiftning, fullkomligt oförutsägbara processer och massor överklaganden. Jag hoppas att de som drivit överklagandena känner tillfredsställelse när deras älskade gräsmattor blir förstörda av barracker istället för de riktiga högkvalitativa husen som de hindrade.

Själv är jag helt mållös. Är det alltså dithän det kommit? Barracker?

Det känns absurt att människor ska tvingas bo i barracker på tillfälliga bygglov. Det handlar ju inte om att vi inte vet hur man bygger annat eller att det inte finns kapacitet att bygga riktiga hus. Det handlar om att vi har bestämt oss för att det inte ska få produceras riktiga fullgoda hus åt alla de människor som nu kommer hänvisas till barrackerna. 

Det känns lika absurt att människor ska tvingas bo med barracker på tillfälliga bygglov överallt i sin omgivning. Vi skapade PBL och andra bygglagstiftningar bland annat för att försöka se till att det som byggs håller någon form av arkitektonisk nivå. För att människor skulle få leva i en mänsklig och vacker miljö. Nu ser vi att dessa ambitioner faller platt. Regelverkets ambitioner missas helt och istället skapar det motsatsen: en stadsförfulning utan motstycke. Grönområden kommer förstöras, inte av något bättre utan av något sämre: en tillfällig barrack.

Så här kan vi inte ha det! Skrota PBL, se till att det går att sätta spaden i marken och göra riktiga hus på laglig väg i våra städer. Vi kan väl för fasen inte bygga barrack-slum?! Vi är en rik ekonomi, våra medborgare ska inte behöva bo i och leva runt omkring slum-kåkar! 

För ska jag vara helt ärlig så tror jag ingen blir lyckligare av att barracker förfular vår stad. Det finns inga vinnare alls på detta, alla är förlorare, fällda av eget grepp. Det är dags att komma till rätta med problemen och bli vinnare!

Varför händer ingenting, varför görs ingenting åt situationen? Bostadsbristen är fruktansvärd. Det handlar om hemlöshet. Det handlar om att företag har svårt rekrytera för att det inte finns platser att bo i för personalen. Det handlar om fruktansvärda förulster i ren ekonomisk avkylning för att rörligheten på bostadsmarknaden är så låg. Oavsett hur man tittar på bostadsbrist finns i det långa loppet enbart förlorare. Läget är kritiskt, alla varningslampor blinkar, alla alarm tjuter. Det är dags att agera.

Nuläget är som följer: Det som byggs är för dyrt, och fördelningen bostadsrätter och hyresrätter är felaktig. Vad görs då från stadens sida för att försöka komma till rätta med problemet?

Vi har Skeppsbron som skulle bli stad efter att Götatunneln var klar. Nu har Götatunneln varit klar i över ett halvt decennium och kvarteren vid Skeppsbron har gått i stå för att man ska ha ett enormt underjordiskt parkeringsgarage och en hel del annan lyxförgyllning som det inte finns ekonomi i. Att öka exploateringen verkar inte finnas på kartan heller, utan det ska vara samma gamla låga bebyggelse som om vi var i en småstad.

Vi har Centrala älvstaden, och Älvstraden Avveckling AB, där man spenderat 20 miljoner och 3 år på att visionera fram värderingar såsom "inkluderande", "hållbar" och "öppen" samt göra utredningar. Bitterheten växer bland oss på läktaren, var är resultaten? Det går inte att komma dragandes med "vi har gjort massor utredningar" Jag citerar Percy Barnevik, erfaren industrialist och ledare, "För att undvika obehagliga beslut låter somliga utreda saker i det oändliga (...) gör 'ungefär rätt', men gör det snabbt."

Vi har Heden där man i flera decennier har diskuterat att göra något, men aldrig kommer till skott för att det är så oändligt viktigt med "värdefulla diverseytor", i praktiken grusplaner som för det mesta står öde, och "öppna volymer av luft", som om luften utomhus inte tillhörde samma volym... Hur står det till med naturvetenskapliga kunskaper egentligen?

Och så där kan man fortsätta om en ständigt ökande mängd platser där det skulle kunna bli bostäder åt tiotusentals på bara några år om man bara fick spaden i marken. Problemet är inte tekniskt eller ekonomiskt. Problemet är politiskt. Enda skälet att många står utan bostad är för att det bestämts att det ska vara så. Det kanske är dags att vara öppen med det mot alla som saknar bostad, det där som de enligt FN's deklaration om mänskliga rättigheter föreskriver att alla har rätt till: Ett eget hem. Jag väntar otåligt på den första politikern som erkänner hur det egentligen ligger till.

Trafikverket har lagt upp en ny plan för infrastrukturen framöver. Siffrorna är som följer: 

• 522 miljarder totalt
• 155 miljarder till drift och underhåll av vägnätet
• 86 miljarder till drift och underhåll av järnväg
• Det mesta i övrigt till investeringar i ovanstånende
• 1,3 miljarder till att öka cykeltrafiken

För alla oss som är matematiskt bevandrade ser vi alltså att cykeltrafiken ses som 0.25 procent, dvs 2,5 promille, Samtidigt görs nästan 10 procent av resorna i Sverige med cykel. Följden blir ju att cykeltrafiken borde fått minst 52,2 miljarder, dvs 10 procent. Med tanke på att cykel är ett transportslag som dels är otroligt styvmorderligt behandlat historiskt och dels har en hel del fördelar går det att argumentera för att cykeltrafiken borde få mera. Istället är det biltrafiken som får lejonparten av pengarna. Det är som att vara tillbaka till bilålderns gyllene år. Trafikverket är verkligen ett BILverk som sitter fast i sextiotalet.

Hur gulligt det än må vara har vi inte råd med det. Världen omkring oss förändras. Bilsamhället håller sen länge på att bli obsolet. Färre tar körkort, och de som gör det tar körkort allt senare. Peak car är passerat, bilismen minskar. Bilens värde som statussymbol är på dekis, idag uppfattas den allt mer som ett hinder för attraktiva och välfungerande städer som förmår locka den allt viktigare växande kreativa klassen. På allt fler platser i världen, inklusive i bilens förlovade land, har insikten kommit att bilen skapar fler problem än den löser. Många amerikanska städer arbetar med att få ordning på sin kollektivtrafik, London har ett massivt program för att öka cyklingen, i Bogota gjorde Enrique Penelosa sig världsberömd i stadsplaneringskretsar genom att helt enkelt vägra satsa mer på massbilismen (och fick flytta sin familj utomlands i exil på grund av kränkta bilister). Exemplena är många och från världens alla hörn. Sveriges trafikverk, BILverk, gräver ner huvudet i sanden och kör på som man alltid har gjort.

Det är inte bara det att världen förändrat sin syn på bilen och tröttnat på bilköer och därför i större grad överger bilfokuserade städer och länder till förmån för fungerande. Vi befinner oss också i en omställningarnas tid. Vi har hållbarhetsutmaningarna och klimatutmaningen. Vi har oljepeaken och en hel del andra resurspeakar. Det går inte ihop med Trafikverkets förslag. Vi vet att vi måste resa mindre, när vi reser cykla eller välja tåg och bara i yttersta nödfall välja bilen. Men siffrorna säger ju precis tvärt om. Det är bilen som ska vara prio, järnvägen kommer i andra hand och så lite till cykeln så att man kan cykla till stranden nån gång på sommaren. Som sagt; det är oroande att Trafikverket stoppar huvudet i sanden och fortsätter vara ute och åka bil. 

Jag tror jag får fortsätta min vana att citera Nils-Eric Sandbergs träffande citat från 1968, i och för sig sagt om Stockholm men lika sant för Trafikverket:

"All modern stadsplanering [och trafikplanering, min anmärkning] syftar till att tränga bort cyklisterna, att utplåna dem från gatulivet. Cykelåkning är nämligen nyttigt för konditionen, det avlivar inte andra trafikanter, sprider inga giftiga gaser, skapar inte oväsen; det är därför oförenligt med modernt trafiktänkande."

Det är svårt att inte bli uppgiven. Så här kan det inte fortsätta. Till skillnad från Trafikverkets chefer så har jag tänkt att leva ett gott liv i minst 70 år till. Jag vill ha en värld som är kvar och som fungerar att leva i då. Det där förslaget är inte hållbart. Det kommer inte ge mig, mina ännu icke skapade barn, och alla kommande generationer några goda möjligheter till ens ett drägligt liv. De flesta chefer på Trafikverket må närma sig sin ålders höst, men det betyder inte att man kan sluta bry sig. Det handlar om stöld - stöld från de som ska leva efter oss. Det är såklart inte bara trafiken vi måste jobba med, men till skillnad från alla andra områden i samhället så går fortfarande trafiken åt fel håll och lyckas inte minska sina utsläpp totalt sett. Att fortsätta satsa på vägar som om ingenting har hänt är ett av de största problemen i sammanhanget. Mer väg leder till mer biltrafik. Att inte satsa på cykeltrafiken leder till att många som skulle cyklat annars inte cyklar utan tar bilen istället. Det här måste ändras så att den hållbara utvecklingen kan ta fart!

Förslaget bör omarbetas. Mer pengar borde gå till järnvägen och cykelinfrastrukturen. Trafikverket borde lägga en ambitiös cykelinvesteringsplan omfattande minst 15 miljarder kronor för att åstadkomma en regional infrastruktur för cyklister. Denna infrastruktur måste inte följa bilvägaran utan kan få egen sträckning där det är lämpligare. Biltrafikleder går till exempel ofta förbi utanför samhällen, cykelinfrastruktur kan ledas rakt igenom eftersom cykeltrafiken som Nils-Eric Sandberg konstaterade redan 1968 inte bullrar, inte sprider giftiga gaser och inte avlivar andra trafikanter. 

Vidare bör minst 5 miljarder satsas på trafiksäkerhetsarbete inriktat på cyklister. Det har hänt alldeles för lite på det området. Vi har 2013 inte ens en reglerad standard för hur infrastukturen ska se ut. Man får göra som man vill och sen är det bara att skylla på cyklisterna när det blir olyckor. Dessa olyckor minskar inte trots att cykelandelen ligger förhållandevis stabilt. I biltrafiken har man på ganska kort tid femfaldigat antalet personkilometer samtidigt som man kapat olycksantalet kraftigt. Vilken utveckling, där ser man vad som är möjligt med aktivt trafiksäkerhetsarbete! Cykeltrafiken behöver också få bli säker. Nollvisionen måste omfatta även dem och arbete måste bedrivas för att aktivt minska olyckorna. Så sker inte idag. 

Minst 20 miljarder bör vidare läggas i särskild pott för kommunerna att söka pengar för lokala infrastrukturprojekt. Den infrastrukturella skulden till cykeltrafiken är så stor att staten måste ta ansvar och hjälpa kommunerna på fötter. Jag tycker att tvångsutbyggnad av cykelinfrastrukturen i kommuner kan bli aktuellt om kommunerna kör på i gamla hjulspår. De kvarvarande ca 12 miljarderna kan få vikas till drift och skötsel. Åtgår inte allt till detta kan det även få användas till forskning och utveckling. Det kan vidare diskuteras om cykeltrafiken borde få yttelrigare miljarder som jag nämner i början. 

Hur som helst hade detta varit ett steg i rätt riktning. Ett steg mot en hållbar utveckling istället för en ohållbar avveckling. Trafikverket, upp med huvudet ur sanden! Sluta vara ute och åka bil och börja cykla istället!

Ibland råkar EU göra vettiga saker med alla miljarder som hälls in i den korrumperade överstatliga maktorganisationen. Till exempel har de startat projektet Cyclelogistics, som handlar om att flytta över transporter från bil till cykel. Projektet sammanfattas på Ecoprofile. Som ett led i det arbetet har de analyserat potentialen. De definierar en last som kan klaras med lastcykel som en under 200 kg tung last, mindre än 7 km avstånd och inte del av en komplex transportkedja som innefattar motorfordon. Används den definitionen kan 51 procent av alla privata och professionella godstransporter ersättas, 31 procent av alla professionella godstransporter.

Redan detta är en enormt stor potential. Men vad jag förstår så har man räknat på att världen ser ut som idag, ett status quo. Att den gleshet vi har idag är konstant. Om man istället förustätter att en överflyttning till cykel skapar incitament för en tätar stad och frigör ytor som tidigare ockuperats av biltransporter så bör siffrorna bli bättre. Om man ser den förändring av samhällets struktur som en kraftig överflyttning skulle innebära så får man ju återkopplingsfenomen. Mer transport går på cykel, vilket leder till förutsättningar för tätare stad vilket leder till att ännu mer kan gå på cykel. I en enda stor positiv utvecklande hållbar spiral!

När det kommer till transport och diskussionen av denna så heter det alltid att bil och lastbil är det enda som fungerar. Att vi måste acceptera att ha dessa stora livsfarliga åbäken mitt i stan överallt, för annars så skulle inte samhället fungera. Men här visar ju EU att det inte alls måste vara så. Mycket som idag går i bil och lastbil skulle kunna gå på cykel. Och det är ju smartare! Så varför sitter vi så hårt fast i att det måste köras fler och fler lastbilar för att vi ska klara ekonomin? Jag passar på att lyfta Nils-Eric Sandbergs träffande yttrande från 1968:

"Cykelåkning är nämligen nyttigt för konditionen, det avlivar inte andra trafikanter, sprider inga giftiga gaser, skapar inte oväsen; det är därför oförenligt med modernt trafiktänkande."

Det är fortfarnde sant nästan ett halvt sekel senare. Att vi inte kommit längre...

Appropå det här med cykel kontra bil så finns en kickstarter-insamling till en film som låter riktigt intressant. Det är regissören Fredrik Gertten som vill filma dokumentärfilmen "Bikes VS Cars". Den filmen vill jag gärna se, så passa gärna på att slänga en eller ett par dollar i hans riktning. 50 000 är målet och när jag skriver detta är knappt 17 500 dollar på plats.

Jag hänger en del i stadsplaneringsinriktade forum på Internet. En vanlig åsikt som jag stött på om det eminenta utvecklingsområdet Ringön är att det bör förtätas, och så långt är jag med. Sen kommer förslag på metod, och många tycks föredra komplettering. Det är här som jag inte hänger med alls. Jag är övertygad om att Ringön kräver sanering, inte bara av marken som sannolikt verkligen är förgiftad och alltså behöver en sanering, utan också av själva bebyggelsen. Och jag ska försöka förklara varför, genom att låta det hypotetiska företaget Minvision Mäklare AB marknadsföra Ringön för bostadsproduktion.

Skapa dina drömmars boende - på Ringön!
I det centrala utvecklingsområdet Ringön finns nu flera unika tomter för nya bostäder. Stadsdelen har ett ypperligt läge med bara ett par minuters resa till Brunnsparken, nära till det helt nya Kvillebäcken och det stora utbudet av handel på Backaplan. 

Sugen på att göra ditt livs affär? Kontata Minvision Mäklare AB och säkra att den bästa tomten blir just Din!

Någon som är sugen på att köpa? Inte?

Helt allvarligt, finns det någon som faktiskt på allvar skulle överväga att bosätta sig här som inte är ungkarl med kraftiga sociala problem och direkt avvikande intressen? Min åsikt är att detta inte är en människovärdig miljö, och jag hoppas att bilderna förmedlar lite av detta. Notera också att jag valde en vacker dag, och inte en dag när det regnade... Området har inte mycket som är värt att bevara, och ska det gå att skapa bostäder där för familjer, unga kvinnor, ja alla befolkningsgrupper, så måste det ske rejäla förändringar - rivningar - av det mesta i hela stadsdelen. Att drömma om kreativa experimentiella förtätningar är att stoppa huvudet i sanden.

När jag började intressera mig för jämställdism, på den tiden när Pär Ström drev Genusnytt och det var viktigt att kartlägga det antifeministiska nätverket, då var feminism förhållandevis poppis, om än på dekis. Det var en hal utförsbacke, för feminismen, för nu verkar det här med feminism inte längre alls ha samma genomslagskraft. Istället ser vi för första gången i nationell media rapportering om att även män är utsatta för relationsvåld. Det ser alltså ut som att det faktiskt är människor och inte kön som slår. Det känns som att det gått åt rätt håll.

En annan mycket intressant händelse när det kommer till jämställdhet är att vi har fått en minister som tycker abort är komplicerat. Det är ju tvärt emot den feministiska dogmen att det är en enkel fråga som kokar ner till att kvinnan alltid ska ha makten över sin kropp - även när ett ofött oskyldigt barn riskerar att dödas. Jag säger inte att abort ska vara illegalt, i den frågan har jag lärt mig som man att det är säkrast att inte säga så mycket alls, men frågan är definitivt inte enkel. Så mycket vågar jag säga. Fråga de kvinnor som ställts inför det valet. 

Hur som helst så verkar den förenklade dogmatiska världssyn femininsmen står för minska i populäritet. De flesta kvinnor verkar inte känna igen sig i den. De flesta är nog jämställdister, vad de än kallar sig. De flesta verkar mest vilja att livet ska fungera, att relationerna ska hålla ihop och att det finns utrymme för kärlek och respekt individer och kön emellan. Det är nog rätt få som vill bråka. De flesta vill nog bara ha en lösning som fungerar i deras vardag, utan särskilda genuspekpinnar från farbror staten rakt in i familjelivet.

Jag tycker mig se en ny era som handlar om samförstånd och respekt. Jag hoppas att pendeln stannar där och inte svänger över i något slags mansgriseri. Det är dags att trycka på lite mindre nu. För som alla som sysslat med tröga system vet så måste man upphöra med att påverka rörelsen i god tid innan det avsedda värdet, annars riskerar man att få en så kallad "översläng", dvs att pendeln slår över en vända mot motsatt extrempunkt, och det vill man ju inte heller.

För en tid sedan fick vi celebert besök. Eller ja, fjollträsk fick i alla fall, och det verkar ha varit en stor smärta i bakdelen för Stockholmarna. Hela stan var avspärrad, och det var nästan omöjligt att ta sig fram oavsett hur man valde att resa. Till och med det livsfarliga terrorist-högriskhotet cyklisterna skulle stängas ute. Jag aver förstås president Obamas besök. I någon dag blev hela centrala Stockholm äntligen bilfritt. Tack Obama! Äntligen har du gjort något verkligt bra för Sverige och världen. Vi, nåja Stockholmarna, fick äntligen se hur härligt bilfrihet är, och det verkar ha givit mersmak. Centerns och Miljöpartiets ungdomsförbund kräver i skarpa ordalag att Stockholms centrum befrias från massbilismens ockupation. 

Jag tänker inte intressera mig så mycket för vad de fakitskt skriver. För min del, och för er trogna bloggläsares del, är massbilismen i städernas problem välkända. För nytillkomna kan jag rekommendera att läsa mitt inlägg "Massbilismen är problematisk i städer". I den artikeln går jag igenom en någorlunda heltäckande mängd problem som massbilismen för med sig i städer. Mitt fokus kommer istället att vara följande:

"Ett rad till er som inte gillar bilar och vill andas ren luft: Flytta ut till landet."

Detta är ett exakt citat av en autentisk kommentar till debattartikeln. Detta finns i lite olika varianter, innebörden är att gillar man inte att det är massvis med bilar överallt jämt (dvs massbilism) så är man antiurban stadsfiende och hör hemma på landet. Detta verkar vara en vitt spridd uppfattning, att massbilismen är en naturlig och självskriven del av staden.

Jag kan tycka att det är en lite olycklig uppfattning. Till att börja med är det inte sant. Det som konstituerar en storstad, eller vilken stad som helst, är faktiskt människor. Många människor, som lever förhållandevis tätt för att underlätta samarbete, arbetsdelning och specialisering för att genom detta skapa större vinster än summan av bidragen. Jag skrev redan för snart ett år sedan om "Stadens ekonomi", en "krönika" (snarare reflekterande artikel) som kom att uppmärksammas av Göteborgs YIMBY-avdelning. För den som vill läsa artikeln rekommenderar jag att välja den senare länken till YIMBY, av två skäl: Yimby-versionen har bilder och den har också idag inte mindre än 156 kommentarer (2013-10-08). Vilken diskussion!

Artikeln handlar hur som helst mycket om att stadens syfte är rent resursekonomiskt. Det är ett rationellt sätt att sammanföra produktionsresurser, och då särskilt människor. Därför uppstod städer, de uppstod inte för att man skulle köra bil i dem. Vad jag vet har städer merparten av mänsklighetens historia inte haft massbilism. Städer har funnits i minst 6000 år. Massbilismen har inte fyllt 100 år än. Det är 1,67 procent av städernas livstid. Massbilism kan alltså inte vara en konstituerande faktor för storstaden.

Jag vet att jag gör en stor sak av en ganska trivial poäng. Finessen med att göra det är att visa att massbilism inte är ett urbant värde. Många tillskriver massbilism egenskaper såsom stadspuls, urbanitet och liknande. Jag menar att det är felaktigt. En stad konstitueras av att det finns många människor. Om de sedan kör bil, cyklar eller går spelar ingen roll. Mänsklig rörelse upplevs urbant, dvs det som felaktigt tillskrivs massbilismen bör istället tillskrivas den mänskliga rörelse som massbilismen idag är ett alltför dominerande verktyg att genomföra.

Så de som förespråkar bilfrihet i centrala Stockholm, är de antiurbana? De värnar om att ge plats för mänskligt liv och rörelse i staden, de vill använda bilytor till att skapa bostäder för en mångfald av människor. Det låter ganska urbant. Och eftersom massbilismen inte är ett urbant attribut så innebär ambitionen att stävja den ingen negativ inverkan heller. Så då kan man ju fråga sig varför dessa människor föreslås flytta till landet.

Det framstår som helt mystiskt för mig. Jag är själv uppvuxen i små byar på den svenska landsbygden. Jag har vänner som verkligen är uppvuxna i en röd stuga med vita knutar i en skog. Min erfarenhet är att bilberoendet på landet är enormt. De som har bil, detta innefattar i stort sett alla vuxna, använder den överallt: till affären, till kyrkan, till fotbollen, till båten... De i de röda stugorna i skogen använde bilen ännu mer. Det var förekom att bilen började användas innan körkortsålder uppnåtts. 

Naturligtvis måste man inte lita till mina kvalitativa erfarenheter. Det finns statistik på detta. Och den statistiken visar att de som bor i innerstad har ett betydligt mindre bilägande, ett ännu mindre bilanvändande och upplever inget bilberoende jämfört med genomsnittssvensson. Så de som gillar bil verkar i huvudsak finnas i stadens utkanter och på landsbygden. Så kanske är det bildyrkarna som bör flytta ut på landet istället och sluta störa staden med sin bilism?

Faktum är att i storstäderna är den kraftiga biltrafiken ofta orsakad av förortsinpendling från villaförorter och kranskommuner. Bilisterna från i huvudsak villamattor som de har flyttat till för att få ren luft, lugnt område och "barnvänlig" miljö kommer alltså och parasiterar, förstör livsmiljön för stadsborna och stjäl stadsbornas rena luft, lugna område och barnvänliga miljö. Det försigår ju en diskussion om rätten att välja livsstil. Varför är rätten till en bilberoende livsstil alltid normerande på bekostnad av en biloberoende? Varför är det mer rätt att begränsa storstadsbornas levnadsförutsättningar än bilpendlarnas?

Min åsikt är att massbilism och städer är två fenomen som är inkompatibla med varandra. Man måste förvisso inte gå så långt att man förbjuder bilen, men det är dags att ändra prioriteten. Fotgängare, kollektivtrafik och cyklister ska komma före bilen. Hint, att prioritera i enlighet med detta men med villkoret att det inte får inverka på biltrafiken är bara en omskrivning av att bilen ska prioriteras högst. Enrique Penelosa, tidigare borgmästare i Bogota och känd (superstjärna i stadsplaneringskretsar) för sitt enorma förändringsarbete med stadens transportsystem, sa något smart (fritt återgivet ur minnet): "En buss som transporterar 100 människor ska ha 100 gånger så lätt att ta sig fram som en bil som transporterar en människa". Det är rättvisa, och det visar hur långt vi har kvar till ett rättvist trafiksystem i våra städer.

I slutänden så handlar dock allt om vad som är rationellt. Staden handlar om mänsklig interaktion, att sammanföra mängder med människor och att minska transaktionskostnaderna. Massbilism har visat sig göra motsatsen. Istället för mänsklig interaktion sätter sig var och en i en varsin isoleringscell. De samanförs inte och staden glesas ut så att transaktionskostnaderna skenar. Massbilismen är inte en naturlig del av staden utan en cancersvulst som tynger ner den. Problemet är inte bilen, det är rätt använd en fantastisk uppfinning, problemet är massbilismen, att så många känner behovet att ta bilen vart de än ska. Det måste vi bryta.

Jag tänker inte fördjupa mig i tragedin omkring maffiaorganisationen Copyswede, och deras beskyddaravgift kopieringsavgiften. Men som de flesta känner till betalar återförsäljare av "lagringsmedia" en särskild avgift till Copyswede. Detta för att smärtfritt få sälja vidare dessa produkter. Detta är ju exakt vad beskyddarverksamhet går ut på. Ett kriminellt gäng erbjuder sig att skydda ett ställe från yttre hot mot verksamheten för en summa pengar, och utgör samtidig själva också oftast det yttre hotet. Det vill säga; de kräver betalt för att lämna laglydiga näringsidkare ifred. Hur detta helt kriminella upplägg blev legalt övergår mitt förstånd. 

Hur som helst har ju frågan aktualiserats av Copyswedes senaste idéer att lägga avgiften på... allt. Numera omfattas nästan all elektronik av denna kopieringsavgift. Copyswede säger sig samla in pengar till artister för att hantera det inkomstbortfall som uppkommer när deras alster replikeras, huruvida det är ett inkomstbortfall eller ej vet ingen men mycket indikerar att det inte är det. Men det Copyswede inte lyckas förklara är varför till exempel Per Gessle ska få betalt för att jag lagrar mina egenhändigt fotade bilder, mina ärligt införskaffade programvaror och min egenproducerade musik. Det finns inget svar på den frågan. Men då får man ju komma ihåg att Copyswede bara söker legitimera sin i grunden kriminella verksamhet.

Men det rör på sig. I EU arbetar Piratpartiet hårt för att avskaffa oskicket från jordens (nåväl, Europas) yta. EU-parlamentets juridiska utskott ser ut att sätta samman en rekommendation till parlamentet att anta åsikten att detta är ett oskick. Man kunde ju önska att såna här väldigt basala saker som att fördöma kriminalitet kunde gå lite smidigare, men EU är byråkraternas Mekka på jorden.

Även i Sverige händer det grejer. En protestlista mot de värsta avarterna i systemet, dvs att det är en privat organisation som helt utan insyn stjäl pengar godtyckling och sedan kanske delar ut dem till folk som kanske eller kanske inte förtjänar dem, har startats. Den har förvisso som utgångspunkt att privatkopieringsavgiften ska vara kvar, men man kan ju skriva på ändå för att markera ungefär vad man tycker om Copyswede, så kan man vinna en ändå rätt stor delseger om politiker tar till sig detta. Jag tror inte man förlorar något på att skriva på.

Som underhållningsindustrin så noga brukar påpeka så är stöld fel. De kanske borde reflektera över vad det de säger faktiskt betyder...

I GP kan man läsa ett utspel från de lokala partierna ur Alliansen. Det är en fortsättning på att Volvo PV grät krokodiltårar i samma tidning för några dagar sedan. De båda aktörerna, Volvo PV och Alliansen, menar att Göteborg för en bilfientlig politik. De tycker att bilen framställs alltför problematiskt och att man kritiserar bilen alltför mycket. Etersom Göteborg råkar ha AB Volvo och Volvo PV i staden menar de att staden är förpliktigad att backa upp bilindustrin. Jag sneglar på Detroit, som gjorde det, och undrar om det egentligen är en så god idé...

Vad Alliansen och Volvo missar är att bilen har fler problem än klimatproblemet. Det handlar inte bara om utsläpp av koldioxid, vilket vissa verkar vilja förenkla frågan till. Det handlar lika mycket om en hel räcka andra aspekter: allt buller, den stora trängsel som uppstår, och behovet av uppställningsytor till exempel. Vidare finns problem med de många motorledernas barriäreffekter, utsläpp från bromsar och vägslitage, samt säkerhetsproblemen. Slutligen handlar det också om folkhälsa, allas lika rätt till stadsrum och rörlighet samt i förlängningen om demokrati.

Jag gillar att börja med att prata för en grupp som inte har en särskilt stark röst, barnen. Bilsamhället påverkar barnen kraftigt negativt. Barns rörlighet har minskat från nästan obegränsad till ett tiotal meter. Numera blir många barn skjutsade i bil till allt som ligger längre än ett tiotal meter från bostaden. I sammanhanget brukar jag lyfta fram en mycket intressant studie som ger oss en kvalitativ förståelse för vad det handlar om. Samma tendenser finns också i Sverige. Detta leder till att barnens frihet kompromissas och detta hämmar deras utveckling och försämrar deras hälsa. Den som tror att elbilar löser det här problemet får gärna argumentera mot mig, men jag tror inte att drivmedlet gör biltrafiken säkrare för barn att röra sig i.

Allas hälsa blir naturligtvis sämre. Det är livsviktigt att röra på sig, och i bilsamhället finns ingen naturlig plats för den rörelsen. Man ska i så fall åka till en särskilt inrättad rekreationsyta. I verkligheten händer det inte. Istället ser vi att välfärdssjukdomarna ökar dramatiskt, komplexa och dyra sjukdomar att behandla som enkelt förebyggs med lite motion. Den som cyklar halverar till exempel risken för hjärt- kärlsjukdomar. Nettosamhällsvinsten för att välja cykeln är enorm, det handlar om cirka 2500 kr per år i genomsnitt, för övre medelålders och äldre är den siffran drygt 9000 kr. Cykel är inte den enda motionsformen. Bara att gå 10-15 minuter till bussen, t-banan eller vagnen gör naturligtvis också underverk för hälsan jämfört med att gå ett tiotal meter över en bilparkering. Elbil löser inte det här problemet heller.

Sen kan man naturligtvis prata om resursekonomi. Har vi energi nog att flytta runt så mycket dödvikt? Det handlar trots allt om 2 ton per bilist. Varje bil innehåller 1.5 personer snällt räknat. Redan vid 100 000 vanebilister så är det vansinnigt mycket dövikt att flytta runt på. All denna plåt måste också ställas någonstans. Varje parkeringsplats kräver cirka 25 kvadratmeter, en hel studentetta i bostadsbristens Sverige, och i staden behöver det finnas cirka 5 per bil för att parkeringstillgången ska upplevas tillräcklig. Den som redan bor i en stor och fin villa utanför staden på ungefär 100-200 kvadratmeter ska alltså få subventionerat ytterligare 125 kvadratmeter medan studenter, unga och ekonomiskt svaga inte får någonstans att bo. Åt den som har ska vara givet, eller hur det nu heter. Jag tror inte drivmedlet gör att bilarna plötsligt inte tar något utrymme eller inte kräver någon energi alls för att förflyttas.

En annan aspekt man kan lyfta upp är barriäreffekterna motorleder har. De gör det lätt för biltrafiken att ta sig fram, men på bekostnad av andra. Enrique Penelosa, tidigare borgmästare i Bogota och stadsplaneringsguru, menar att en buss som kan transportera 100 människor bör ha 100 gånger så lätt att ta sig fram som en bil med en person i. Det handlar om rättvisa i stadsrummet, en demokratisering av staden. Vi kan ju konstatera att så är det inte idag. Alla som rör sig effektivare och smartare än bilister får trängas och tvingas forcera diverse barriärer för att biltrafiken ska få gräddfil. Så är det också i Göteborg. Jag förbereder ett blogginlägg omkring just detta och det är slående hur motorlederna drar fram som öppna sår genom stadsväven precis överallt samt hur mycket parkering vi har som skapar onödiga avstånd och impediment. Det här löser sig inte med lite alternativa drivmedel. Det är plåtlådorna som far fram som skapar barriärerna, inte drivmedlet!

Därmed inte sagt att miljöproblemen är irrelevanta eller oviktiga, de är jätteviktiga. Om man till exempel tittar på klimatfrågan så släpper svenskarna ut ca 6 ton koldioxid per år, och transportsektorn är en stor del av det. Ca 2 ton per person och år är en hållbar nivå. Vi har ett ansvar gentemot världen att hålla oss under de 2 ton som det finns utrymme för oss att släppa ut. Vissa argumenterar för att "amen Göteborg har en så liten total påverkan" och jag tror inte jag vet något mer korkat argument. Förvisso kan man dela upp problem i mindre bitar och lösa dem var och en för sig, matematiker gör det hela tiden. Skillnaden på när en matematiker gör det och det görs inom politiken är att matematikerna inte tappar bort bitarna på vägen. Bara för att Göteborg eller varje enskild individ är försumbar som liten del betyder inte det att man när man adderar alla bidragen får noll. Alla delbidragen bidrar och alla delbidrag måste ner på en hållbar nivå. Bara för att man godtyckligt kan reducera sin egen del till "försumbar" betyder inte det att man förlorar ansvaret för sin del. Det är bara ursäktsretorik, och vad värre är ett bevis på urusla matematikkunskaper. Och nej, teknikutvecklingen förväntas inte lösa denna fråga, vaneförändringar är lika viktiga. Men med lite tur så blir det möjligt att i framtiden i alla fall ha kvar ambulanser och ta bilen när det är absolut nödvändigt.

Det finns naturligtvis situationer där bilen är det bästa alternativet. Huvudsaklig transportlösning i en storstad är inte en av dessa. Därför är det bra och viktigt att Göteborg äntligen börjar vakna till och försöker använda mobility management, försöker minska bilberoendet. Massbilism är inte utan problem, i själva verket är de rätt många. Att Volvo gråter krokodiltårar är förståeligt, men det är otroligt tröttsamt med alla dessa populistiska röstfiskeutspel från (främst borgerliga) politiker. De borde veta bättre. Det är väl inte omöjligt att bilen har en roll att fylla, men definitivt inte som masstransport mitt i stan. Bilsamhället är obsolet. Omfamna utvecklingen istället för att krama den katastrof vi äntligen börjar bryta med!