Min Vision

Nu står julen (eller är hjulen eller hur det nu var) för dörren. Adventstiden började igår och kristna kyrkan firade nyår. Det känns lite märkligt att inte varit med i den svängen men det blåste så förskräckligt igår så det kändes tryggare hemma i källarlägenheten. Första ljuset tändes i den nyinhandlade advetsljustaken och årets första inhandlade pepparkaksbruk öppnades. Nu följer några veckor av mysig julbelysning och dekoration i städer, gallerior, fönster och hem. Också ljuständande varje söndag, adventsdikter och pepparkakor. En upptakt inför julbord och paket, samvaro med nära och kära, traditioner och värme.

Men det är ju bara en av alla bilder. Julen är också en kommersiell högtid när massorna strömmar till för att offra till Mammon i hans tempel. Pengarna flödar i strida strömmar från konsumenternas fickor och in i företagen. Ett säkert jultecken är numera när man ser H&M's underklädesreklam dra igång. Det går inte att blunda för det faktum att julen är handelns mest lukrativa tid på året, att det är utformat för att vi ska köpa skjortorna av oss. Så här års brukar de första konsumtionsskeptikerna köra sina drivear. "Gå inte på lögnen" är budskapet. Och visst finns det en sanning i det. Ofta hör man resonemang i stil med att "man kan ju byta presenter när som helst eller ha trevligt helt utan presenter. Varför firar vi en högtid så få längre tror på?"

Det är ju befogade frågor. Jul har ju blivit den kristna högtiden för att fira att Jesus föddes. Går man ännu längre tillbaka så kan man konstatera att traditionerna har ett ännu tidigare ursprung i asatron och midvinterblotet. Varför ska vi ta fram plånboken, springa runt i julhetsen och spendera för något som många av oss inte bryr oss ett dugg om. Jag personligen är kristen och oavsett om det var paketjippo eller ej skulle jag ju fira juletiden, men frågan för mig blir ju varför jag ska fira med högar av presenter, och varför just nu i december? Jesus föddes sannolikt inte mitt i vintern.

Jag har funderat lite på det där. Varför firar vi jul, varför ställer vi upp på detta kommersiella jippo? Jag tror det beror på att det är en win/win för både mig, min familj och företag. För vi människor är alla i någon mån konformistiska. Om inte alla andra firar så skulle det kännas konstigt att plötsligt dra samman hela familjen för att bara ses. Så fungerar i alla fall inte svenskar. Ska något firas så ska det göras samtidigt. Och då blir det ofrånkomligen så att handeln anpassar sin strategi för att utnyttja de större säljvolymerna under den perioden. Jag har många gånger hört att man lika gärna kan ha middag i oktober, men hur många ser vi som verkligen har det? Vi är så inne i vår stressiga vardagsbubbla att vi behöver någon som säger till oss "stopp, stanna, nu är det dags för familjen och det verkligt värdefulla i livet". Juljuppot gör det. Det är inte bara exploatering. Det är också en möjlighet för alla att verkligen stanna upp och se att det finns mer än vardagen. Och varför inte ta det när nätterna är som mörkast och lysa upp den mörka höstvintern med lite ljus och varma dekorationer, paket och samvarons värmande trygghet? Jag tror man borde vända på frågan egentligen. Vad är felet på att man träffas över en bit god mat och bryr sig om varandra?

Ikväll, den 24e november, gick en kort och ointellektuell debatt av stapeln i SVT. Den handlade om den omtalade SCUM-teatern. Som vanligt så rabblades alla feministiska floskler och det togs billiga poänger. Jag saknade djup. Jag saknade fakta. Med i debatten var Pär Ström, Pelle Billing och en hel räcka med annat folk. Tyvärr är formatet på debatten så misslyckat att ingen riktigt har tid att säga sin åsikt, och fakta har man inte tid alls med. Det är så fruktansvärt synd.

Som vanligt så var det ett väldans tjat om patriarkatet. Bland annat ställer skådespelerskan som spelar Solonas och ska citera manifestet frågan "varför tror du att män leder våldsstatistiken?". Det finns två intressanta iakttagelser. För det första är våldet till absolut största delen riktat mot andra män och för det andra är antalet män som döms för brott knappast ens en bråkdel av det totala antalet män i Sverige och världen. Var fanns patriarkatet? Är det de 5% män som beter sig svinigt tillsammans med de kvinnor som också fått makt som enligt undersökningar också beter sig svinigt. Vad är proportionerna? Att en bråkdel av gruppen män gör något betyder väl knappast att det finns ett så kallat "patriarkat". Det är dags att öppna ögonen. Patriarkatet är en feministisk floskel, ett hjärnspöke, som faller isär så fort man kommer med den "manliga härskartekniken" logik och statistik...

Om man nu ska prata härskartekniks så är väl det feminismens absoluta favorittekniker? Det blev så övertydligt i den här debatten att de debattörer som var för skattefinansierat manshat diskuterade patriarkat. Såg man det inte så var man ju helt enkelt "förstockad" och hade inte rätt att uttala sig. Smidigt liksom. "Jag har rätt och om du motbevisar mig har jag ändå rätt, för då är det bara så att du inte sett ljuset". Jag tar mig för pannan...

Sen var det ett tjat om det där så kallade "mordhotet" samtidigt som man vurmar för ett kollektivt mordhot på alla män. Om SCUM är en konstinstallation så är det så kallade mordhotet definitivt också det. Satiren är dessutom i sin originalkontext på den bloggen som jag skrivit tidigare väldigt tydlig. Medborgare X skriver ungefär "tänk om vi vände på det...". Kan man vara mer tydlig med att man gör en retorisk spegling? Solonas däremot dödade tre män, men tydligen är det bara en briljant satirisk sammanfattning av allt kvinnohat speglat... Eller?

Jag blir arg när man pratar om "konstnärlig" frihet att framföra, som en monolog, ett manifest som är ett direkt mordhot riktat till alla män samtidigt som man anser sig mordhotad när en man speglar retoriken. Det är dubbelmoral, det är sjukt och förkastligt. Det är ju så fruktansvärt tydligt att om det varit Mein Kampf som man hade valt hade pjäsen anmälts för hets mot folkgrupp. Men tyvärr medger inte lagtolkningen idag att göra samma anmälan när män som könskollektiv blir mordhotade, för män kan ju inte bli kränkta eftersom de är del av konspirationen "patriarkatet", de styrande.

Att recitera ett politiskt manifest är inte konst. Lika lite som jag tycker reciatation av Breivik är konst tycker jag att recitation av SCUM är konst. Det är propaganda. Men vi ser här något spännande om feministisk så kallad "konst", något som utmärker den idag. Det är att den är vulgär och osmaklig, dekadent och deppreverad. Jag ser likheter med den totala dekadensen som inträffade i samband med romarikets fall. Är detta ett tecken på västvärldens slutliga ekonomiska kollpas? När vi värderar genus"vetenskap" högre än teknik och matematik och tycker det är viktigare att fysiken är "genusanpassad" istället för sann så kan man ju börja undra. Istället för att diskutera vetenskapsfilosfi i gymnasiet så ska vi diskutera detta "genus", detta "genus" som bygger på en "vetenskap" som inte är värd namnet och som inte håller för normala krav på vetenskaplighet. Det enda vetenskapliga med genus är när man matematiskt tittar på former (se Tanja Bergkvists utläggningar vid intresse).

Det värsta med det här är att tjejer och killar i gymnasiet kommer tvingas att exponeras för manshatet på skoltid. Trots att alla har rätt att inte bli diskriminerade så ska skolor alltså skicka elever till en föreställning som (och nu är jag riktigt snäll) består i recitation av manshat. Ett alternativt sätt att säga det på är ju att man skickar eleverna till ett propagandacenter för feministisk indoktrinering och mannens slutliga likvidering.

Då kommer ju gärna argumenten att det finns många pjäser med skruvad kvinnosyn. Strindberg exempelvis, och många andra har ju skrivit diverse spännande saker. Men det är en viss skillnad. Strindberg har aldrig någonsin propagerat för någon slutgiltig lösning, han har ägnat sig åt att skildra berättelser med individer. Jag kan inte påminna mig om att han skrivit att kvinnor som släkte är genomont och måste dödas (men kanske kan Giftas tolkas så?). Det är en stor skillnad mellan att presentera en psykstörd eller puckad människa som råkar vara kvinna och att säga att alla kvinnor är psykstörda och puckade. Den lilla subtila skillnaden kom dock inte upp i debatten. Det är liksom skillnad på att säga att en man är ett stort pucko. För min del så gör gärna det. Skriv en bok eller pjäs om en sjuk manlig seriemördare eller så. Inga problem. Men när man tar det till att alla män är lägre stående än djur, knullsjuka varelser som kan vada i spyor för att få sex, och att könet som sådant är en biologisk olycka... då har man passerat en viss gräns, gränsen som klart och tydligt finns för alla andra grupper. Då sysslar man inte med konst. Då sysslar man med hets mot folkgrupp, förtal, ärekränkningar... Det är brottslig och kriminell verksamhet som skattesubventionerar i den feministiska könsförtryckande "jämställdhetens" namn. Och detta ska alltså nu ungdomar tvingas till. Märkligt att pappor, mammor, män och kvinnor reagerar... Mycket märkligt...

Jag vill föreslå att vi män brutalt mördar vår egen överdrivna tolerans mot allt förtal, alla "gubb"-uttryck, såsom "gubbslem", "gubbvälde", "gubbsjukt"..., och allt annat liknande och börjar kräva att åtnjuta samma lagliga skydd mot oprovocerade påhopp som alla andra i samhället. Gränsen överskreds för länge sedan, men nu har det skitits i det blå skåpet. Nu ÄR det krig! Det är dags för oss att gripa till vapen, dvs våra ord och tungor, och kraftfullt sätta ner foten. Förtal är ALDRIG någonsin okej, och inte heller hets mot folkgrupp, även om folkgruppen råkar vara vita heterosexuella medelålders svenska män. Men vi måste lära oss av feminismen så att vi inte gör samma misstag. Vi måste sammarbeta och inbjuda alla oavsett kön att vara med och ha ambitionen att i dialog och samförstånd utarbeta en ny agenda för verklig jämställdhet, jämställdhet 2.0 helt enkelt.

För övrigt
På Genusnytt finns självklart en tråd där debatten diskuteras. Genusnytt är en bra blogg som balanserar feministisk media genom att föra fram exempel på där män missgynnas, exempel som inte får komma fram i vanlig gammalmedia eftersom de strider mot hjärnspöket könsmaktsordningen. Det är alltså Pär Ströms ideella fritidsprojekt och den får till skillnad från all statsmedia inte massor bidrag. Kan vara värt att nämna sådär. David och Goliat är lite styrkeförhållandet mellan statsfeminismen och jämställdismen än så länge. Men jag hör alltfler i min omgivning som öppet ifrågasätter feminism. Min flickvän berättade att hon har kvinnliga bekanta som öppet kallar sig antifeminister. Detta måste ju vara ett gott tecken, även om man ska vara försiktig med anti-rörelser då. Men det visar ju på att ett totalitärt feministvälde hållr på att vittra sönder och falla. Snart kanske vi kan få en jämn och balanserad debatt baserat på det jämställdistiska jämställdhetssträvandet. Jag längtar efter det.

Jag ska väl börja med att säga att jag tyvärr sannolikt måste skära ner kraftigt på mitt engagemang i den här bloggen. Jag har nämligen påbörjat en anställning hos Chalmers Teknologkonsulter, CTK, på 25% vid sidan om studierna. Det känns spännande och utvecklande, men självklart så är det främst mitt engagemang vid sidan av universitetet som kommer att stryka med. Jag tycker dock att det är väldigt roligt och utmanande att blogga politiskt. Det är ingen lätt uppgift att formulera sin åsikt i alla miljoner frågor det finns att ta ställning till. Det är verkligen lärorikt och utvecklande att ständigt vässa sin argumentationsteknik och ständigt ompröva sina ståndpunkter. Jag ska försöka kunna presentera något nytt någon gång i veckan, men varje eller varannan dag är numera helt orealistiskt. Det är nästan en heltidssyssla att bara blogga om politik. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jag förstår gruppen man gärna kallar "väljarna" som lever i någon slags politisk koma fram till valen och sedan röstar som de gjorde förra valet eller eventuellt lockas över till andra blocket av något slagkraftigt löfte. Det är tidskrävande att delta i det demokratiska arbetet och media misslyckas med att göra de komplexa frågorna rättvisa. Det som blir kvar är en utspädd kaffesump som man förväntas grunda sina beslut på.

Det jag egentligen tänkte blogga om är något helt annat. En strömning eller ett fenomen som jag lagt märke till. Jag råkar ta avstamp i jämställdhetsdebatten denna gång, men skulle lika gärna kunna välja andra (infekterade) diskussioner, såsom rasism eller vinst i välfärden. Jag börjar med ett citat:

"Det hela började med ett inlägg om SCUM av den kände antifeministen Pär Ström på bloggen Genusnytt, samlingsplatsen för Sveriges mansrörelse. Ström, som föredrar benämningen jämställdist, uppmanade sina läsare att delta i protesterna mot SCUM."

Det är skrivet i nån tidning, finns återgivet på Genusnytt i vanlig ordning (märkligt annars). Man får gärna tycka vad man vill om Pär Ström i övrigt, men retoriken är symptomatisk. Är man inte med så är man mot. Tar man avstånd från feminismen är man automatiskt feminismens motståndare. Håller man inte med i varje detalj av feminismens världsbild så är man antifeminist. Menar man på att även män diskrimineras i samhället har man plötsligt blivit kvinnohatare. Vad är denna svartvithet ett tecken på? Vilken typ av "ism" brukar man förknippa med detta tänkande?

Det obekväma svaret är extremism. Tyvärr är det så att feminismen så som den tolkas av mediapersoner, kulturredaktioner, krönikörer, tongivande feminister och andra som får privilegiet att formulera feministiska idéer inte är något annat än extremism i klass med nazism eller islamism. Man höjer en skrift som på största allvar föreslår den slutgiltiga lösningen, fast med män som offer istället för judar. Idévärlden med könsmaktsordning och patriarkat är snarlik de många konspirationsteorierna som fanns mot judar under 1920 och 1930-talet som sedan slutade i, ja, behöver jag ens skriva det?

Men det slutar inte i feminism som jag påpekade ovan. Denna svartvithet, som jag känner igen från min tonårstids förenklingsiver, finns överallt om man bara kan identifiera alla tecken. Integrationsdebatten är ju ett mönsterexempel. Håller man inte med om att integration är bra så har man blivit stämplad som rasist, trots att ett ifrågasättande av integrationspolitiken är högst nödvändig. All politik måste ifrågasättas och prövas för annars blir inte lösningarna genomtänkta på samma sätt. Och integrationspolitiken var dessutom ett misslyckat projekt som verkligen hade behövt kritiseras långt tidigare. Ett annat mönsterexempel är vinster i välfärden. Där så är alla kommuner ideala förvaltare som tar hänsyn till människovärden och som alltid gör bäst och priseffektivast verksamhet medan alla vinstdrivna förvaltare är profithungrande svin. Är man inte för förbud av vinster i välfärden så är man genast ultra-nyliberal, osolidarisk och egoistisk.

Det är märkligt, hur vår tid präglas av förenklingar på många sätt. Kanske har denna förenkling inte samma nytta på alla områden? Politik är väl definitivt ett område som borde fördjupats istället för att ha förenklats. Vi har aldrig haft så många med gymnasiekompetens som idag, men ändå går det bara åt ett håll. Enklare, än mer fördummande tidningsartiklar och massmedial bevakning av den politiska debatten. Allting blir svartvitt och nyanser förgås. Till och med för oss som söker nyanserna är de svårare att hitta trots internets rika flora av bloggare och tyckare. Är man inte med så är man mot. Så är det på många platser, verkliga såväl som virtuella, idag.

Jag tror svartvitheten är farlig. Visst har tonåringens radikalism sin plats i politik, men det måste finnas en mognare och mer nyanserad bild också. Hela samhället kan inte bli tonårs-svartvitt i sitt tänk. Det är på något sätt ändå en tendens som känns större än bara politisk. Jag kan inte sätta fingret på det bara. Det känns olustigt att man inte kan ha avvikande åsikter utan att stämplas som "anti". Jag är inte antifeminist, men skulle säkert kallas det av journalister om de fick för sig att gräva i närheten av mig. Jag definierar mig som för lika rättigheter och skyldigheter för könen, jämställdist, inte som motståndare till feminismen. Visst finns det meningsskiljaktigheter, det ska man väl inte förtiga, men jämställdismen är ingen anti-rörelse. Den definierar inte sig själv som motståndarrörelse. Feminismen däremot har blivit en antikvinnoförtrycksrörelse. Problemet med anti-rörelser är att man låter sin agenda definieras av någon annan, nämligen det eller den man är emot. Om jag är höger är jag inte anti-vänster. Jag kan se poänger som vänstern har och jag kan sympatisera i vissa frågor. Är jag anti-vänster så måste jag definitionsmässigt vara emot vänstern även om de föreslår fri kapitalistisk marknadsekonomi. Däri ligger faran med anti-benämningar. Man överlämnar rätten att definiera sig själv till andra. Sådan är inte jag. Jag försöker vara för det jag tycker istället för att vara emot det jag inte tycker. Det är också ett mycket trevligare sätt att se världen.

Så bygg inte dikotomier utan försök se nyanserna är kontentan. I alla fall tror jag att det är vad jag menar.

Jag såg på en SVT-debatt om äldrevården. Eller ska sanningen fram så var det flickvännen som såg och jag som lyssnade. Jag klarar inte av att se sånt där egentligen. Jag tycker det är direkt förolämpande mot mitt intellekt. Så låg är nivån. Jag är 20 år och tycker det. Jag undrar verkligen hur äldre och mognare personer upplever diskussionerna. Personligen tycker jag det är pinsamt att samhällsdiskussionen tillåts bli så ytlig i SVT, som ska värna om den djupare debatten och inte väja för de komplexa och komplicerade resonemangen och frågorna. Jag har svårt att se på en debatt där nivån är lägre än på de argumenterande talen vi skulle hålla i gymnasiet. Men det är egentligen en helt egen fråga, hur demokratin äventyras av svenska folkets fördumning, en fördumning som förflumningen av skolan lett till.

Det var äldrevård som stod på agendan som sagt. Det har ju varit lite turer kring den. Det som förvånade mig var att man fastnade i den eviga ideologiskt infekterade diskussionen om privata vinster på välfärd. En person haspade ur sig att privata företag inte har i välfärden att göra. Det markerar för mig nivån på hans intellekt. Är han så mentalt eller kunskapsmässigt handikappad att han inte förstår att sprutorna, blöjorna, sängarna, datorerna och ungefär allt annat som krävs för att driva välfärdsverksamhet kommer från privata vinstdrivande företag? Det han säger är implicit att offentlig sektor skall överta produktionen av allting som ska användas i offentlig sektor, egentligen alltifrån odligen av trä, till avverkning, till produktion av ett bord eller en stol, till distribution av den där möbeln till en välfärdsverksamhet. Samma sak gäller för sprutor, medicin, datorer, mjukvara, blöjor och allt annat. Finns det någon som tror att det skulle bli billigare, för att det offentliga inte har ett vinstintresse? Om inga pengar får förloras i vinst så måste det ju betyda att inget får betalas till privata företag i något steg. Är det någon som på fullt allvar tror att vi kommer få en bra datorhårdvara billigare än vad dagens kommersiella vinstdrivande datortillverkare klarar av att leverera?

Hittills har jag inte stött på någon som tror detta. Men de menar på att det är skillnad på att producera en vara och att driva en välfärdstjänst. Jag har svårt att se den principiella skillnaden på att tjäna pengar på att göra en bra och billig spruta som kan användas för att ge miljoner människor medicin och att tjäna pengar på att billigt och effektivt använda sprutan.

Problemet som alla misslyckas med att hitta är som jag skrivit några gånger att vi har en modell som premierar den billigaste. Det är inte svårt för ett storföretag att bjuda under de som har idéer, som vill kvalitativ vård. Med hjälp av ganska oetiska effektiviseringar i verksamheten och effektiv skatteplanering lyfter man sedan ut tillräckliga pengar för att det ska bli lönsamt att driva företaget. Tänk oss att vi har en person Kim (som för debattens skull är helt könlös) som vill starta ett äldreboende. Kim vill verkligen värna om den enskilda pensionären. Kim vill att varje pensionär som är tillräckligt frisk för det ska få vara ute två gånger om dagen minst, att det varje vecka ska annordnas aktiviteter gärna utflykter, att maten ska vara lika god som den mat de äldre lagade hemma innan de kom till hemmet samt att bemanningen ska vara god. Kim vill återinvestera stora delar av vinsten tillbaka i verksamheten och bara ta ut en blygsam andel i arvode för det arbete ägandet innebär så att de nödvändiga utgifterna för mat och bostad kan klaras av för Kim personligen.

Kim kommer till upphandlingen med ett färdigt koncept. För 700 000 årligen känner Kim att det är genomförbart att göra Sveriges bästa äldrevård. På andra sidan bordet sitter kommunalråd och tjänstemän och skakar på huvudet; "ledsen Kim, men Carema här har bjudit 550 000 kr per år, vi kan inte ge dig möjlighet att starta upp". Kim svarar då, "men Carema har ju massor skandaler, ingen tillräcklig bemanning, de äldre får ju ligga i gamla kissiga blöjor. Jag har budgeterat för mer personal, bättre livskvalitet för de äldre. Hos mig kommer ingen behöva ligga i kissiga blöjor". Kommunen måste idag svara på det "ledsen Kim, men Carema är billigare, det är det enda vi bryr oss om".

Vi frågar oss ofta var dessa små företag som vi trodde skulle uppstå tagit vägen. Jag säger inte att det per nödvändighet är som jag insuinerar, att det finns tusentals Kim som blir bortvalda för att de vägrar driva en verksamhet som de vet kommer bli dålig för de äldre, att de vägrar få så små medel att man måste göra stora avkall på kvalitet. För Carema är inte det så stora problem. Besluten fattas långt från verkligheten och beslutsfattarna slipper se de äldre i ögonen. Men visst låter det som en inte helt omöjlig förklaring? Vill vi se fler Kim där ute i verkligheten som driver verksamhet med de äldres bästa för ögonen får vi nog vara beredda på att det kostar mer än billigaste möjliga alternativ. Men i gengäld får vi kvalitet, livskvalitet för de äldre. Jag som liberal förordar ju att människor med sitt privata kapital ska få välja. På så sätt så kommer de företag som arbetar långsiktigt med hög kvalitet att premieras. På så sätt säkerställs att inga politiker sätter upp för låga kravspecifikationer eller tror för mycket på vad som brukar kallas "Cooperative bullshit", dvs de snygga säljargumenten och slagkraftiga slogans som presenteras på flashiga affischer och interna dokument.

För att modellen ska fungera krävs självklart kontrollmekanismer. Meddelarskydd ser jag som en självklarhet, vidare en stor informationssite som presenterar undersökningar och mätningar. Branschen kan utveckla egna kvalitetscertifieringar som skett på många olika andra håll i näringslivet, gärna i samarbete med staten. Vidare kan staten ha en myndighet som kontrollerar via stickprover i verksamheter att vårdgivare uppfyller en lägstanivå som vi beslutar om.

Sen halkade diskussionen in på det här med vinstuttag. Det finns väl inte så mycket att säga mer än att det är äckligt vad vissa har perverterade idéer om hur staten ska bestämma vad människor ska få göra med sina pengar. Hur vinst används är företagens ensak och konsumenter som inte gillar företagens agerande kan självklart rösta med sina fötter. Men det är inte statens ensak att lagstifta om hur vissa typer av företag ska spendera sina pengar. Det är ett övergrepp på det privata ägandet, tvångsförvaltning av människors privata kapital och egendom. Staten tar redan ut skatter. Utöver det har de ingenting med företags vinster eller kapital att göra! Det är ju så att man börjar tro på alla skämt om socialismen, såsom "socialism är bara roligt tills man spenderat alla sina vänners pengar". Är det så illa att det ligger någonting i den meningen?

Jag tackar Pär Ström och Genusnytt för att han ovetandes om det påmint mig om att det idag är en av årets viktigaste dagar. Idag, den 19 november, är det en dag som allt för få känner till existerar. Det är den internationella mansdagen. Denna dag tänker jag har många olika viktiga fokus som alltför sällan får plats i media, samhällsdebatten eller vår begreppsvärld.

Först och främst så tänker jag på internationella mansdagen som det självklara tillfället att särskilt glädjas över allt fantastiskt som män genom historien tillfört mänskligheten och fortfarande än idag fortsätter tillföra. Det finns många viktiga insatser att peka på. Mannen har bidragit med många teknologiska genombrott genom historien. Alltifrån forntida högteknologi som exempelvis akvedukterna i Rom, kullager, värmemaskiner och ångmaskiner till mer moderna saker såsom flygplan, bilar, datorer, varierad datormjukvara, telefon, elektricitet och så vidare. Mannen har också varit mycket aktiv på den vetenskapliga fronten. Namn som Euklides, Arkimedes, Newton, Maxwell, Riemann, Einstein, Moore, Hook, Bohr... Listan kan göras hur lång som helst. Män står bakom nästan all fysik och matematik, som exempel kan nämnas analys (calculus), mekanik, relativitetsteori, linjär algebra, talteori... Det manliga könet har också gjort ett fantastiskt bidrag till världskulturen. Antikens arkitektur med Greklands teatrar och Roms fantastiska och magnifika palats och arenor är bara ett av många exempel. Inom litteratur och lyrik har män länge varit de mest framgångsrika och älskade. Homeros, Mozart, Bellman, Strindberg, Springsteen, Bach, Poe, Voltaire, Moliére, Bethoven... Även inom affärslivet och politiken är män klart mest framgångsrika. Wallenberg och Kamprad är två utmärkta svenska exempel. Uppfinningar såsom marknadsekonomi, kapitalism och liberalism är sådant som män har skapat. Man får inte heller glömma alla uppoffringar som män gjort för att försörja och skydda sin familj, dvs kvinnor och barn. Det farliga arbetet i gruvorna, de dödliga krigen, farlig och påfrestande jakt efter mat. Allt detta har historiskt oftast varit mannens lott. Vi män kan känna oss stolta över att tillhöra ett så fantastiskt och världsförbättrande kön!

Internationella mansdagen är dock tyvärr mer än att bara slå sig själv för bröstet och klia kompisryggar. Det är också en dag att uppmärksamma den diskriminering och det förtryck män världen över, och även i Sverige utsätts för dagligen. På världsnivå handlar det om att vara tvingad att offra sig för sitt land, arbeta i farliga gruvor, under tvång sanera efter kärnkraftsolyckor, bli utsatt för tvångsgifte (yes, det drabbar ju självfallet både män och kvinnor eftersom varken mannen eller kvinnan får välja normalt sett), och allmänt strukturellt tvingas till att utföra de farligaste och smutsigaste jobben.

I Sverige sker också en stor mansdiskriminering. Självklart är den inte lika katastrofal som i den underutvecklade delen av världen, men man kan vid en snabb genomläsning av författningen konstatera att män är det enda könet som diskrimineras i lagen. Familjebalken har vid många tillfällen effektivt motat bort pappor från deras biologiska barn, och har också helt motsatt tvingat män som inte är biologiska föräldrar att betala underhåll till barn som inte är deras. Jag bloggade ju nyligen om ett sådant fall. Men även på andra punkter i lagen är det skillnad på person med penis och person med vagina. Dessutom ska tilläggas att det i praxis skiljer sig i hur man bedömmer manliga och kvinnliga brottslingar. Kvinnor åtnjuter en stor straffrabatt som det dessutom talas öppet om. Likhet inför lagen existerar inte i Sverige.

Vidare diskrimineras mannen av samhället som institution. Exempelvis så satsas det väldigt lite på att försöka skapa en screening för prostatacancer motsvarande mammografi trots att prostatacancer är vanligare och betydligt svårare att behandla. I direktiv till socialtjänsten står att man ska ta kvinnans parti oavsett vad som hänt i relationsvåldsärenden. Mansjourer kan inte få bidrag för att hjälpa män som blir slagna, men att få bidrag för att hjälpa män som slår går utmärkt. Jämför detta med kvinnojourers bidrag.

Men det sker också en stor mansdiskriminering i familjesfären. Undersökningar visar på att den som bestämmer i den privata sfären är kvinnan. Hon har i regel alltid sista ordet och makten över alla beslut, alltifrån semestern till boendet, till arbetsfördelningen i hemmet, och till barnen.

Trots allt detta får inte mäns frågor lyftas i jämställdhetsdebatten. De som gör tappra försök blir kallade "gubbslem", företrädare för nått "patriarkalt" "gubbvälde" eller något liknande. När senast hörde du ordet "kärringslem" eller "matriarkalt kärringvälde" användas i en tidningskrönika? Gubbslem är vanligt förekommande ord i vissa kolummisters så kallade krönikor. Mäns försök att balansera debatten har hittills blivit bemött med att vi är mansgrisar som inte förstår hur bra vi har det. Till och med krav på likhet inför lagen och jämställd lagstiftning avfärdas på detta sättet. Som ett tidens tecken är Solonas fruktansvärda manshat och förtal numera finkultur och teater, "en rolig satir" har jag hört det kallas. När en man, Medborgare X, gjorde en betydligt roligare och faktiskt helt uppenbar satir så var censuren där fortare än kvickt och inlägget polisanmäldes. Det var visst mordhot om det var en kvinna man hotade. Att Solonas inte bara hotade utan faktiskt dödade en man och dessutom skadade två män tycks ha gått världen förbi. Det var ju bara en "rolig satir". Undra om den dödad mannen tyckte det var kul...

Det finns mycket att göra innan vi nått ett jämställt samhälle. Det första steget på vägen måste bli att häva det feministisa tolkningsföreträdet som förhindrar varje försök till dialog eller samförstånd mellan könen. Det är feminismen som skapat detta könskrig vi ser idag. Det kommer inte sluta förän vi slutar upp med att göra jämställdhet till en könskamp. Jämställdhet är en kamp alla människor måste vara med i och det är en kamp där alla människors upplevelser måste tas på allvar. Därifrån börjar en lång mödosam kamp för att närma sig jämställdhet, men om vi kan jobba tillsammans som män och kvinnor på ett ansvarsfullt, respektfullt och moget sätt som de vuxna människor vi är så kommer vi ha goda chanser att lyckas. Jämställdhet 2.0 kräver dialog mellan män och kvinnor istället för enkönad monolog. Vågar du anta den utmaningen?

Jag läste om vad jag skrivit tidigare om bostadspolitik och konstaterar att uppenbarligen finns det 46 000 personer som vill ha egen bostad men som inte kan få det för att det inte finns bostäder nog. Detta enbart i Göteborg. Kötiderna för att få en plats att bo på om man inte har hundratusentals kronor att slanta upp i madrassen mäts inte sällan i år i Sveriges växande städer. För företag är det ett problem att man inte kan ordna boende till den kompetens man måste rekrytera in utifrån, antingen från andra platser i Sverige eller andra delar av världen. Samtidigt har våra levnadsvanor förändrats drastiskt. Sverige tillhör världens mest singeltäta länder och det ställer självklart nya krav på bostadsmarknaden. Två singlar kräver två mindre (och dyrare ska tilläggas) lägenheter än ett samlevande par. Tidigare har man byggt utefter antagandet att de flesta lägenheter delas av livspartners, men kan vi verkligen göra det idag?

Rätten till bostad räknas till de grundläggande mänskliga rättigheterna som vi skrivit på och förbundit oss att följa. Ändå tycker vi det är acceptabelt med kötider för boende mätt i år. Väntetiden på en ny bil ligger väl på nån månad, och då produceras den på din beställning helt enligt dina önskemål. Väntetiden på en ny dator är för det mesta oändligt liten eftersom det nästan alltid finns hemma i butiken. Detta och massvis andra rätt "oväsentliga" produkter finns alltså att få bara man sträcker ut handen. Men när det kommer till det viktigaste, en plats att bo på, får man vackert köa riktigt länge.

Något som vi av erfarenhet vet att socialism för med sig är köer. Det är ju nästan en rolig skämtsamhet att diskutera hur svenskar alltid ska köa. Jag minns när en anställd vid OnOff när det höll på att konkursa beklagade sig över att konkurrenterna gick bättre, för OnOff hade minsann bättre kundhantering. De hade nämligen ett speciellt kösystem. En gissning är att konkurrenterna satsade på att ha så lite kö att man inte behövde ett speciellt system för det... I varje fall så finns det väl inget som är så talande som att minnas Sovjet. Okej, jag var inte född när detta jättehärke till nation föll i småbitar, men jag har faktiskt läst lite historia. Om jag inte fått saken om bakfoten så var kö mer vardag än undantag. Kö för att få ut precis allting ifrån dagens matranson till att få ut kläder att ha på sig. En planekonomisk lösning medför alltid av någon märklig anledning kö. Dessutom så finns inget utrymme för individuella lösningar. Bestäms det att det är svarta skor som gäller så är det svarta skor som gäller oavsett om vissa grupper vill ha lila eller bruna skor istället. Man skulle väl kunna säga att resursallokeringen i en planekonomi är ineffektiv. Det skapas en konstant bristsituation och det produceras våldsamma volymer av varor som ingen vill ha. Vi minns miljonprojektet som producerades i sann planekonomisk anda. De tillhör ju kanske inte Sveriges populäraste områden...

I den fria västvärlden brukar vi vara så stolta med att vi har marknadsekonomi. Jag är stolt över att vi har marknadsekonomi inom många sektorer, men det kan bli bättre. Bostadsmarknaden är en bransch som behöver mer marknadsekonomi och frihet. Idag är branschen tyngd under många betungande regleringar. Hyror får inte sättas i relation till värdet av boendet och man måste bygga absolut bästa kvaliteten alltid på allt (jämför med att man skulle lagstifta om att man var tvungen att alltid använda apple-produkter (som jag tror håller högst hårdvarumässiga kvalitet på marknaden) oavsett vad). Förutom detta bör hela branschen konkurrensutsättas internationellt. Mycket talar för att bygg är överavlönad och detta löser man normalt med konkurrens så att oligopolen kan luckras upp och dö. Även att begränsa NIMBYs inflytande på hur och vart det byggs är viktigt. Människor är konservativa och vill ha det som det alltid har varit. Men de äger faktiskt inte gräsplätten 50 meter från huset eller liknande. Om politikerna vågade ändra lagarna så att den som äger marken får besluta hur den sak användas i större mån skulle det gå snabbare att gå från plan till handling, en process som idag kan ta 3 år och utgöra 14% av projektets kostnad.

Vi har provat en reglerad subventionerad och skyddad bostadsmarknad för hyresrätter, det funkade inte och nu byggs för få hyresrätter därför att de är olönsamma. Samtidigt står fler ungdomar utan hundratusentals kronor att investera med i begrepp att flytta hemifrån, ett stort och viktigt steg i deras liv. Om dessa ska kunna få plats och kunna leva ett självständigt vuxet liv måste vi låta marknaden reda upp i den oreda som politiker ställt till med. Det kommer innebära hyreshöjningar i centrala och attraktiva delar av städerna, men det kommer också bli sänkningar av hyrorna i utkanterna och fler projekt kommer att kunna initieras. På så sätt kan vi långsamt bygga oss fram till den normala marknadssituationen, att tillgången alltid är något större än efterfrågan. Sluta tvinga människor att köa för bostad och låt marknaden, den enda fungerande allokeringslösningen, vara fri!

Tack vare ett fantastiskt företag, Google, så finns sanningen om vad Medborgare X verkligen skrev ännu tillgänglig för allmänheten, vilka ord det var som ledde till censur, förakt och förtal. Oavsett vad man anser om hans agerande anser jag att det är viktigt att hans ord får leva kvar. För mig kommer det för alltid vara ett monument över feminismns totalitära grymhet, men det är också viktigt att det finns kvar av andra skäl. Det är ett viktigt inlägg som säger mycket om vår samtid och som har stort historiskt värde. Det är viktigt att orden får fortsätta finnas kvar.

Jag kommer inte att citera några längre partier, men jag har sparat orden för eftervärlden. I en tid som inte är så totalitär, förtryckande och ofri kanske orden kommer upp än en gång. Tills dess att Google väljer att ta bort det ur chachen finns det på: http://webcache.googleusercontent.com/search?gcx=w&sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=cache%3Ahttp%3A%2F%2Fmedborgarperspektiv.wordpress.com%2F2011%2F11%2F10%2Fen-mordad-feminist-ar-en-bra-feminist%2F.

"Det är alltså inte bara ett manifest som uttrycker hat mot vissa grupper av människor som Valerie Solanas har gemensamt med Anders Behring Breivik, utan även ett reellt attentat mot flera av dessa människor!

Anders Behring Breivik sitter inspärrad bakom lås och bom. Hans manifest finns det få som skulle kalla för ”uppfriskande”, ”gyllene” eller att det ”lockar till skratt”. Än mindre skulle någon få för sig att sätta upp en teaterföreställning utifrån det och mana till mord på de utpekade grupperna. Speciellt inte med skolbarn ur de utpekade grupperna i publiken. Och allra minst skulle media jubla över något sådant!

Men feministerna tycker bara att Valerie Solanas manshat är en humoristisk ironi. Ingen ting som man saka ta på allvar."

Det är efter citerad passage han vänder på rollerna. Han menar att eftersom manshat då anses som humoristisk ironi, varför skulle inte kvinnohat kunna anses som det? Det är ju exakt samma grej, byt plats på man och kvinna bara. Han gör precis som Solonas också "hatet" personligt och riktar det mot någon. Solonas tog verkligen livet av den mannen. Medborgare X hänvisar till helt publika uppgifter tillgängliga för vem som helst på Internet, som kan behövas för att "hitta" personen, men utför alltså inget mord. När en kvinna, Solonas, verkligen mördar då är det alltså värt att upphöja och göra konst av, till och med värt att förmedla och lära ut till elever. När en man gör satir av det hela på en blogg utan att en droppe blod spills är det skäl nog för polisanmälan, förtal, förtryck, och censur. Scum(t) så att säga...

För övrigt
En 14 pojke blev skinnflådd på pengar för ett barn han aldrig någonsin varit fader till. Hela hans ungdom präglades av att kronofogden jagade honom på pengar i underhåll till ett barn som inte var hans. DNA prov som genomfördes långt senare visar att han med 99.93 % säkerhet inte är far till barnet. Kostnader för rättegång, hans förlorade ungdom och utbildningsmöjligheter/karriärsmöjligheter samt alla de pengar som kvinnan stulit av honom kommer inte att kompenseras på något sätt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Obligatoriskt faderskapstest på BB borde det lagstiftas om i de fall där det finns en utpekad far! I de fall där det inte finns en utpekad far bör även män som har varit med kvinnan vid den tiden då barnet avlades ha rätt att begära faderskapstest. Idag kan en kvinna kräva att en man gör faderskapstest och detta kan genomdrivas med statens våldsmonopol med hjälp av polisingripande, men mannen har inte rätt att undersöka om han är far till ett barn om inte mamman ger sin tillåtelse. Inom jämställdheten pratas det ju ofta om makt och vem som har mest av den varan. Vi kan igen konstatera att i zonen barn och familj så har mannen ingen makt alls medan kvinnan har all makt. Medan kvinnodiskrimineringen blir alltmer sällsynt frodas fortfarande mansdiskriminering, medan ojämställdheter till kvinnans nackdel arbetas bort så försvaras matriarkatet i familjesfären med näbbar och klor. Det är bara att konstatera att feminismen inte är för jämställdhet utan för kvinnovälde. Jämställdismen behövs verkligen. Båda könens problem måste tas på allvar om vi ska kunna arbeta för riktig och sann jämställdhet! Länk till Aftonbladets artikel.

Jag kan konstatera att en modig jämställdhetsförkämpe blivit drabbad av censuren. Medborgare X har fått sin blogg nedstängd av Wordpress efter att han skrivit ett ganska uppseendeväckande inlägg i den allmänna diskussionen om SCUM-teatern. Han valde att vända manifestets retorik och byta plats på man och kvinna. Vi ser vart vi hamnat. I ett jämställt samhälle borde relationen mellan män och kvinnor åtminstone ha egenskapen att den är symmetrisk, men så är det alltså inte.

Inlägget kanske inte hade den mest lämpliga titeln i världshistorien. Men det finns ju å andra sidan saker med värre titlar. Titeln kan tolkas som om den uppmanar till att mörda feminister. Men å andra sidan så finns ju vackra feministiska grupper med namn såsom "Skär kuken av männen", för att inte glömma hur SCUM ska utläsas, "Society for cutting up men". När man läser inlägget förstår varje människa med lite bakom pannbenet att det verkligen är frågan om ett retoriskt grepp, ett skämt som inte riktigt var ett skämt. De första styckena går mycket sakligt igenom vad Medborgare X tycker, vilket snarast är det motsatta, för att sedan som en ordlek provocera, vad händer om vi byter rollerna?

Uppenbart blir man censurerad. Att som Solonas gjorde, verkligen försöka mörda 3 män och lyckas med en av dem, belönas med att bli rekommenderad som årets julklapp och det fantastiska evangeliet ska nu utskänkas till våra barn både i ord och i handling. Om man som man i en ordlek bara ens knystar idén om att vända på steken blir man censurerad och får inte delta i den offentliga debatten. Minst sagt Scum(t)...

Jag råkade befinna mig i närheten till en radio idag och p3 var på. Denna skattefinansierade radiokanal råkade just då köra ett program som diskuterade just SCUM-teatern. En kvinna sitter och förtalar manskollektivet på det osmakligaste sätt. Hon beskyller gruppen män för allt våld, alla krig, alla problem i världen... Jag som ändå är jämställdist och vet att det bara är propaganda påverkades negativt. Hur kul är det liksom att höra att man ofrånkomligen är ett svin? Jag lyssnade noggrant efter en inflikning om att det var citat eller en återgivning, men nej. Det presenterades som självklara sanningar. Det var inte fråga om att Solonas tyckte att män var svin eller ens att feminister kanske tycker det. Det hela presenterades som "Män är svin. (punkt)", som fakta.

Jag behövde som tur väl är inte lyssna särskilt länge så jag fick inte höra hur det fortsatte sedan. Men innan jag slutade lyssna så kom man in på detta med den omtalade teatern. Man tog upp att många män av förklarliga skäl tycker att det är lite skevt att barn ska tvingas lyssna på SCUM-manifestet och dessutom tydligen under själva teatern särbehandlas efter kön. Dessutom ska teatersällskapet bakom hålla diskussion efter föreställningen med eleverna. Det är ju bara att konstatera att det finns sannolika skäl att anta att den diskuissionen inte vinklas eller styrs i en viss riktning...

Det ses tydligen som ganska löjligt när män ryter ifrån och organiserar sig. Läste på nån feministblogg jag råkade halka in på samma typ av förlöjligande kommentarer som också återfanns i p3 omkring detta. Tydligen är 50% av befolkningens åsikter inte värda att ta på allvar för dessa människor. Det kändes som ett tidens tecken när en kvinna i en studio sitter och analyserar varför männen nu kan ha blivit upprörda, i tonen att "oj, har vi trampat på er ömma upplåsta manlighet, sorry...". Märkligt att män och ickeindoktrinerade kvinnor blir upprörda när religiös indoktrinering, diskriminering och manshat ska förekomma på skoltid och allt detta bekostat av skattemedel. Det krävs ju inga slående kunskaper i logisk deduktion eller fantastisk logisk slutledningsförmåga för att komma svaret på spåren...

För övrigt vill jag också ställa en öppen fråga till alla som bekänner sig till könsmaktsordningen. På vilka grunder hävdar ni att kvinnor systematiskt och strukturellt missgynnas av män, patriarkatet? Finns det några som helst bevis? Hur förklaras att mannen är den enda som idag är diskriminerad i svensk lag? Är det ytterligare en patriarkal förtryckande struktur som missgynnar kvinnan? Och detta omtalade glastak, det finns ju en konkurrerande teori, plåttaket, som faktiskt har stöd. Var finns stödet för detta omtalade glastak?

Men man måste ju säga något positivt på jämställdhetsfronten också. Pär Ström har påbörjat sin tredje bok. Om man vill får man tydligen donera pengar till arbetet med den. Med stor sannolikhet kommer boken finnas både tryckt och som pdf på nätet, för det gör hans andra böcker, men jag lovar ingenting. Mer om det hela på Genusnytt. Man kan också passa på att läsa hans tidigare böcker. Jag har läst "Sex feministiska myter", och det var en stor ögonöppnare för mig. Ett rappt avlivande av våra kanske vanligaste myter kring ojämställdhet. Exempelvis så kan även män bli utsatta för relationsvåld, något som idag i samhället på många sätt anses som omöjligt (som exempel på det kan nämnas att mansjourer inte kan söka medel för att hjälpa män som blir slagna, men däremot söka medel för att hjälpa män som slår...). Scum(t)...

Det har varit en hel del skriverier om äldrevård och vissa privata vårdgivares ganska inhumana sätt att tjäna pengar. Listan är tämligen lång och det märks att människor blir upprörda: Girighet uselt motiv för vård, Lars Taxén: Jo, det spelar roll om vården är privat eller offentlig, Kissblöjorna vägs – för att spara pengar, ”Det här är helt klart ett sätt att skära ned på personal”, ”Mamma fick ingen ny blöja”, Carema säger upp tidningen efter DN:s granskning, Margareta B Kjellin, Christoffer Järkeborn: Äldrevård – en kassako för riskkapitalbolagen och slutligen Caremas ökande vinster hamnar i skatteparadis. Och det är bara det som skrivits i gammalmedia. Bloggar, newsmillartiklar och kommentarer finns naturligtvis också i en fullkomligt övermäktig ström. Men jag tycker många missar en viktig aspekt, så därför tänkte jag också blogga om saken.

Grogrunden till hela superdiskussionen är en snedvriden diskussion om privatisering kontra offentlig drift. Vi som tror på marknaden är övertygade om att företag löser de flesta uppgifter lika bra eller bättre än offentlig skyddad verkstad och de som tror på skyddad offentlig verkstad, som då alltså eftersom den inte är konkurrensexponerad kan ha andra värden än pengar i främsta rummet, tror att brukarvärdet blir större och att uppgiften blir löst på ett värdigare och medmänskligare sätt.

I den diskussionen pratar man ofta förbi varandra. Jag som marknadsivrare förutsätter självklart att det finns en fungerande marknad. Det använder jag som en underförstådd premiss. Förespråkare för offentlig sektor kallar inte sällan det vi har nu, dvs offentlig upphandling, för "marknad", vilket är helt osant. Jag kommer till det sedan. Man sätter också inte sällan upp den falska dikotomin vinst eller kundnytta. Det är näst intill en dikotomi av skäl som jag kommer till just nu, men det måste inte vara det. I själva verket så bör vinst och kundnytta kunna vara nästan samma sak.

Det här konceptet är nog det som vänsterorienterade tyckare har svårt att förstå. Det här konceptet med marknadsekonomi. Enkelt sagt är marknadsekonomi systemet där man kan tjäna pengar på att tillfredsställa andra människors behov eller önskningar. Vinst är alltså att tillföra bäst kundnytta. Det finns många exempel på fungerande marknader. Det som kännetecknar en fungerande marknad är att kunden när som helst kan byta till en annan och bättre leverantör/utförare/entreprenör. Man brukar prata om att ett antal olika faktorer kan användas i konkurrensen om kunderna. Pris, Produkt, geografisk Plats, Påverkan (reklam) och slutligen Personal (bemötande) brukar ingå i vad man kallar konkurrensmedel (ibland ingår Personal, ibland inte). RayanAir lever på att hålla priset superlågt medan ICA nära i gathörnet lever på att det är den närmsta butiken. Apple lever på att leverera riktigt bra produkter och ha extremt bra marknadsföring. Personalen är svårare att hitta typexempel på som tydligt illustrerar men för många företag påverkar självklart kundbemötandet företagets så kallade image vilket ger konkurrensfördelar rätt hanterat. Man går ju hellre till ett företag, säg ett hotell, som ger trevligt bemötande än till ett annat företag som är otrevliga.

Idealt så uppstår olika marknadssegment anpassade för olika kunders behov. Vi vill ju inte ha samma sak. Vissa vill ha lagervin, oxfilé och Jaguar men är inte känsliga för pris och andra är väldigt priskänsliga men nöjer sig med en begagnad golf, falukorv och vatten (sista exemplet är jag själv faktiskt). I en marknad kommer för alla behov att uppstå någon form av försök att tillfredsställa det. Företags vinst står i direkt relation till hur väl de tillfredsställer sin marknad. Vinst och kundnytta blir närliggande intressen.

Och med den teorin i ryggen är det dags att ta tag i varför offentlig upphandling inte är en marknad. Det som kännetecknade marknaden var ju att det fanns flera aktörer, det är ett multiplayersystem. Men offentlig upphandling handlar ju om att välja endast en aktör för alla, eller i varje fall väldigt många människor. Det blir ett singelplayersystem. Det kan ju inte rimligen vara en marknad om det för brukaren blir ett tvång att vända sig till en viss aktör? Det brukar annars kallas monopol. Det är inte mer en marknad för att ett tiotal personer väljer ut vem som ska få ha monopolet baserat på en enda faktor, priset.

Det här är offentlig upphandling och dess konsekvens är att osunda små minimonopol bildas, och det utnyttjar företag till max. Det är rätt självklart. Faktum är att de erbjuder efterfrågad produkt. Det är bara att väldigt få fattar skillnaden på efterfrågad produkt och idealvård av äldre. Det som efterfrågas är billigast möjliga produkt. Det som levereras är billigast tänkbara produkt. Sluta skylla privata företag, de gör sitt jobb. Skyll istället på politikerna som skapat motsatsrelationen mellan kundnytta och vinst genom att skapa hela den här sjuka modellen. Konsekvensen av modellen är glasklar. Vanvård, ovärdig äldrevård, dålig mat... och så vidare. Det är ett systemfel som är politikernas. Inför en riktig marknad istället så att människor själva kan välja och premiera andra värden än priset. Felet är inte marknadsekonomin, felet är snarare frånvaron av den. Ett förstatligande eller monopoliserande av äldrevården skulle inte lösa problemen. Vinsten skulle ersättas med motsvarande sparkrav och möjligheterna till förbättring skulle bli än mindre. Det enklaste måste vara att gradvis införa ett system där brukarna själva väljer efter egen ekonomisk förmåga. Säg att samhället bistår med en grundplåt som räcker till en grundnivå x. Vill man ha mer får man spara själv. På så sätt kan vi premiera företag som är seriösa och som faktiskt tillhandahåller det där lilla extra men som kostar mer, genom att låta brukare och köpare vara samma sak.

Den här historien har en sak att lära oss. Så fort vi frångår marknadsprinciperna kommer marknaden inte fungera. Minimonopol funkar inte. Endast den fria marknaden där människor själva får välja och där lösningarna tillåts bli anpassade efter efterfrågan kan sätta kundnyttan i störst fokus. Det beror på att kundnytta och vinst i det fallet är nästan exakt samma sak. Det ska vara lönsamt att göra livet för kunden bättre. Det enda som krävs är att låta människor välja själva. Är det så svårt, egentligen?

Den ständiga debatten om vad som är bäst, offentligt eller privat, är ju som bekant något av en evighetsmaskin. Om man kunde finna sätt att utvinna nyttig energi ur allt orerande så skulle vi lösa stora delar av världens energiproblem misstänker jag. Skämt åsido, men tycker inte någon mer än jag att diskussionen är lite märklig? Det man dskuterar är oftast ifall ett privat eller offentligt bolag i monopolsituation tillförskanskat genom att bjuda under alla konkurrenter och prisdumpa marknaden gör den bästa produkten. Är det möjligt att skapa en bästa produkt om incitamenten för effektivsering utan avkall på kvaltiet är noll? För det är ju vad detta tidsbegränsade monopol betyder. Den som har billigast skit att kränga vinner. En helt klart spännande modell.

Detta kallas "singelplayermodellen" och sköts genom offentlig upphandling. Idén är att en hel marknad läggs ut på en entreprenör som ger det skamligaste budet. Denna entreprenören kan vara privat eller offentlig. Ett företag ges alltså en tidsbegränsad monopolställning på en minimarknad. Det kan vara alla eleverna på en skola som tvingas att äta en viss entreprenörs mat eller ett äldreboende som tvingas stå ut med en viss entreprenör. Det som är utmärkande för marknaden är att billigast vinner.

Sen så sitter man och klagar högljutt på alla privata entreprenörer för att de gör vinst. Alla privata entreprenörer har som mål att göra vinst. De vill göra så mycket vinst som möjligt. Och när vi bestämt oss för att premiera lägst pris över allt annat så är det precis vad företagen specialiserar sig på, att presentera billigast möjliga produkt. Det säger nästan sig själv att det inte blir oxfilé när maten kostar 20kr inklusive personalkostnader per portion, dvs i själva verket snarare 5kr per portion. Det är inget att bli förvånad över. Hela grejen blir väldigt märklig när man dessutom återfinner precis samma elende som alla privata entreprenörer beskylls för även i den kommunala världen. Pengar saknas till precis allting och någon allmännytta för ögonen finns inte. Det är dags att skrota den idén. Det funkar inte så. Man får vad man betalar för, varken mer eller mindre.

Ett multiplayersystem, dvs vanlig marknadsekonomi ger ofta dyrare priser. Låt oss ta mat. Skolmat kostar runt 20kr per portion, men en lunch på stan kostar mellan 60 och 70kr. Det är cirka 3 gånger så mycket, men maten på en lunchresturang är otvivelaktigt betydligt bättre än i många skolmatsalar. Är de jämförbara så har skolan satsat extra på skolmaten, såsom det högstadie jag gick på en gång i tiden som hyrde in oss på Konsert och Kongress i Linköping. Det är inget konstigt om multiplayer blir dubbelt så dyrt eller ännu värre. För i multiplayersystem blir priset på varan inte den enda konkurrensfaktorn. Kvalitet är något som man väger in, tillgänglighet likaså och många fler faktorer. Visst är priset fortfarande en del i beslutet, men jag lovar att om vi lät våra äldre själva välja ifall prislapp eller kvalitet skulle prioriteras inom äldrevården så skulle de välja det sistnämnda. Samma sak med skolmat.

Min slutsats är helt enkelt att singelplayer förvisso är billigt, jag har svårt att tro att det går att göra billigare system, men betyder det verkligen att det är bra?

Efter alla småpinsamma turer med Juholt känns det allt mer som att Socialdeomkraterna har tappat greppet, helt alltså. Diskussionerna om socialdemokraterna bland människor handlar om Juholts senaste klavertramp medan människor ofta när moderaterna diskuteras tenderar att faktiskt prata om idéprogrammet. Ett paradigmskifte har skett i vår svenska politik. Socialdemokraternas maktmonopol är definitivt brutet och nästa smygsocialistparti, "Nya Moderaterna" har tagit tag i rodret. Nu finns inte längre något verkligt regeringsalternativ till Alliansen. Vänsteroppositionen är splittrad. V söker sig tillbaka längre åt vänster. Miljöpartiet försöker ligga kvar där socialdemokraterna traditionellt legat och sossarna själva har inte en blekaste aning om vad de vill göra. Ena dagen ska en skattemiljard åt ett håll och nästa dag ska skattemiljarden i andra riktningen. Jag har skrivit det förut. Det går inte att välja en regering som inte vet åt vilket håll den vill och där förslagen ändras snabbare än vi andra byter underkläder. Detta är tyvärr också då ett väldigt stort demokratiproblem. Att sossarna dalar gör att det uppstår en situation där det bara finns ett vettigt alternativ. Det är inte jättebra.

Men mot den bakgrunden så upphör socialdemokraterna att förvåna mig. Man lever i en 70-talsnostalgi och försöker utforma en politik som ska ta oss tillbaka dit. Man tror att arbetarkampen är relevant och intressant för ett folk där industrin alltmer lämnat plats för tjänstesektor och företag med planare hierarkier. På något sätt känns det som att socialdemokraterna lever i 70-talet och tänker på sig själva som regeringsbärande samtidigt som falangstriderna och positioneringen kombinerat med ett stort väljarras trasar sönder partiet. Det känns lite som Hitlers tredje rike när endast Berlin fortfarande stod, hela tyskland täckt i vrakdelar, störtade flygplan och döda kroppar samtidigt som makthavaren satt och drömde om Germania. Ungefär så känns S just nu. Verklighetsförankring är noll. Politik är noll. Drömmar, illusioner och fantasier är 100.

Juholt vägrar nu senast att delta i en partiledardebatt om han ska tvingas stå bland alla andra oppositionspartier. Han tror att svenska folket uppfattar dem som ett regeringsalternativ där sverigedemokraterna ingår. Det är lite som att om media inte gör exakt som S vill så tänker inte S vara med. Det låter ju demokratiskt. Man nobbar den fria televisionen som ska förse väljarna med korrekt och opartisk information så att demokratin kan fungera för att man inte enväldigt får bestämma exakt hur partierna ska stå i studion. På något sätt är det talande. Det visar ju precis vad Juholt anser om demokratin. Det är som Kommunismen, att passar inte den parlamentariska vägen så går det bra att göra revolution och ta makten med våld istället. Demokrati är bara möjligt för S om majoriteten håller med dem tydligen. Och det låter ju inte som demokrati faktiskt. De en gång välpolerade fasaderna har fallit och svenska folket ser alltmer vilket murket virke betongsossar är gjorda av. Sossarna har tappat det helt. Länk till artikel nedan:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2618566/juholt-hotar-att-bojkotta-svt

"Ser du en grym programmerare, eller en kille med aspergers syndrom". Ungefär de orden formulerades av en reklam på TV. Jag tror den reklamen hade något viktigt att säga, förutom vad det nu var den sålde. Arbetsförmedlingen vill jag minnas att det var. "Se kraften" är en slogan jag kopplar till samma reklamsnutt.

I en artikel i DN skrivs det om en arbetsförmedling för unga med funktionshinder i Stockholm. Många av deras inskrivna är just människor med olika osynliga handikapp. Ofta människor som är väldigt kompetenta, jag menar Einstein hade aspergers har jag hört, och en entreprenör med visst mått av ADHD måste vara oslagbar, men som kräver lite andra strukturer på arbetsplatsen för att det ska fungera.

Ett stort hinder för alla som har olika former av psykologiska diagnoser är att det sällan syns utanpå. Man ser ut som "vem som helst" men inuti är man inte det. Det kan handla om att det är svårt att hantera alla intryck, att man reagerar på ett sätt som inte är förväntat, att man har svårt med sociala situationer eller liknande. Problemet blir att emedan man aldrig skulle begära av en rullstolsbunden att promenera upp för trapporna så är det lätt att ställa motsvarande krav på en person med exempelvis ADHD. Hans eller hennes hinder syns inte utanpå. Det är osynligt.

Många arbetsgivare är rädda för människor som inte är som alla andra. Det är jobbigt med förändring. Och så sitter folk med stora begåvningar och får inte tillföra allt det de har att tillföra. Jag känner personer som är riktigt högkompetenta. Ungefär som programmeraren i reklamen fast på andra ämnesområden. Men det finns inte så mycket jobb för dem eftersom de tyvärr råkar ha lite andra svårigheter än det som anses vara normalt. Jag tycker det är slöseri och jag känner uppriktig sorg över att vi ännu inte har hittat former där allas kompetens utnyttjas till max. Jag längtar efter det samhället. Det är en del av min vision, att forma ett samhälle där alla får plats och får bidra. Vi är alla olika och just därför har vi massor att tillföra, eftersom vi kompletterar varandra.

I samband med att Pär Ström på sin blogg Genusnytt berör den extremt manshatande dramatiseringen av det redan misandriska SCUM-manifestet riktat till skolungdomar blev jag smått irriterad på den feministiska världsbilden. Här kommer ett av mina många mer poetiska debattinlägg:

Jag har fått höra att jag är del av ett mäktigt patriarkat, 
att jag fötts med guldsked och alla förmåner från start,
att jag har del i en världsomspännande kvinnomobbning
och ska känna skam och skuld som en riktig usling

Det pratas så fasligt om något osynligt glastak,
att kvinnor hindras med kön som enda orsak,
Men när IBM, HP och NY Times fått kvinnlig direktion
undrar jag om inte glastaket är en falsk konstruktion

Och i en tid när det är okej att proklamera "skär kuken av män!"
men att ens viska motsatsen ställer den som vågar helt utan vän,
när två tredjedelar av alla högre studenter är av kvinnligt kön
och kvinnliga ingenjörer tjänar genomsnittligt tusen kronor mer i lön

Då måste jag fråga om det verkligen är kvinnor som förtrycks
av onda män som förvägrar dem gott liv medan de vältrar sig i lyx?
Jag har ännu inte sätt ett bevis för denna patriarkala struktur
Det känns allt mer som att vi istället snart är i en matriarkal diktatur

Jag vill samtidigt uppmana till allmän bojkott av aktuell teater. Får skolor för sig att eleverna ska tvingas bevittna missandrin och manshatet uppmanar jag föräldrar att sätta ner foten och vägra skicka sina barn till skolan. Jag vill uppmana elever att i protest skolka eller än bättre gemensamt under första aktens första minuter ställa sig upp och tåga ut ur salen och vägra komma till undervisningen i skolan på en vecka eller månad med motiveringen att skolan ägnar sig åt könsförtryck och missandri. INGEN ska behöva bli förtryckt på skoltid, INGEN. Den här pjäsen förtrycker och förmedlar förtryckande propaganda. Hade det motsvarande varit okej att tvinga elever att se på en dramatisering av "Mein Kampf" eller "Breiviks manifest"? Skulle inte tro det. SCUM är exakt samma sak, fast byt ut "jude" eller "muslim" mot "man".

Det finns få saker som är så underhållande som att läsa och diskutera Stockholms infrastruktur, och med det avses då allså transportlösningar för människor. Staden är felbyggd, felprioriterad, felplacerad, trång och helt övertrafikerad. Just nu är det på tapeten att ersätta stombussar med spårväg. Som Göteborgare så kan man ju bara konstatera att det är en utmärkt idé. Spårväg har många fördelar.

Det känns inte helt motiverat att lista dem eftersom de är uppenbara. Kapaciteten ökar markant, farten kan förbättras avsevärt, spårvägen i sig skapar förutsägbarhet om vart fordon kan dyka upp, spårvagn kräver inga vingelmåner och så vidare. Priset man betalar är att det krävs att spår läggs och gator förstärks samt att spårväg aldrig kommer att få bussens flexibilitet. Det är alltså inte en lösning för alla problem, men det är ett transportslag som har sin givna plats längs stomlinjer som kräver tätare stopp och har lite färre resande än tunnelbana.

På Stockholmsvänsterns blogg diskuteras bland annat nått projekt, Spårväg syd. Jag har ingen aning om hur det ser ut där och vilka förutsättningar som finns, men en sak är tämligen klar. Spårvagn kommer kännas lyxigare, säkrare och mer komfortabelt än buss för passagerarna. Det kommer också kunna hålla högre hastigheter och göra kortare stopp. Man kan också göra en rejäl kapacitetshöjning genom att välja en lagom längd på spårvagnssättet.

Skribenten vänder blicken ut från ankdammen Sverige och kollar på andra städer som gjort andra lösningar. Och man behöver inte gå långt för att hitta revolutionerande transportlösningar. Skribenten väljer Odense. Där har man tydligen valt att kombinera satsning på spårväg med satsning på cyklism. På så sätt hoppas man kunna öka upptagningsområdet markant. Kanske kan liknande lösningar längs vissa sträckor i Stockholm fungera?

Sverige har ett problem. Vi tror att vi själva hela tiden måste uppfinna hjulet. Det finns många städer med likartade förutsättningar som redan gjort satsningar och som lyckats väl med dessa. Det är inte svårare än att kopiera dessa lösningar. Hjulet är redan uppfunnet. Det är bara att ta hit det. Självklart är inte spårväg det enda som måste göra, infrastrukturens messias, men den är en del av lösningen. Det är faktiskt en lösning som både markant ökar kollektivtraffikens attratkivitet och kapacitet samtidigt som den gör stadsmiljön avsevärt mysigare. Visst behövs tunnelbana på sina ställen, cykelbanor som hänger samman och erbjuder korta och effektiva transportstråk, elbussar som inte skitar ner lika mycket och så vidare, men spårväg behövs minst lika mycket. Självklart ska Stockholm investera i spårväg!

Några som inte är lika odelat positiva är SvD som då alltså inte kan se samhällsnyttan eftersom SL gravt missbedömt resandeökningen som spårvägar kommer medföra, denna artikel.

Jag satt på Newsmill idag och diskuterade vindkraften och svensk energipolitik över lag. Då kom en intressant tanke till mig som jag bara tänkte skriva lite kort om. Jag kom att tänka på en föreläsning på Chalmers med en snubbe från fysisk resursteori. Han berättade om decoupling-konceptet, om är ett koncept inom hållbar utveckling, eller åtminstone är det så jag minns det. Det är möjligt att han pratade om något annat. Men det är egentligen inte så värst viktigt.

Vad har då vindkraft med hållnar utveckling att göra, och vad har bakteriekulturers tillväxt med hållbar utveckling att göra? Det kan ju tyckas aningens långsökt att jag under en diskussion om vindkraft kommer att tänka på bakterier. Men det är inte så långsökt som man kanske kan tro.

Låt mig först berätta om bakteriekulturer och deras tillväxt. För att börja beskriva det här fenomenet så tänker man sig en ö med kaniner. De kommer att utvecklas efter ett visst mönster, de kommer föröka sig och förökningen kommer ske på ett visst sätt. Sen når de en punkt när maten på ön tar slut. Och då kan inte populationen växa mer, den når sitt tak.

Samma sak händer med bakterier. De har egenskapen att de delar sig i kända fixa intervall och vi kan alltså estimera dem med en liten differentialekvation som bland annat beror på hur många bakterier vi börjar med och hur långt tidsintervall vi är intresserade av. Ekvationen ser ut som följer: y'=ky(M-y), y är egentligen y(t) där t = tiden. När man gör experiment så finner man att om tiden får gå mot "oändligheten" slutar det med att populationen dör. Man gissar att maten i näringsvätskan tog slut. Men så är det inte. Om man städar rent de behållare man lät bakterierna växa i kan man använda samma näringsvätska ungefär tre gånger. Slutsatsen är att bakterierna drunknar i sin egen skit.

Och då förstår man enkelt vad det har med hållbar utveckling att göra. Ett samhälle som inte förmår ta hand om sitt avfall är förr eller senare dömt att gå under. Det finns någon begränsande faktor. Det kan vara jordens förutsättningar eller universums förutsättningar, men förr eller senare så dukar samhället under i sina egna sopor om man inte klarar av att hantera dem.

Detta blir då intressant när vindkraft kontra andra mer fossilt orienterade energislag, eller kontra kärnkraft, kanske speciellt kontra kärnkraft. Alla energislag som på något sätt förbränner olja vet vi skitar ner. Vi har blivit bättre på att fånga in och minska utsläppen, men fortfarande släpps groteska mängder växthusgaser och andra gifter ut i atmosfären. Det i sig är inget problem för jorden, den kommer alltid att överleva. Däremot är det ett problem för oss människor, för det är inte lika säkert att vi kommer göra det. Ännu värre blir det om vi fortsätter gräva ner använd kärnbränsle och fortsätter att ha stora kärnkraftsolyckor. Stora områden blir obeboeliga för lång tid framöver om någonting händer. Använd kärnbränsle tar idag typ tusen år att bryta ner. Vad händer om det händer något oväntat under de åren? Jo ytterligare obeboeliga platser. Är vi oförsiktiga kan hela jorden bli helt obeboelig för oss. Det är en reell risk att vi förr eller senare dör som ras till följd av de dåliga val vi gör just nu. Vi vet att samhällen som producerar skit som de inte kan ta hand om själva förr eller senare dör. Bakteriekulturerna har bland annat detta att säga oss. Det är kanske inte maten som tar slut först, utan kanske är det vår lilla jords förmåga att hantera vårt skit som kommer att vara det begränsande?

Uppdrag Granskning körde igår (2 nov 2011) ett avnitt om ett intressant fall. Det handlar om en familj som samhället slog sönder och samman, splittrade och våldförde sig på för att de fått ett enda telefonsamtal. Telefonsamtalet var en anklagelse mot föräldrarna, att de begått sexuella övergrepp mot sina egna barn.

Det som följer är en lång redogörelse för hur allting gått till. Socialtjänsten börjar med att kidnappa barnen och pappan blir snabbt häktad och förblir så i ungefär en månad. Mamman får även hon sitta några dygn i häktet. Sedan följer en rättsprocess som föräldrarna vinner. Enig tingsrätt friar både pappan och mamman. Sedan följer en strid om barnen i förvaltningsdomstolen innan man tvingas ta strid i hovrätten för att bli friad även där. Hela detta skådespel baserar sig på ett telefonsamtal med uppgifter som inte ens granskas det minsta innan alla djupt kränkande ingripanden görs.

Vi som har läst både det ena och det andra vet att rättsliga övergrepp inte är ovanligt i samband med vårdnadstvister, eller sexualbrottsmål (läs exempelvis om de pappor som till slut tog självmord efter att samhället brutit ner dem fullständigt: http://www.dads-r-us.se/category/stupade-kamrater/). De förekommer ofta inom ramen för samma rättegångar men inte den här gången. Jag ska försöka bespara er alla tråkiga fakta som rabblas i programmet, men jag tänker kort ta flödet en gång till. Vad hände egentligen och varför?

Föräldrarna blir inringda till socialtjänsten där de får veta att deras barn blivit omhändertagna och att de är anklagade för sexuella övergrepp. Upprinnelsen till anklagelsen är att en av parets döttrar kommit åt pappans könsorgan. Han avstyrde det så fort som möjligt. Detta inträffade totalt två gånger under tidsrymden av ett år. Inget konstigt med det. Han sover naken och dottern råkade komma åt könsorganet en morgonDetta tolkas dock som att fadern tillåtit att dottern onanerat åt honom för att tillfredsställa hans sexuella lust. Detta kontrolleras alltså inte det minsta. När detta sedan kommer upp i domstolen visar det sig att detta är helt osant. Pappan kallas sedan till förhör där han grips och häktas. Han tvingas till den hårdaste formen av isolering som är möjlig. Han får enbart ha kontakt med sin advokat. All annan kontakt med uttervärlden förvägras han helt utan rimlig orsak. Mamman blir häktad kort därpå men släpps snart igen. Under utredningen framkommer snart att pappan, mammans och barnets historia stämmer överens. Men det tycker inte åklagaren om som beordrar polisen att ställa ledande frågor och försöka få barnet att ljuga fram ett erkännande om att hon visst "mjölkat pappas snopp". Tillslut lyckas detta efter många påtryckningar på det stackars barnet som troligen varken vet in eller ut. Socialtjänsten gör också lite utredningar som helt saknar faktaunderlag och som anklagar föräldrarna för både det ena och det andra. Som sagt lyser fakta med sin frånvaro.

Föräldrarna frikänns sedan i tingsrätt men socialen har ju själva bestämt helt tvärt emot tingsrätten att de är skyldiga så för att få tillbaka vårdnaden måste alltså föräldrarna kämpa i förvaltningsdomstolen. Detta lyckas, men då driver åklagaren igenom att en mysig film på barnen från familjens semester ska prövas som barnpornografi och den anförs som ny bevisning i originalmålet. Hovrätten tar sig an fallet och hela detta sällsamma skådespel måste spelas än en gång innan föräldrarna efter ett helt år av rättsliga övergrepp äntligen får tillbaka vårdnaden.

Det är inte många rätt här inte. Inslaget avslutas med att man konstaterar att inga formella fel begåtts av socialtjänsten. Det är alltså lagligt att kidnappa barn baserat på lösaste misstanke från ett enda telefonsamtal, splittra familjer och utsätta alla parter för enormt lidande och systematiska rättsliga övergrepp. Hur väl rimmar det med din uppfattning om en rättsstat? Ska man kunna häkta någon på så lösa grunder så länge exempelvis? Jag trodde att oskyldig till motsatsen bevisats gällde, men så är det alltså inte längre. Här är man tydligen betraktad som skyldig även efter att motsatsen bevisats, så att man måste bevisa det två gånger till. Man häpnar.

Vidare så är det viktigt att inte glömma resterande inblandade instanser. Åklagaren drev fallet på ett klart omoraliskt sätt och polisen sa inte ifrån. Någon måste väl ha begripit att förhöret av dottern inte gick rätt till och att åklagaren faktiskt försökte skapa en egen sanning istället för att söka den verkliga sanningen. Åklagaren isolerade och utsatte pappan för mycket onödigt lidande dessutom. Att det ens är möjligt i Sverige får mig att skämmas.

Det är tydligt att rättssäkerheten på vissa punkter ännu är obefintlig. För att lösa de mest akuta felen måste reglerna ändras så att socialtjänsten blir skyldig att dubbelkolla anmälningar innan man agerar så här drastiskt. Exempelvis hade man kunnat kontrollera med skola och dagis om de sett något ovanligt eller reagerat på något, eller frågat grannar. Då hade detta inte behövt hända. Att socialtjänsten inte offrade en timma för att verifiera uppgifterna skapade ett års lidande för de inblandade och medförde ett stort slöseri av samhällets resurser. Ansvariga borde ställas personligen ansvariga både för lidandet och för resursslöseriet. Vidare måste åklagare kunna anmälas till en diciplinnämnd som kan utreda om det är lämpligt att personen fortsätter att inneha ämbetet. Det är inte den första åklagaren som driver en egen agenda och skiter i människors rätt att få en korrekt behandling av polismakt och rättssystem.

I min värld måste oskydlig till motsatsen bevisats gälla. Självklart måste man ibland på grund av utredningen eller vissa intressenters säkerhet göra ingrepp mot personer som kan visa sig vara helt oskyldiga. Men det är viktigt att dessa ingrepp är så få och så små som bara är möjligt. Allt annat äventyrar rättssäkerheten. I det här fallet ser vi hur man hela tiden gjort många helt onödiga och stora ingrepp. Det ska inte kunna förekomma. Både den misstänktes och målsägandes intressen måste tas tillvara. Båda har rätt till en rättsäker och rättvis prövning. Det kan inte ske idag på många områden för att åklagare missbrukar sina privilegier. Sådant måste straffas hårt. Det handlar om förtroendet för rättsstaten och rättssäkerheten för individen. Oskyldig till motsatsen bevisas måste gälla. Så enkelt är det.

En gång i världen var feminismen emot porr. Den ansågs objektifiera och förnedra kvinnan (men tydligen inte mannen, eller?). Man var emot all porr. Inte bara porr där kvinnor och män faktiskt tvingats till produktionen utan också porr där alla av egen fri vilja gjorde pornografi. Pornografi var helt enkelt fel, en sunkig patriarkal maktyttring eller något i den stilen.

Gissa om jag blev förvånad första gången jag hörde talas om FEMINISTISK porr. Jag vet inte vad som hände, men antagligen kom feministerna på att en hel del kvinnor faktiskt uppskattar porr och konsumerar den. Lösningen på detta blev att skapa en liten sfär "okej" porr, PK-porr kanske man kan kalla det. Detta var alltså då det nya och radikala, revolutionen mot den hemska patriarkala världen, det förtryckande samhället. Och så sätter man igång med ett projekt med pengar från Svenska Filminstitutet, dvs skattemedel från, just det, samhället, så hur radikalt det egentligen var kan man ju fundera över, när till och med den reaktionära statsmakten gärna öser ner pengar i projektet.

Sen kom då resultatet, Dirty Diaries, som då alltså är ett antal feministiskt pornografiska kortfilmer. Om trailern något så när fångade filmernas höjdpunkter så måste jag säga att för egen del så tror jag att det varit mer givande att se färg torka. Dirty Diaries är en film jag skulle kunna tänkas ladda ner för att det blivit en kulturell snackis, något som "måste" ses för att det tillhör allmänbildningen, lite som Gökboet eller Det sjunde inseglet.

Men vad är ett feministiskt projekt utan sitt manifest. På webbsidan finns ett kortfattat men retoriskt vulgärt manifest att ta del av. Filmerna är alltså inte bara pornografi, de var ju feministiska också, så tillhörande bakomliggande politikska ställningstagande måste ju bifogas. Man köper ju inte bara porr utan också medföljande indoktrineringspaket. Och i alla fall så är det ungefär vad jag väntade mig när jag såg rubriken. Ett snack om att kvinnan inte tillåts ha sexuell lust och att pornografin är ett enda stort patriarkalt kapitalistiskt förtryckarverktyg. Lösningen är självklart att slå sönder detta patriarkat (men vart eller hur man hittar det förtäljer då inte manifestet tyvärr) och krossa kapitalismen. Är feminism nu alltså också samma sak som att vara vänster? Är feminism samma sak som att vilja krossa kapitalet och förstatliga? I så fall borde IBM's nya VD se sig för...

Lite märkligt detta snacket om kapitalism för övrigt. För de säljer filmen. De har producerat en produkt och försöker göra en näring av den. Är inte kapitalism liksom förutsättningen för att detta skulle kunna hända? Rätten till näringsfrihet har ju jag fått för mig att kapitalism är. Det blir en märklig motsägelse att göra något som kräver kapitalism och sedan prata om att krossa det. Det är ju samma sak som att säga att man vill krossa sina egna möjligheter att göra den här nya feministiska porren. Mycket märkligt.

Jag ska inte moralisera över feministisk porr som sådan. Finns det en marknad för det så tycker jag att det är varje människas rätt att producera och mätta efterfrågan. Men plöj inte ner skattepengar i projektet tack. Och sluta gärna med oskicket att förtala alla annan porr. Det finns inget patriarkat, åtminstone så har ingen någonsin kunnat säga var det finns eller bevisa. Det är lite som Atlantis. Det är en myt som är konstruerad för att låta kvinnor förlägga sina egna misslyckanden och tillkortakommanden utanför sig själva. Porr blir inte finare eller bättre bara för att den är "feministisk" och producerad av kvinnor. Den riktar sig till en viss grupp konsumenter bara. Eller ska vi säga "livsnjutare"? Som vi alla vet så är ju bara män "sexkonsumenter", emedan kvinnor "avnjuter". Porr som porr, människor gillar olika. Varför skulle vissa människors smak vara mer "rätt" än några andra människors smak, och varför skulle det vara mer okej att objektifera mannen än kvinnan?

Porrmoralister är i alla fall konsekventa, det är en åsikt som är väl värd att respektera. Anser man att all porr är förnedrande och osmaklig och att både män och kvinnor exploateras så är det ett resonemang som är hållbart. Principiellt finns ingenting som skiljer feministisk porr från annan porr mer än att det står "feministisk" framför. Människor filmas fortfarande nakna när de har sex och de filmas och objektifieras för någon annans njutnings skull. Hävdar man något annat så ljuger man. Det är därför hela det här "feministisk porr" grejen känns märklig. Hur ska vi ha det? Är det som med jämställdhet i övrigt? 100% jämställt när det är 100% kvinnor? Det känns inte jämställt. Är det som med gym som kan ha en "bara kvinnor" avdelning men inte en avdelning exklusivt för män utan att det är diskriminerande? Alltså nu då i porren, när mannen används för kvinnans njutning, då är det fint, men tvärt om är det förkastligt? Det börjar bli dags att mynta ett nytt begrepp för den jämställdistiska jämställdheten eftersom feminismen omdefinierat det till "kvinnovälde".

Allt detta diskuteras i alla fall ikväll den andra november 2011 i ett program som börjar kl 23:00 på TV4. Pär Ström, Genusnytt, är inbjuden till diskussionen.

Uppdatering 1
Som sig bör kommer en uppdatering så här efter att debatten avlöpt. Man kan väl sammanfatta det som att Pär Ström sågade eventuellt motstånd vid fotknölarna. Hans motstånd var en kvinna från RFSU som inte förmådde riktigt hålla sig till ämnet och som körde ett par standardformuleringar som en skiva som hakat upp sig. Men bortsett från det då... Det var synd att man inte diskuterade att skattemedel använts för att producera feministisk porr trots att ingen skillnad finns på feministisk och vanlig porr. Okunskapen om hur pornografimarknaden ser ut är också stor. Många lever i föreställningen att det finns en "mainstreamporr". Det gör det inte. Det finns väldigt mycket porr och allting divergerar så mycket att det är omöjligt att prata om någon form av "mainstream". Däremot kan man prata om "komersiell pornografi", "amatörpornografi" och "oberoende pornografi". Till den listan ska nu alltså också läggas "skattesubventionerad pornografi tydligen. För den som är mer intresserad av detta samt allmänt hur branschen ser ut rekomenderar jag "Fråga Olle-dokumentären" och ett avsnitt av "Outsiders" på kanal 5. Finns på deras webbplats gratis. Någon twittrade under programmets gång att Pär Ström borde läsa om Historia A och gå en kurs i Genusvetenskap. Personligen kan jag tycka det lite löjligt att attackera Ström för bristande kunskaper när motsatsen lätt bevisas, att han verkligen hade helt rätt och står på stadig fakta. Jag tycker många personer i studion borde ha gjort ett seriöst försök att ta reda på hur det verkligen förhåller sig idag, hur porr produceras, under vilka villkor och studera omfattningen och heterogeniteten som pornografi har. Det kändes mest löjligt att Ström var den enda som hade någorlunda kunskap. Resten argumenterade mot en halmdocka. Stackars hästarna kan inte utfodras i vinter för att allt gick åt till den där jättehalmdockan de byggde i studion så att säga...

Uppdatering 2
Om man är intresserad av att se programmet finns det på tv4play: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet?title=kvallsoppet_del_3&videoid=2091765

Tack Pär Ström, Genusnytt, än en gång, det är han som letade fram länken också.