Min Vision

Foto: Niels Jensen

Ett sätt att göra cykling attraktivare och trevligare är att införa grön våg. Bilden ovan visar hur trevligt man kan göra det för cyklister. En grön och välkomnande skylt med information om när grön våg är och vilket tempo. Fantastiskt! Det är inte Sverige, även om det faktiskt finns grön våg för cyklister längs någon gata i Stockholm, utan Köpenhamn, en stad som gått "all in" för att utveckla sitt transportsystem in i framtiden istället för att sträva baklänges mot SCAFT -68. 

Den centrala frågan blir på något sätt: "varför är det en bra idé att införa grön våg för cyklister?"

Det får det här diagrammet svara på. Med en grön våg minskar restiderna kraftigt även för korta sträckor. Aktuell vägsträcka är Norrebrogade i Köpenhamn, samma vägsträcka som den översta bilden med skylten föreställer. Det är en vanlig stadsgata. Som framgår av diagrammet har man mätt 2200 meter. Det är en mycket kort sträcka. Men redan för den korta sträckan faller restiden från knappt tio minuter till drygt fem. Det handlar om cirka 40 procent kortare restid för aktuell sträcka. Jag citerar Krister Isaksson: "Jösses, en sådan restidsvinst bygger man förbifarter för!" Och då ska tilläggas att detta är helt gratis, till skillnad från förbifarter.

Man ser också föga förvånande att det blir ett jämnare tempo med grön våg, det är ju liksom poängen med att införa grön våg. Ett jämnare tempo är mer energieffektivt, det är ett annat sätt att säga att det blir mycket mindre jobbigt för cyklister att cykla. Start och stopp kostar väldigt mycket rent energimässigt.

Det finns en ytterligare fördel som inte framgår av diagrammet från en enskild mätning men som empiriskt visat sig när man testat i olika städer. Respekten för rödljus bland cyklister ökar avsevärt. Och det här är värt att stanna upp vid därför att vi cykel-förespråkare ofta pekar på att den stundtals dåliga respekten för vissa trafiksignaler beror på att lösningarna är dåligt designade för cyklister. Vår tes är att när upplevelsen skapas att trafiksystemet arbetar med en istället för mot en så tenderar man att respektera systemet även när det betyder att man måste stanna ibland. Här finns alltså hårt och kallt evidens för att detta stämmer. 

Grån våg för cyklister är helt enkelt ett effektivt sätt prioritera cykling utan att det kostar ett dugg.

Credit
Jag vill avsluta med att tacka Niels Jensen på KPHs kommun, som frikostigt genom Krister Isaksson delat med sig av bilderna som jag använt i posten. Jag hoppas jag får tillfälle att ge någonting tillbaka.

Krister Isaksson, en av Sveriges främsta cykelexperter, bloggar på Kadens:
http://www.kadens.se/blogs/kristerisaksson/index.htm

På förekommen anledning, föråvnande nog, väljer jag att skriva en kort post om hur jag ser på frågan om användande, spridning och remix av allt som finns här på bloggen. Jag har nämligen fått frågan om det är okej att citera vad jag skriver från en journalist. Jag vet inte om det finns fler därute som undrar eller om alla som inte är journalister copy-pastear hej vilt, men jag tänkte i alla fall förklara min ståndpunkt så att det finns skrivet i klartext om någon vill veta.

I själ och hjärta sympatiserar jag med mycket de så kallade "Piraterna" kämpar för. Jag tror inte på det system vi har omkring upphovsrätt idag. Att upprätthålla immaterialrättslagstiftningen har krävt att vi kriminaliserar en hel befolkning. Och när det går så långt är det frågan om det inte är lagen det är fel på. Lagen ska ju avspegla vad vi tycker är rimligt, snarare än tvärt om. Det finns delar av upphovsrätten som jag gillar och jag tror inte på att avskaffa immaterialrätt helt.

Jag tänker inte gå in i detaljerna, utan istället komma till vad som gäller på den här bloggen. Jag försöker leva som jag lär. Allt material som jag står bakom på den här bloggen (vilket alltså EXKLUDERAR citat och vissa bilder) vill jag släppa helt fritt. Jag vägrar sätta en licens på det (även om apache ligger nära till hands) utan anser att materialet tillhör "public domain", är "allmän egendom". Det betyder att det står vem som helst fritt att kopiera, återpublicera och remixa. Jag kräver inte ens att källa anges. Ingenting. Jag kommer inte att anmäla någon och jag kommer inte att tramsa omkring med stämningar i domstolar. 

Så varsågod, vem som än vill ha. Sprid ordet, sprid mina tankar och låt dem gärna evolvera. Skicka mig gärna en länk och länka gärna tillbaks. Men det är en önskan, inget krav. Ett absolut krav är däremot att den som önskar använda material som jag inte äger kollar upp med ägaren om det är okej. Annars är det bara att rocka på. Sprid ordet. Och kopiera mera!

Skolans sätt att lära ut och använda datorkunskaper är föråldrade. Idag handlar det om att använda Microsoft Word. Det är höjden av den obligatoriska svenska datorundervisningen genom grundskolan. Själva idén, eller vad man ska kalla det, kallas numera för ICT, som står för "Information and Communication Technology". Och det låter ju coolt. Det är bara det att det coola namnet är "cover up" för en riktigt värdelös idé. Alla kan med minimal hjälp använda Microsoft Word idag, särskilt skolungdomar. ICT är möjligen motiverat när det gäller studiecirklar för pensionärer, men knappast för it-generationen som fick datorvana med modersmjölken. För it-generationen är att skriva i Word som att prata eller dricka vatten. Sen när behövde skolan utbilda skolbarn i att dricka vatten?

Samtidigt ser vi som kan något om datorer att det blir allt viktigare att inte bara kunna använda färdiga program utan också skriva egna. Datorexperter världen över har försökt få myndigheter att förstå att detta. Kompetensen är mycket efterfrågad i stort sett överallt i näringslivet. Har någon hört talas om mirakelprogrammet Microsoft Excell? Det är industrins favoritprogramvara, framför allt därför att det medger extrem flexibilitet. I själva verket kan man bygga ut programet med hjälp av ett av Microsofts programmeringsspråk, VBA. I industrin finns alla möjliga och omöjliga funktioner och applikationer skrivna i Excell. Detta visar att även om man inte tänkte bli programmerare så kan programmeringskunskaper komma till nytta i arbetslivet även om man jobbar med helt orelaterade arbetsområden. Det är alltså nästan att betrakta som en komponent i allmänbildningen att förstå hur man skriver små enkla program, skript och liknande.

Förutom att det är praktiskt användbart i arbetslivet (vilket är mer än man kan säga om en hel hög med annat krafs man lär sig i skolan) finns en hel rad med andra fördelar med att lära ut programmering till alla. Programmering är liksom matematik en träning i abstrakt och logiskt tänkande. Men där matematik ger en väldig teoretisk ingång som inte passar alla kan programmering komplettera och vara en mer praktisk angreppspunkt. Koncept som med fördel stärks med hjälp av praktisk laborering med programmering är exempelvis variabel och funktion. Vill man vara avancerad kan man införa exempelvis rekursion, som klassiskt enbart berörs på högskolan.

Programmering handlar precis som matematik också om problemlösande. Men igen får man en mera praktisk ingång med hjälp av programmering. Igen ser vi fördelarna med att jobba både på en teoretisk front med matematik och en praktisk front med programmering.

Dessutom råder det brist på programmerare världen över. Och kraven på programmerare ökar ständigt. Hittills har vi kommit undan med att skriva exempelvis ineffektiv kod med att hårdvaran hela tiden blir bättre (Moores lag). Men förr eller senare kommer vi tvingas utnyttja den hårdvara vi har bättre. Att tidigt introducera programmering för alla skolbarn ger dels fler möjlighet att få känna på och bli intresserade och dels goda möjligheter att hinna lära ut mer programmering till de som ska bli programmerare innan de ska ut i arbetslivet.

Vi behöver alltså mordernisera dator-undervisningen genom att införa programmering tidigare istället för att harva MS Word, ett delmoment som följer med upp i gymnasiet. Redan i högstadiet borde alla elever få testa på lite programmering istället. Vid det laget kan man Word. Varför inte skripta i MS Excell? Vill man av ideologiska skäl inte låsa sig till Microsoft finns självklart andra alternativ. Turtle Graphics är en introduktion god som någon (faktiskt en gång konstruerat av en programmerare för att introducera programmering till dennes dotter). Även python kan funka. I stort sett tror jag att det viktigaste är att man ska kunna koda små snuttar och få snabb återkoppling. Kanske rent av interaktiv miljö.

I ett första steg bör konceptet utvecklas lite mera för att sedan testas i liten skala. När sedan de småskaliga testen ger feedback bör man iterativt utveckla metoden och rulla ut den över hela Sveriges land. Vi i Sverige har varit en världsledande IT-nation och vi kan bli det igen. Det handlar om att gå före. Då gick vi före med att rulla ut datorer till folket och internetuppkopplingar. Idag handlar det om att vara först med att också se till att folket kan använda prylarna.

Varför finns staden? Varför bildades den? Vad var det som gjorde att vi valde att bosätta oss tillsammans med främlingar och göra dem till vår egen flock?

I själva verket är skälen bakom stadens framväxt benhårt rationella och ganska enkla att förstå. Staden växte fram därför att man kom på att det går att göra bättre grejer snabbare om man samarbetar och drar nytta av varandras styrkor. Och då är det bra mycket lättare att bo nära varandra än att bo isär. Särskilt när inte Internet, bil och flygplan finns. Utan man måste promenera till varandra för att kunna samarbeta. Jordbruket var den faktorn som möjliggjorde städers framväxt och sen dess har vi varit bofasta i städer och byar. Tillsammans. För att dra nytta av varann.

Städers syfte har genom historien alltid ytterst varit att samla produktionsresurser. Med det ordet menar jag inte bara råvaror, utan även människor, kunskap, idéer och teknologi. Allt som krävs för att skapa välstånd. Strävan har varit att minimera transaktionskostnaden, kostnaden för att leta upp och anskaffa produktionsresurser som behövs. Det är en stor vinst för samhället om transaktionskostnaden kan hållas nere, för då kan mer resurser, varor eller tjänster. läggas på det verkligt värdeskapande. Transaktionskostnaden är bara resurser som i praktiken slängs i sjön för att flytta på andra resurser.

Det är detta som är stadens syfte, mål och existensberättigande. Det kan låta väldigt hårt och kallt. Det kan uppfattas som en väldigt funktions-orienterad analys. Ja, staden kan vara trevlig, mysig och charmig också, men utgör den ingen hotspot för utbyte så är allt egentligen mer eller mindre kuliss som man sätter upp för turisterna på sommaren. Städer som fylls med verkligt liv har alltid detta yttersta syfte. Det är därifrån detta med att kalla städer för "tillväxtmotorer" kommer. Det är en naturlig följd av att vara en stad. En stad måste vara en tillväxtmotor för att berättiga sin existens. Och det är ytterst det som gör att den växer. Människor kommer alltid söka sig till platser där det finns möjlighet till arbete och söka sig ifrån regioner där det inte finns möjligheter.

Det är en enkel logik som ligger bakom det som idag uttrycks som "innerstad", "kvartersstad" och "blandstad". Det handlar om att samanföra produktionsresurser. Hålla transaktionskostnaderna nere. Det har historiskt varit dyrt att transportera saker. Dyrt att ha människor som reser långt för att hitta resurser. Dyrt med avstånd.

Sedan kom mirakelmaskinen bilen och all gammal logik upphörde. Eller så trodde man i alla fall. Nu blev det tidsmässigt nära till allt. Energin som krävdes var billig. Nu tyckte man att det var förlegat med gamla täta städer. Där fick ju inte trafikleder för de snabba bilarna plats. Inte heller fick det plats med parkeringar i bästa läge. Det här är skälet till att det knappt finns stad i Sverige idag. Runt 1960-70 drabbades Sverige av rivningshysteri, vilket jag bloggade om för bara en vecka sedan.

En annan effekt blev det som populärt kallas "urban sprawl", "utglesning" på ren svenska. Stora mattor av gles bilberoende bebyggelse. Vi fick renodlade och ofta segregerade och funktionsseparerade förorter. De är idag utan konkurrens den vanligaste platsen att bo på i Sverige. Byggda på diskret avstånd och ofta byggda in i ett enormt bilberoende. Byggda för och runt bilen. Ett intressant sätt att visa detta är att titta på kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken gick med vinst när den servade den täta blandstaden. Sen när staden plötsligt började glesas ut så har det gått till att det idag krävs att halva biljettpriset subventioneras. Men bilen var här och allt skulle fungera för att serva de bilburna medborgarnas behov. 

Det är bara det att "naturlagar" inte slutar gälla bara för att det kommer en mirakelmaskin. Avstånd kostar. Nu som då. Och utglesning har blivit en enorm kostnad för samhället. För 50 år sedan räknade Göteborgs stadskontor på hur mycket en genomsnittlig bostad kostade samhället i innerstaden kontra ute i periferin. Resultatet blev att den i utkanten kostade dubbelt så mycket. Denna kalkyl gjordes när oljan var billig. Min gissning är att det ser värre ut idag. Kostnaderna handlar om exempelvis infrastruktur och samhällsservice som måste finnas och byggas ut. Att etablera ännu en ny förortsenklav är en stor apparat och handlar om alltifrån närsjukvård och skola till nya motorleder. Om man bygger enligt utlgesningsparadigmets principer.Sen får vi då alltså in mer trafik in i city eftersom de bilberoende förortsenklaverna är just bilberoende, folk tar bilen till jobbet. Alltså måste vi bredda vägarna inne i city för att klara av situationen. Den som bosätter sig i innerstaden får närmre till jobbet och har lättare att ta kollektivtrafik eller cykla. Och kräver hur som helst inga nya trafikleder.

Sen har vi kostnaderna för själva transporterandet. Först och främst har vi energikostnaderna. Oljan som bränns helt enkelt. Sen kommer också kosntad för tiden. Högkompetenta människor sitter länge i bilköer och kör runt på långa omvägar och ringleder för att ta sig till jobbet. Istället för att bo nära jobbet och släntra in på en tiominuters hälsosam promenad. Tiden i bilen är för de flesta ren och skär dötid. Tänk om den kunde användas till något bättre, såsom att få en hälsosam promenad eller ge tid över till mer rekreation eller tid med barnen. Det hade samhället tjänat mycket på.

Dessutom får man göra avdrag på skatten om man har långt till jobbet. Man gynnar alltså personer som väljer att bostätta sig där samhället har det som dyrast och svårast att ge den service som efterfrågas. Detta sker på bekostnad av dem som bosätter sig smart, nära sin arbetsplats, på cykelavstånd exempelvis. Under paroller som "hela Sverige ska leva" och "värna landsbygden" så premieras en ekonomiskt vansinnig och miljömässigt ohållbar livsstil. Jag missgynnar ingen att leva i villa på landsorten. Men jag tycker att den som vill leva ett sådant liv kan betala vad det kostar istället för att stjälpa över den kostnaden på andra. Landsbygden får för min del gärna leva. Men inte genom att parasitera.

Det är ju omvända världen! Det som är dyrt för samhället premierar man och det som är billigt bestraffas. I själva verket borde vi istället för en landsortspolitik föra en politik som gynnar dem som gör det för samhället bra valet att bosätta sig nära jobb och samhällsservice. För dem som belastar samhället mindre. Istället för reseavdraget skulle man kunna ha ett urbanavdrag. Nu har jag fokuserat främst på privatpersoner, men det samma gäller ju perifiera industriområden och framför allt externhandel. Allt byggande ute i periferin kostar samhället massor med resurser men det gynnas av låga markpriser, trots att det blir dyrare för samhället. Även det måste adresseras.

För vi har börjat nå den punkt då utglesningen inte längre går att hantera rent ekonomiskt. Vi har fått städer som motarbetar sitt syfte och som snarare ökar än minskar transaktionskostnaderna. Vi har istället för en mötes- och bytesplats fått genomfarter och parkeringsplatser. Istället för att träffa varandra och utbyta idéer och därmed skapa innovation kapslar vi in oss i isoleringsceller och undviker all mänsklig kontakt. Transaktionskostnaderna skenar. Vi måste tillbaka till den täta, funktionsblandade kvartersstaden. Där människor möttes, där det var nära. Inte bara för att den staden är den mest attraktiva, pulserande och urbana, utan för att det är den stadsstruktur som fungerar. Det är den stadsstruktur som till fullo tar till vara på vad det är att vara stad. Som adresserar problemen och som också tar tillvara fördelarna. Det är inte för inte som alla historiska städer följer den strukturen. Det handlar om stadens ekonomi.

Referenser
http://www.yimby.se/2010/08/behover-yimby-skarpa-sina_946.html
http://www.gustavholmberg.com/tomrum/2007/09/29/centerpartiet-och-bilarna/

En myt som ständigt tycks dyka upp när man ska diskutera sveriges näringsliv, arbetsmarknad och relaterade frågor är myten att storföretagen är de aktörer som bidrar mest till sysselsättning och innovation. Det är alltså i själva verket inte sant. Istället är det omvänt, Småföretagen Äger. En intressant hyfsat färsk avhandling visar att även om man korrigerar för att småföretag generellt sett har sämre överlevnadsgrad så är nettoeffekten ändå bättre än vad stora företag presterar.

Det här betyder att det är med småföretag som man bör arbeta om det är fler jobb och ett innovativt näringsliv man är ute efter. Det finns mycket konkret man kan göra utan att tillgripa rena subventioner. Exempelvis minska den administrativa bördan, minska företagets ansvar vid anställdas sjukfrånvaro och anpassa trygghetssystemet för göra anställning och driva eget mera likvärdigt. Det finns naturligtvis mer man kan göra och konkreta idéer för att stärka småföretagandet. Företagarförbundet har till exempel ett mer mångordigt och initierat förslag man kan läsa.

De har också en uttalad vision som jag tycker är trevlig. De vill göra det "Mer attraktivt att starta företag", "Mer lönsamt att äga företag" och "Enklare att driva och utveckla företag". Det låter i mina öron som ungefär rätt riktning om man vill öka småföretagandet. 

Idag är jag faktiskt lite positiv. För trots genomusla cykel"utredningar", trafikverkets njugga attityd, löjeväckande eller obefintliga cykel"satsningar" och (hittepå) cykel"miljarder" så går det att hitta indikationer på att något händer, att det rör på sig. Jag läste kommentarsfältet i en SvD artikel där Sveriges tunga cykelorganisationer kräver att pengar ordnas fram att finansiera cykelinfrastrukturen. Det är 40 kommentarer ungefär och visst finns det en och annan bilkramare. Men de flesta som kommenterar är positiva till cykling. Det är oerhört glädjande.

Det finns en del positiva detaljer som jag vill poängtera särskilt. De flesta ser den berömda "laglösheten" som något vissa individer sysslar med och att dessa finns inom alla trafikantgrupper. Man drar inte cyklister över en kam längre. Det kommer också fram mycket att cyklister många gånger beter sig så som de blir behandlade, som "leksakstrafikanter" som Krister Isaksson, cykelexpert, brukar uttrycka det.Flera kan alltså se strukturella orsaker bakom att det ser ut som det gör och det är ett välkommet avsteg från den gamla vanliga "det är fel på cyklisterna".  Men det absolut häftigaste är att de kommentarer som är mest underbyggda och också mest cykelvänliga är de som tenderar att vara mest "gillade". Bilkramande verkar hamnat på dekis i fältet.

Det är naturligtvis en väldigt liten skara som kommenterar på SvD. Det är 40 kommentarer av kanske hälften så många kommentatorer. Det är en ytterst liten del av Sveriges befolkning. Men något måste ändå ha hänt när tråden inte spammas av bilkramares spaltmil om att cyklister minsann är ondskan på jorden och att de ska hålla sig ur vägen och allt vad det är. Skottpengar på huvuden har jag sett i vissa trådar när jag började för något år sedan.

Det har i själva verket idag svängt kraftigt. Det är ett gäng som fått koll på att cyklister visst betalar för sin infrastruktur via kommunalskatten, att cyklister är individer som alla andra och alla de här detaljerna som jag ältat till leda här på bloggen. Kunskapen sprider sig och tas emot positivt.

En annan positiv indikator är att jag trots höstrusk och begynnande fortfarande har problem att hitta cykelparkering med tak på den delen av Chalmers där min utbildning går. Det finns, men de är alltså upptagna. Och att det på hemvägen är trångt på cykelbanan mellan Korsvägen och St Sigfridsplan. Cyklistbloggens bloggare som cyklar i Stockholm till vardags är också av uppfattningen att det är märkbart fler som cyklar nu än motsvarande tid förra året. Fler sommarcyklister som fortsätter lite längre. Fantastiskt!

Helt enkelt: det rör på sig. Människor verkar gilla och uppskatta cykel och cykling. Fler och fler fattar det här med att fler cyklister => färre bilar => mer utrymme och bättre miljö. Tittar man på diverse undersökningar visar det sig också att åtgärder för att minska bilismen till förmån för kollektivtrafik och cykel har gott stöd. De enda som släpar efter verkar vara politiker, stadsplanerare och trafikplanerare. Vi övriga verkar ju faktiskt bejaka den omställning som är nödvändig. Och de här åsikterna börjar ju så sakteliga krypa upp även bland de styrande. Vi må ligga ett halvsekel efter Holland, men det ska mycket till för att vi ska tappa ett halvsekel till i alla fall. Det rör på sig.

Jag vet inte hur många gånger jag har återvänt och kommer återvända till en mycket enkel grundidé. Nämligen den att det ska vara ekonomiskt smart för mig som privatperson att bespara samhället kostnader. Och också att skapa saker som kommer samhället till fördel. Ett enkelt exempel kan vara att det bör vara mer fördelaktigt att utbilda sig i ett svep, helt enkelt därför att samhället vinner på det. Det är mer samhällsekonomiskt att studenterna ser till att bli klara istället för att ta friår, byta inriktning och så vidare. Här brukar invändningen komma "men ska man inte få ta friår då?", "man måste ju få ändra sig" och "alla orkar inte plugga vidare direkt" och så vidare. Och jag håller absolut med. Jag har heller aldrig påstått att det ska förbjudas. Men säg att man får avskriva ett års studieskulder om man tar ut sin examina i tid. Det skulle göra skillnad och öka incitamenten att hålla rätt studietempo.

Det finns naturligtvis fler saker som i samma anda kan ändras. Exempelvis vägskatten är ju underligt utformad idag. En person som bosätter sig i staden och använder bilen max en gång i månaden måste betala lika mycket i vägskatt som den som bor flera mil utanför staden och pendlar in varje dag. Och inte nog med det, den som bilpendlar långt får dessutom göra avdrag, något som den som bosätter sig inom cykelavstånd till arbetsplatsen inte får göra. Man blir alltså straffad om man kör lite, gynnad om man kör mycket. Det är inte samhällsekonomiskt. Det borde ju kunna ändras. Varför inte vända på avdraget? Den som har nära får göra mer avdrag än den som har långt. Varför inte basera vägskatten på körda kilometrar, den som kör långt får betala mer än den som kör kort.

Men då kommer alla de där invändningarna om att det "slår mot landsbygden". Och jag kan tycka det är en väldigt märklig invändning. För varför ska någon annan betala för den som vill bo på landsbygdens livsstil? För det är ju konsekvensen. Det är dyrt för samhället att bygga ut infrastruktur och service, underhålla vägar och skapa plats i staden för alla som bilpendlar in. Om man gör det billigt för den grupp individer som väljer den livsstilen så betyder det ju att alla andra måste betala för det. Pengarna måste ju komma någonstans ifrån. Och det blir stadsborna som promenerar, cyklar eller åker kollektivtrafik som får betala priset istället för dem som orsakade kostnaden.

Jag tänker att om jag vill ha en viss livsstil så ska jag få ha det, självklart. Men jag tycker inte att jag ska förvänta mig att någon annan ska betala för den. Vill jag bo i staden får jag acceptera lite högre kvadratmeterpriser och så vidare. Det är ju inte konstigare än så. Vill jag bo på landsbygden får jag isätllet acceptera lite högre transportkostnader. 

Ett annat vanligt argument som brukar dyka upp är solidaritet. Att vi ska ta gemensamt ansvar och hjälpa de som inte har det så fantastiskt. Absolut, det tycker jag med, men till en viss gräns. Jag är stolt över att hjälpa till att betala tak över huvudet och mat på bordet åt socialt utsatta. Jag ser det som en förmån att få bidra till att alla får lika utbildning och att människor med särskilda behov får anpassad hjälp oberoende inkomst. Men det jag inte begriper är varför välbeställd medelklass med bil och villa i bilberoende förorter och landsorter ska få särskilda subventioner. Vad är grejen med att ge mer till de som redan har? Jag är övertygad om att de som fortsatt vill bo i civilisationens ytterkant har råd att betala vad det egentligen kostar. Och har man inte det så får man väl flytta då.

Om jag som individ gör smarta val för samhället så bör jag tjäna på det. Då kommer fler få incitament att välja smart vilket gör att vi optimerar användningen av samhällets resurser. Vill jag göra andra val ska det vara hur tillåtet som helst, men då får jag också betala vad det kostar. Kan det bli enklare än så?

Det finns en sovande halvdöd gata som borde göras något åt. Den heter Olskroksgatan. Idag är det en sovande gång/cykel-passage. Det är en bakgata som tyvärr lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller liv och rörelse. Det enda som vitaliserar är ett gäng cyklister samt lite färdtjänst och sopbilar. Jag har skrivit om den här gatan tidigare i en bloggpost, En cykelbana jag både uppskattar och avskyr.

Den här gatan kan man ju göra något trevligt av tänker jag. I ena änden ligger en sunkig parkeringsplats som avgränsas mot vägen med ett två meter högt gallerstaket i järn. Två skrämda träd står mellan grusplanen och cykelgatan. Det ligger tio meter från ett hotell. Det är 50 meter till det levande Olskrokstorget med spårvagnshållplats och cirka 5 minuter in till centrala Göteborg. Det känns mera som att man står i en förort flera mil från centrum när man är där.

Delvis beror det på att man valt att funktionsseparera hårt. Det är mest bostadslängor längs gatan. Ingen plats för verksamheter som kan bringa liv. Så har det inte alltid varit. En gång i tiden var den här gatan levande. Här fanns verksamheter, här fanns en urban stadskänsla. 

Den stadskänslan kan återuppbyggas. Det är inte svårt. Det är bara att låta sig inspireras av hur det en gång såg ut och göra ungefär likadant. Återuppbygga den fina kvartersstaden som fanns där. På det som idag är uppställningsplats för plåtburkar. Så här såg det ut, och så kan det bli igen:

Bild på Olskroksgatan, då och nu.

Mitt förslag är:

• Skapa lokaler i markplan längs hela gatan.
• Gör om gatan till asfalterad cykelfartsgata (=> biltrafik ok på cyklisters och gåendes villkor).
• Gör tomtmark av parkeringen, stycka upp i cirka 4 mindre tomter som olika byggherrar får bebygga inom givna ramar.
• Låt tomterna bli delar i ett helt nytt kvarter med runt 5 våningar med bostäder och verksamhetslokaler.
• Skapa en god fördelning mellan hyresrätter, studentbostäder och bostadsrätter.
• Skapa naturlig koppling till Olskrokstorget.

Jag trodde jag hade hört det mesta, men jag kan uppenbart fortfarande bli helt överrumplad. I och för sig bra att det inträffar ibland så att jag kan hålla mig "on the edge". Hur som helst så är detta något av det sjukaste jag någonsin har läst. Och då har jag läst rätt mycket. 

Jag vet inte ens var jag ska börja. Det hela handlar om att banker vägrar administrera betalningar för företag som handlar med "fel" produkter. Inte "fel" som i olagliga produkter utan "fel" som i vad bankerna just då tycker är olämpligt. Så som jag förstår det handlar det om någon form av överenskommelse mellan alla stora banker, dvs nästan kartellartat, för att hindra vissa lagliga aktörer och därmed kraftigt begränsa näringsfriheten.

Man kallar det hela "moralisk kompass". Skjut mig... Det är skrattretande. Vi pratar om en bransch som lever på att svindla, manipulera värdepapper och bedra. Vi pratar om en bransch som handlar med företag som begår folkmord, som gör regelrätta bedrägerier och som ägnar sig åt miljöförstöring och vapentillverkning. En bransch som delar ut tvåsiffriga miljonbonusar när det går bra och som ständigt måste räddas när det går dåligt. Den branschen har nu helt plötsligt gått och fått moralpanik över vad vissa småföretagare handlar med. Skaffat en "moralisk kompass". Som i praktiken innebär att förvägra små handlare av nisch-kultur, såsom skräck och erotik, rätten och möjligheten att bedriva sin affärsverksamhet. 

Livsstilsterrorism är vad det handlar om. Ska bankerna lägga sig i vad jag väljer att handla med godtyckligt? Är det bankens sak att agera moralens väktare? Ska då också posten anses ansvariga för att kontrollera att de brev jag skickar bara innehåller "lämpliga" åsikter och tankar? 

Det kontantlösa samhället verkar alltså ha sina baksidor. Helt plötsligt kan ens möjligheter att bedriva handel slås undan för att bankerna inte godkänner ens sortiment. Helt godtyckligt. Individers och organisationers möjligheter att ens motta pengar kan helt uppenbart omintetgöras om man har fel åsikter, vilket stoppandet av transaktioner till Wikileaks visar. Jag undrar vad fortsättningen blir. Är det orimligt att tänka sig en liten "avgift" eller "muta" för att få sälja produkter i framtiden? För att få dem klassade som "lämpliga"? Bankerna har en enorm makt över penningflöden och missbrukar nu denna till att sätta sig till doms över andras preferenser och livsstil. Det är motbjudande.

Naturligtvis ska banker möta evenutella krav som kommer från rättssystemet och staten, det är en helt annan fråga. Men ska banker lägga sig i och aktivt hindra laglig handel?

Man ser här en svaghet i det finansiella systemet. Bankerna har, utan att det egentligen är nödvändigt, fått en spännande särställning. De hanterar all handel med virtuella pengar. Det är omöjligt att handla utan kontanter utant att blanda in en privat bank. Alltså kan bankernas godtycke utan vidare slå undan benen på vem som helst hur som helst. Nu finns ju en "moralisk kompass" för att säkerställa att det inte blir hur godtyckligt som helst utan att de viktiga aktörerna kan fortsätta som de alltid har gjort. Hur skulle världen se ut om bankerna vägrade ta i vapenindustrin med tång? Vägrade handla med företag som begår folkmord och vägrade genomföra transaktioner som leder till miljöförstöring? Nej, någon ordning får det ju vara! Folkmord och vapen är ju bra skit, eller? Bättre skit än skräckfilm enligt bankerna...

Nej. Bankernas totala dominans inom hanterandet av finansiella transaktioner av icke-fysiska pengar måste brytas. Jag föreslår att man för att avhjälpa det akuta problemet hittar ett sätt att tvinga bankerna att serva alla kunder som håller sig inom lagens ramar. Jag föreslår vidare att man på längre sikt arbetar fram ett koncept för att införa konceptet oreglerade kontanter även på internet. Tänk om jag kunde ha en virtuell plånbok och överföra pengar till min kompis plånbok helt utan att blanda in en bank. Hur man gör detta smidigt och säkert är väl något av en utmaning, men jag är övertygad om att det går att lösa. 

Det är ocks åvärt att slänga ett getöga på bitcoin. På många sätt vore det en trevlig utveckling.

UPPDATERING
Piratpartiets EU parlamentariker Christian Engström har gjort lite nytta och bidragit till att EU ställer sig negativ till den här formen av godtyckligt agerande från betalningstjänsternas sida. Det finns mer att läsa om saken i ett blogginlägg på hans blogg. Synd att övrig media inte bevakar EU-politiken bättre. Det var ren tur att jag snubblade över vad en parlamentariker varit inblandad i. Vad gör våra övriga parlamentariker månne?

Efter två års arbete är den så kallade cykel"utredningen" klar. Den omfattar drygt 850 sidor tydligen. Och har fått ta emot massiv kritik från hela cykelsverige. I stort sett lär det vara en lång dragning av alla lagar och regler som summerar till att cyklingen inte är diskriminerad i lag och ett par kraftfulla slag i luften i form av helt märkliga förslag varav de flesta handlar om att saken ska utredas vidare. För utredaren tyckte inte det ingick i utredningen att utreda, eller något... Så här väljer Sveriges stora cykelorganisationer att sammanfatta:

"Regeringens Cyklingsutredning är klar efter två års arbete. Uppdraget var att ge regeringen förslag för att öka cyklandet och göra det säkrare.

Men det har utredaren inte gjort. I stället är utredningen en mastodontsammanställning av regelverken för planeringen av transportinfrastrukturen (860 sidor!). De så kallade förslagen är så pass marginella att de saknar betydelse i det stora hela, och i en del fall så luddigt formulerade att det är svårt att bedöma vad de egentligen innebär."

På SvD Brännpunkt valde företrädarna för alla tunga cykelorganisationer i Sverige att skippa kringsnacket. Jag anar en trötthet på varmluft, som annars är alltför vanligt när det gäller cykelpolitik. Man lanserar ett enda krav: att finansiering för kvalitativ och säker cykelinfrastruktur ordnas fram. Man vill inte ha fler fromma löften, utredningar eller trams. Det som behövs för att öka cyklingen är inte fler varma tal om cykelns förträfflighet. Det som krävs är prioriterad, säker, snabb, effektiv och komfortabel cykelinfrastruktur. Och för att åstadkomma det behövs inga utredningar eller diskussioner. Det som krävs är att skamlöst och prestigelöst kopiera Hollands sätt att göra det rakt av. Det är så barnsligt enkelt. Det enda som behövs för att göra det är pengar.

Jag hade tänkt att inte vidare kommentera den farsartade så kallade "utredningen". Men jag kan inte låta bli. Den är så absurd att det är otroligt. Och börjar man syna den lite så framträder en rad märkligheter. Exempelvis saknade utredningen cykelexpertis. Bara en sådan sak får mig att reagera. Vem hade fått för sig att utreda exempelvis PBL utan att ha expertis inom stadsplanering och stadsbyggnad? Vem hade fått för sig att utreda något järnvägsrelaterat utan att ha järnvägsexpertis med i utredningen? Men cykeltrafik är tydligen inte viktigare än att amatörer kan få sätta sig och drömma tillbaka till sin tid som 14-åring innan cykeln byttes till moppe och aldrig användes igen. 

Jag är övertygad om att utredningen är riggad. Jag tror att man aktivt valde att sätta någon med lämplig inställning till relationerna mellan cykel och (den heliga) BILEN. Någon som man visste skulle rätta in sig i ledet och säga "allt är bra, allt är bra". Det går naturligtvis aldrig att få reda på de exakta omständigheterna, hur det verkligen ligger till. Men det är lite som med förbifarten fast tvärt om. Jag tror att den här processen är kandidat att sätta under lupp för SVT när det är dags att förstå vad som hände när alla visste att bilen var ohållbar och att omställning var ett faktum men ändå inget gjorde. Frågan är hur många år det tar bara...

För övrigt
Mölndal plockar bort en tredjedel av sina övergångsställen. Fotgängarna inges en "falsk trygghet". De har nämligen missuppfattat att bilister ska följa lagen och stanna. Istället är det enligt Mölndals kommun fotgängarnas fel. De ska ju förstå att de ska hoppa undan för att inte hejda (den heliga) BILENs framfart. Vi närmar oss allt mer USA. Snart kommer det inte gå att ta sig över vägen utan bil...

Jag undrar varför det är okej att plocka bort fotgängarnas passager överallt. Särskilt när det är bilister som är bovarna i dramat. Varför plockar man inte bort bilöverfarterna istället, dvs förbjuder biltrafik över fotgängarnas överfart, övergångsstället? Eller vänta, svor jag i kyrkan nu? Man får ju inte hindra (den heliga) BILEN...

Länk

En undersökning från Novus visar att den mammaskuld, att mammor skulle känna extra mycket skuld över att inte räcka till som förälder inte är en könad skuld som bara mamman känner. I själva verket verkar pappor i större utsträckning känna skuld över att inte räcka till för sina barn. I alla fall i Sverige. Detta är en intressant iakttagelse därför att det direkt slår hål på en hel del märkliga teorier som florerar i jämställdhetsdebatten. Exempelvis är det evidens för att män känner ansvar för sina barn och vill vara en fullvärdig förälder för dem. Det verkar vara en myt att det skulle förhålla sig på något annat sätt. 

Det pekar också på vikten att kämpa för ett jämställt föräldrarskap. Detta åstadkoms inte genom någon fjantig kvotering av föräldraförsäkringen. Det som krävs är att jämställa könen i familjelagstiftningen, stärka pappors rättigheter tills lagen inte gör skillnad på kön, och arbeta med ett jämställt bemötande från samhällets institutioner och privata aktörer som föräldrar kommer i kontakt med. Så länge samhällets syn på föräldrarskap är MAMMA + (ev manlig sidekick) så kommer inget i grunden förändras.

En intressant sidonotering är också att det pratas lite olika mycket om mammaskuld (cirka 1350 träffar på google) och pappaskuld (285 träffar på google). Det skiljer alltså en tiopotens. Hur det snackas säger en del om vad vi tänker och hur vår idévärld ser ut. Det är en bra bit kvar till riktig jämställdhet här i feminismens Saudiarabien.

Söndagskrönika igen! När jag orkar och hinner, jag har inte söndagskrönikor som arbetsuppgift så då får det bli så. Hur som helst, trevlig läsning!

En fråga som kommer till mig då och då när jag besöker typiska svenska städers så kallade centrum är: "Vem i hela fridens namn godkände den här urtrista och anskrämliga betong-klossen?" Och det värsta är ju att det är inte begränsat till några få städer, utan stad efter stad man besöker ser i stort sett exakt lika ful, anskrämlig och genomtråkig ut. Som om samma arkitekt ritat varenda centrum. Det värsta är att det faktiskt inte är långt från sanningen. De flesta ritades på samma kontor i Stockholm tillhörande Konsumentkooperationen. Jag har hittat material i form av en dokumentär som behandlar några av de mörkaste åren för svensk stadsbyggnad. I efterhand pratar man om "Rivningshysteri". Det var år då historielösheten slog i alla tak som finns och hela välfungereande och långsiktigt hållbara stadskärnor revs till förmån för några få varuhus stora som flera stadskvarter med tillhörande lika stort parkeringshus samt trafikleder. Man skulle serva de bilburna kundernas behov. Det var 60- och 70-tal. "När Domus kom till stan".

Det finns en utmärkt dokumentär med just det namnet, det är alltså den jag har råkat påträffa, som beskriver det som hände. Den finns i alla sina delar på en trevlig blogg: stadsplanering.se. Dokumentären erbjuder ett djupdyk i vad som egentligen hände och borde vara obligatoriskt material på samhällskunskapen i skolan. Det var den enskilt största stadsförändringen som någonsin inträffat i Sverige. Så många pusselbitar faller på plats när man ser den.

Exempelvis då pusselbiten om vem, eller snarare vilka pundare som tillät detta. I många kommuner beskrivs omvandlingen som en toppstyrd process med låg lokal förankring. Särskilt mot slutet av epoken. Det handlade om en politisk trust som lierade sig med i synnerhet Konsumentkooperationen, som drev varuhuskedjan Domus. I praktiken satt en avdelning på Konsumentkooperationen och dikterade hur stadsplanerna i många av våra städer skulle se ut. Folkets makt sattes helt ur spel och vi hamnade i en varukedjornas diktatur. Varukedjorna ville maximera profit per kvadratmeter och de ville ha bästa läget i staden. Konceptet var enkelt: billiga material, inga utsmyckningar, ingen påkostad arkitektur. Och så varianter av samma ritning för att passa in standard-konceptet i de lokala städerna. Vilket äntligen då besvarar min frågeställning.

Det besvarar också vart många fula parkeringshus, parkeringsplatser och stora trafikleder kommer ifrån. Hela den här omvandlingen var central för att anpassa svenska städer efter bilen istället för människan. Det var så att säga i den här transformeringen som bilens särställning skapades. En explicit avsikt var nämligen som jag skrev ovan att serva de bilburna kunderna. Hela staden byggdes om runt det särintresset. Det var i en tid när alla skulle ha bil och bilen var välfärdssymbol nummer ett. Det framgår tydligt att icke-bilburna kunder var mer eller mindre icke-önskvärda kunder, och också i förlängningen icke-önskvärda, andra klassens, medborgare. Alla riktiga medborgare var ju bilburna kunder för vilka man byggde om staden. Svensson är ju inte dummare än att han lallar med. Det är ju bekvämt och smidigt med bil när hela städerna byggs om för den. Vem vill gå utomhus i den bullriga trafiken på de otrygga och tomma gatorna? Vem vill ta sig ut i den livsfarliga trafikmiljön på en oskyddad cykel?

Vad som hände sen vet vi. Idag är många av Domus-varuhusen ombyggda till gallerior. Likadana gallerior med i stort sett samma rikstäckande kedjor. Epoken med centrala jättevaruhus blev kortvarig. Ytterligare ett utmärkt exempel på att beslut som kortsigtigt verkar rationella ofta tenderar att vara motsatsen i det långa perspektivet. Problemet är väl att det idag finns alternativ som är bättre för de bilburna kunderna, externa köpcentrum. De är belägna vid motorvägar och är alltså lättare att ta sig till än galleriorna i city. Cityhandeln har länge varit på dekis. De stora och fula galleriorna omöjliggör helt enkelt sunda stadskärnor. Bostäderna flyttades ut i förorten, nu finns inte plats för lika många boende i centrum. Och då upphör ju stadskärnan i någon mening att finnas. Den fysiska platsen finns förstås kvar, men människorna i staden har inte sina mötesplatser och ärenden där längre.

Slutligen förklarar den här epoken PBL, Plan- och Byggnadslagen, som idag är väldigt förvaltande, om man får uttrycka sig milt. Det är enormt svårt att få till stånd projekt, antagligen för att motverka att en sådan våldtäkt på städer upprepas. Det ironiska i allt detta är att vi alltså är fast med den usla skiten som vi skrev om PBL för att hindra. Så nu kan vi inte ens bli av med skiten!

Nu kommer veckans politiska nyhetskommentering. Den här veckan får det bli SAS-nyheten. Bolaget blöder fortfarande pengar (*surprise*). Nu lovar bolaget att spara (igen) för att få mer pengar från ägarna, bland annat Svenska staten (igen). Det här börjar kännas gammalt. Jag har hört den där låten förut. Och SAS har hittills visat övertydligt att det blir inte bättre. 

Jag har som privatperson bara goda minnen av SAS. Jag har flugit med dem till USA och till Kina. Det är ett trevligt bolag som åtminstone i den kontakten jag haft med dem levererat precis vad jag förväntat mig. Jag har också sentimentala band både till flyget och SAS-loggor på vingen. Men det hindrar inte mig från att hålla fast vid principen att bolag som inte fungerar ska konkursa istället för att mer eller mindre hjälpligt hållas uppe på skattebetalarnas bekostnad.

Det är särskilt allvarligt att ge sig på ett företag som är i flygbranschen. Det är en bransch som inte har framtiden för sig. Flyget kommer inte expandera framöver. Oljebristen kommer driva upp priserna och göra flyget dyrare och därmed kommer flyget tappa marknadsandelar. Att rädda SAS är ett misstag. Så enkelt är det. Sådana kommunistiska idiotprojekt borde inte en blå regering ta i ens med tång. Det är en märklig värld vi lever i.

Det finns möjligen en sak som bör behållas och det är linjerna ut till obygden. Det här med att hela Sverige måste få vara med och ha anslutningar. Hur detta åstadkoms struntar jag i. Köp loss två plan från SAS's konkursbo, eller förhandla med andra bolag om linjerna. Man kan inte plöja ner miljarder i ett bolag för att man värnar om två flyglinjer.

SvD, DN

Anser jag naturligtvis inte, då skulle jag vara en idiot då och då, men det är jag ju inte. Jag känner också många ansvarsfulla och mogna bilister som är intelligenta. Jag väljer dock titeln för att varje gång en cyklist gör något mindre bra så heter det att "cyklister är si och så". Så som en konstnärlig spegling helt enkelt. 

Men idag har varit en sån där dag när man bara haft otur med vilka bilister man råkat möta. Det börjar fint på morgonen med att en bilist fått för sig att cykelbanan är en utmärkt parkeringsplats. Eller ja, rent tekniskt sett stod bilen knappt på cykelbanan. Det var ett sånt här mystiskt ställe där cykelbanan en kort stund upphör för att fortsätta på andra sidan utfarten. Och bilen stod så att det verkligen inte gick att komma ut från cykelbanan som ni ser på bilden. Det är faktiskt inte så vanligt i Göteborg att bilister parkerar på cykelbanor eller blockerar så här. Men idag så hade det hänt och jag hade nog inte bloggat om det om det inte varit så att det var ett tecken på vad som var att vänta.

På hemvägen på kvällen stod bilaset kvar, ingen hade flyttat på det. Det är för mig en gåta varför man inte åkt och bärgat bort åbäket. I mörkret är den inte bara ett hinder utan också en trafikfara. Jag tvingades upp på motorleden som ni ser intill.

Sen kommer jag hem till Sävedalen och ska bara gå över vägen, nu som fotgängare tillsammans med min bättre hälft. Jag ska lyckas ta mig över korsningen Göteborgsvägen/Brattåskärrsvägen. Som bakgrund kan nämnas att det en bit längre bort på Göteborgsvägen nyligen skedde en dödsolycka vilket framtvingade en tidigareläggning av hastighetssänkning till 40 km/h på aktuell sträcka, en hastighet som jag upplever få respekterar trots att en person har dödats. Jag har i alla fall cykeln i ena handen med mig, vilket torde göra mig extra synlig. Min bättre hälft bär röd jacka vilket också borde göra oss synligare. Ändå kommer en idiot gasandes just som jag ska till att sätta foten ut på vägen. Jag får nästan hoppa baklänges. Detta är första övergångsstället, över Göteborgsvägen. Jag blev så sur att jag vrålade "väjningsplikt" efter bilen. Sen kommer det andra övergångsstället över Brattåskärrsvägen. Och tyvärr var det inte slut på oskicket att skita i väjningsplikter. Jag får hoppa undan än en gång när en bilist kommer insvängandes i hög hastighet framför fötterna på mig.

Här vill jag inflika att jag kräver att kommunen agerar för att göra passagerna här säkrare. Det finns en cykelöverfart här också som av samma skäl (att bilister kör för fort och skiter i övergångsställena) är väldigt otrygg, särskilt kvällstid. Det är av yttersta vikt att säkra att oskyddade trafikanter kan färdas över gatan utan att sätta sitt liv på spel. Tempot där är högt, hänsynen låg. En man har redan blivit ihjälkörd för bara månader sedan bara ett hundratal meter bort. Hur många fler ska behöva dödas?

Sen kommer jag då alltså hem. Och då möts jag av följande facebookstatus på min vägg:

Jag vet inte riktigt vad man säger. Helt enkelt att idag var en sån där dag när jag hade otur med vilka bilister jag mötte. Det värsta är att om jag hade haft aningens mer otur hade jag inte ens kunnat skriva det här. Och det är jag tyvärr mycket väl medveten om. Därför är det viktigt att arbeta med att minska bilismen och att få ner tempot och öka respekt och hänsyn. Det daltas för mycket med bilister som det är idag. Människoliv offras på bilisters frakomlighets altare. Det ställer inte jag upp på. Jag kräver en förändring. Det ska inte krävas två ton plåtburk med airbags och deformationszoner för att säkert ta sig över de lokala gatorna hemma.

Uppdatering!
Som av en händelse råkar jag dock ha lite tur med facebookfeedet! Cyklistbloggen delade följande: länk.

Pär Ström lämnar genusdebatten, för gott enligt honom själv. Han anser det helt omöjligt att föra en debatt. Han menar på att det inte ens existerar en debatt, för i en debatt måste minst två åsikter få finnnas. Han är av åsikten att det bara finns en åsikt som är accepterad att företräda.

I samma veva lämnar också Pelle Billing genusdebatten. Billing lämnar utan stora sortier i media och ger ingen förklaring på sin blogg. Men man kan väl gissa att det handlar om tid, prioriteringar och kanske resignation inför genusväldet. Jag vet inte.

Vad det här praktiskt betyder är att två viktiga och tunga debattörer lämnar arenan. Jag betecknar det som ett deomkratiskt problem att till och med de uppmärsammade och hyfsat väletablerade debattörerna lämnar debatten på grund av den uppoffring som krävs för att vara verksam som företrädare för "fel" åsikt. I det här fallet att könen ska ha lika rättigheter och skyldigheter, jämställdhet. Kontroversiella åsikter anno 2012 i feminismens Saudiarabien.

Diskussionen om hur man ska fortsätta nu när Ström och Billing är väck är ofrånkomlig och den förs i olika grupper runt om på nätet. Det finns planer på forum och webbaserade diskussionsplattformar. Vissa vill söka samarbete med feminismen, någon slags samförståndslösning, medan andra menar att det inte är en framkomlig väg. Ström och Billing har på många sätt personifierat två olika riktningar. Ström har alltid varit mer på barrikaderna och kompromisslöst hårdnackat krävt lika rättigheter och skyldigheter. Billing har försökt medling och samförstånd. Dessa två riktningar finns även representerade inom jämställdismen, och det kryper fram nu.

Personligen anser jag att det skulle vara ett misstag att medla med feminismen. Min åsikt är att jämställdismen inte har utrymme att kompromissa och kohandla på. Och feminismen finns helt enkelt inte representerad på den yta som jämställdismen kan röra sig på. Det funkar inte att jämka ihop något när grundvalarna är så olika. Lika lite som det hade fungerat att söka arbeta med jämlikhetsfrågor tillsammans med nazister. Tänk er diskusisonen: "okej, vi nöjer oss med att ni låter bli att gasa ihjäl judar, mot att ni får behandla dem som andra klassens medborgare". Vad blir motsvarigheten i vårt fall? "Okej, vi struntar i att ta hand om män som blir slagna av kvinnor, om vi kan ha en jämställd låglönepott istället för en kvinnopott"?

Nej. Jag tror på att hårdnackat hävda att lagen ska vara könsblind, att man ska ha samma rättigheter och skyldighet oavsett grej mellan benen och att ömsesidig respekt ska råda. Om någon inte ställer upp på det är det deras problem, inte jämställdismens. Och jämställdismen ska inte genom kohandel och kompromissa någon annan alternativ syn på hur könen ska behandlas. 

Att Ström och BIlling lämnar debatten kanske inte heller är helt genomtragiskt. Nu skapas utrymme för ett mer grundläggande arbete med folkrörelsen. Gemensam ideologisk plattform och en massa annat osexigt som media inte kommer slänga upp förstasidor om, men som är livsviktigt för rörelsen. Så jag är försiktigt optimistisk till fortsatta utvecklingen. Det blir bara en ny fas och mognad.

Ibland är det kul när man lyckas plita ihop ett konkret förslag som är lite mer än "anslå x miljoner till åtgärd a". För en gångs skull har det hänt att jag lyckats. Jag intresserar mig ibland för stadsplanering och stadsutveckling och där har jag en hel del idéer som kan bli konkreta förslag. Jag inleder därför en ny kategori "Konkret stadsutveckling" med denna post. Jag hoppas att det ska bli en trevlig kategori och att förslagen ska mana till nytänk och utvecklande diskussion.

Korsvägen är en av Göteborgs mera spännande trafiklösningar. Det är mycket som händer. Det är en stor kollektivtrafiksnod imitten och spårvagnar och bussar rullar in hela tiden. Runt detta går en lösning för biltrafik. Det är något som ungefär fungerar som en rondell och den är tvåfilig ungefär hela vägen runt. Runtom denna redan skrymmande trafikapparat finns sedan lite gångbanor och cykelbanor ad hoc där de fick plats. Det fungerar faktiskt förvånansvärt väl, men lösningen behöver förbättras avsevärt särskilt med tanke på att en av Västlänkens stationer hamnar rakt under Korsvägen och alltså kan antas öka framför allt antalet fotgängare som behöver ta sig fram. Dessutom byggs just nu Gothia Towers ut och blir ännu större, vilket också bör bidra till promenerandet. Det finns också några punkter runt om lösningen som kan må bra av ett litet ansiktslyft.

Till att börja med är det viktigt att ordna en tydlig, säker och smidig lösning för fotgängare. De som ankommer med västlänken kommer upp ovan jord som fotgängare och behöver kunna ta sig runt. Många fotgängare kommer byta till lokaltrafiken men det kommer bli ökade flöden även ut från platsen till omgivande bebyggelse. Situationen är idag smått kaosartad. Det måste skapas naturliga vägar inom själva hållplatsen som ansluter ut mot övergångsställena. Det är också önskvärt ifall det är möjligt att minska antalet vägar som måste korsas för fotgängare genom att plocka bort strategiskt valda bilfiler från cirkulationslösningen.

En kreativ lösning för att skapa en trevlig anslutning mot Svenska Mässan och därmed avlasta lite övergångsställen är att från den nya Korsvägen station göra en inglasad gångbro hela vägen in till Svenska Mässan. Anslutning direkt in i väggen och en nedgång på planen framför som möjliggör att gångbron kan användas av allmänheten även när Mässan vill ha entréen stängd.

Ett trafikslag som ofta samsas med fotgängarna är cyklisterna. För att öka kapaciteten för fotgängare är det önskvärt att också göra cykellösningen bättre så att cyklisterna i än mindre mån måste krångla runt på överfarter som fotgängarna använder mycket. Rent konkret behövs det framför allt

• skapas en kontinuerlig dubbelriktad cykelväg på Lisebergs-sidan av Örgrytevägen. Det gör att cyklister som ska vidare mot Munkebäcksleden slipper korsa vägen först vid korsvägen för att sedan korsa den igen vid st Sigfridsplan. Det avlastar passagen mellan Svenska Mässan och Liseberg. Rent praktiskt handlar det om att ta (i alla fall delar av) en bilfil i anspråk.
• skapas en dubbelriktad cykelbana längs Södra Vägen fram till korsningen med Berzeligatan. Trafiken bort från Korsvägen får en naturlig och enkel länk för vänstersväng upp mot Götaplatsen. Detta avlastar överfarten som är där idag då delar av cykeltrafiken som väljer Södra Vägen slipper korsa den.
• skaps en kontinuerlig dubbelriktad cykelväg på östra sidan av Skånegatan hela vägen bort till Ullevi. Det avlastar ytterligare ett övergångsställe/överfart något.

Situationen på norra sidan av Örgrytevägen upplevs som väldigt trång i dagsläget.Här behöver man antingen genom att ta en bilfil i anspråk eller genom att ta mer mark i anspråk norr om GC-vägen skapa mer yta.

Slutligen behöver området runt Lisebergs entré en upplyftning. Exempelvis kan man plocka bort hållplatsen (Korsvägen kan användas istället fullt ut) och använda frigjord yta. Norr om Örgrytevägen handlar det om att skapa någonting trevligt av asfaltsöknen. Något åt torg/park-hållet. Dessutom behöver fasaderna sig en ansiktslyftning och belysning på kvällen kan förbättras avsevärt. I bästa fall kan man skapa en känsla av att det hänger samman med planen framför Liseberg och därmed skapas ett högkvalitativt stadsrum. 

Nu kommer skamlös cykelreklam som bloggen "Put The Fun Between Your Legs" grävt fram. För den som är för lat att klicka på länkar så kommer siffrorna utan den snygga grafiken:

Cykelinfrastruktur som upptar 25% av bil-ledens yta medger 95% av kapaciteten för 1.3% av kostnaden.

Det är inte illa. Mer cykel till folket!

PUT THE FUN BETWEEN YOUR LEGS

Det känns som att jag borde kommentera på det faktum att USA's befolkning beslutat att Obama är rätt person att leda nationen fyra år till. Jag är inte förvånad. Obama tycks vara en kompetent och intelligent ledare. Å andra sidan tror jag inte det hade spelat någon speciellt stor roll vem som blivit vald av de två kandidaterna. USA står inför tider där valfriheten i termer av vilken politik som går att föra inte är den största. Kongressen har en svår sammansättning och budgetsituationen är mycket allvarlig.

Det är lite komiskt att själva symbolen för den så kallat "fria världen", Amerikas Förenta stater i själva verket snart ägs av en kommunistisk diktatur, Kina. Det är något som kommer bli intressant hur man väljer att hantera när taken för maximala underskott närmar sig än en gång. Sannolikt höjer man taken igen, så då är frågan hur länge Kina tänker finansiera USA. I och med att kongressen ser ut som den gör så har Obama mycket litet eget handlingsutrymme när det gäller att få till stånd förändringar när det gäller den (mer eller mindre okontrollerat) växande statsskulden. Det är dock osäkert om Obama är intresserad av att lösa den frågan. Hans hjärtefrågor handlar ju om att öka det offentliga ansvarstagandet. De stora utgiftsposterna är å andra sidan knappast Obamas sociala reformer utan exempelvis nationens "lilla nätta" militär. Förr eller senare måste Amerika dock lösa frågan, men frågan är hur. Det ska bli spännande att se!

Det som är lite oroande tycker jag är Obamas bredvillighet att pytsa in skattepengar i företag som inte går bra. Runt 60 miljarder dollar rakt in i GM exempelvis. Sjuka bolag ska konkursa och inte räddas av staten, för då kommer sjukheten bara förvärras och leda till något ännu värre längre fram då man hindrar framväxten av nya och friska företag. Nu när ekonomin ser ut som den gör och Amerikas budgetsituation är minst sagt spännande är det extra oroande om landet leds av en person som tycker att det är ansvarsfull politik att gynna vissa företag lite godtyckligt när det är svåra tider för att på något sätt stimulera fram en "evig högkonjunktur" eller vad målet kan vara. Men Bruce Springsteen blev glad i alla fall, för nu kan han fortsätta skriva låtar om amerikanska bilar, eller vad han nu menade.

Men jag tror överlag att Obama var den bättre kandidaten. Mit Romney verkade inte riktigt med i matchen och verkade ha som vision att copy-pastea Obama till skamlöshetens gräns. Fast med en sämre miljöpolitik. Så det blev väl på det stora hela det minst dåliga utfallet. Hur mandatperioden verkligen blir återstår att se.